Inlägg taggade ‘Warren Ellis’

Recensioner

Astonishing X-Men: Xenogenesis #1 & 2

lördag 26 juni, kl 14:15 av Jonas 0 kommentarer

xenogenesis_2Mitt i det pågående mutanteventet Second Coming så släpper Marvel en helt fristående X-story, författad av Warren Ellis och illustrerad av Kaare Andrews. Miniserien Xenogenesis är en fristående berättelse i fem delar, men den ska enligt Marvel ändå ingå i standardkontinuiteten. Då jag själv för närvarande endast följer New Mutants i lösnummerformat så kan jag inte komma med något expertutlåtande om det stämmer eller inte, men det verkar i alla fall som att Xenogenesis utspelar sig innan X-Men flyttade från San Fransisco till Utopia. Kontinuitetsfanatiker kan säkert hitta detaljer att haka upp sig på i den här storyn, men för min del så gillar jag allt som oftast fristående miniserier mer än långa pågående handlingar, främst tack vare att jag tycker att det ger författaren mer utrymme att fokusera på sin egen story än på att behöva passa in allt i en helhet som de själva inte kan påverka.

Teamet består som tidigare när Warren Ellis står för författandet av Wolverine, Beast, Emma Frost, Cyclops, Armor och Storm, och Ellis spinner rent berättarmässigt vidare på det mer vetenskapliga tema som han etablerade i Ghost Box (som jag idag troligen hade gett en 4 i betyg). Inga superskurkar än så länge med andra ord, utan snarare ett mysterium som X-Men väljer att sticka iväg och rota i. Det är ett grepp som jag tycker funkar riktigt bra. Istället för att kastas in i en plot med mutantutrotande mördarmaskiner, tidsparadoxer och spandexklädda hjältedåd så bjuds vi här på ett uppdrag som på något sätt känns mer vardagligt. Storyn i korthet går ut på att X-Men nås av nyheten att Mbangawi i Afrika drabbats av ett antal barnafödslar där barnen direkt efter födseln utvecklat vad som misstänks vara mutationer. I och med att det inte fötts några mutanter sedan House of M så är det här såklart potentiellt stora nyheter för X-Men, så de tar sitt pick och pack inklusive ett splitternytt field gear (kepsar, cargopants och kängor) och flyger mot Afrika. Väl där så visar det sig snart att det verkar handla om något som ser ut att vara bra mycket mer underligt än bara bebisar med superkrafter (som om inte det skulle vara underligt nog). Gillade du Ghost Box så kommer du sannolikt även att gilla Xenogenesis. Gillade du inte Ghost Box så kanske du ändå vill läsa Xenogenesis bara för att se vad Kaare Andrews rent visuellt tar sig för med X-Men.

Fortsätt läsa Astonishing X-Men: Xenogenesis #1 & 2

Manus: Warren Ellis
Illustration: Kaare Andrews
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Supergod #3

lördag 1 maj, kl 20:28 av Jonas 2 kommentarer

supergod3Med tredje numret av Supergod så är vi halvvägs genom Warren Ellis i min mening faktiskt smått geniala resa genom en värld som förtrollats av tanken på superhjältar men som därmed även dömt sig själv till ett globalt messiaskomplex med direkt katastrofala följder. Supergod som koncept är fyllt till bristningsgränsen med briljanta, nytänkade och skrämmande idéer, och det är den här typen av gränslöst skrivande som får mig att ofta återkomma till Warren Ellis, ofta med (ibland för höga) förväntningar om att bli bjuden på något utöver det vanliga.

Det positiva med Supergod är att det verkligen bjuds på något utöver det vanliga. Vi vet redan från start att större delar av jorden gått under, och att orsaken till det är de så kallade superhjältar som flera av världens nationer kapprustat fram under de senaste decennierna. Ellis kan här verkligen använda sig av sitt uppenbart stora kunnande inom såväl modern forskning och teknik som inom religion och filosofi utan att det känns krystat eller för komplext (som i exempelvis Astonishing X-Men: Ghost Box), och det fina är att han lyckas göra det utan att det känns som ett självändamål att han ska få visa på sina breda kunskaper. Alla storskaliga och skräckinjagande teorier och idéer har sin givna plats i Supergod, och det är det som gör Supergod som serie till något av det intressantaste jag har läst på väldigt länge. Att dekonstruera superhjältegenren kanske inte känns som det mest nytänkade och originella i dessa dagar, men det Ellis lyckas göra här är snarare att dekonstruera hela grundtanken kring vad en superhjälte egenligen skulle vara och hur han/hon/den skulle agera i vår verklighet. Som idé är som sagt Supergod nästa felfri.

Det som dock ligger den här serien lite i fatet är det faktum att själva handlingen inte är särskilt driven. Vi som läsare bjuds från #1 till #3 på en hel massa minnesbilder och lösa sekvenser kring vad som hänt under de senaste 60 åren när människan skapat olika varianter av superhjältar, både i rent forskningssyfte och för krigföring. Det är spännande och intressant att se hur och varför olika nationer väljer att framställa sina superindivider, men det jag kan sakna lite är något som driver historien framåt, för just nu känns allting rätt så brett. Vid närmare eftertanke kan det dock kanske vara så här det skulle vara om Ellis vision skulle bli verklighet. Det skulle troligtvis inte finnas någon egentlig huvudperson, ingen egentlig konflikt som måste lösas, utan snarare en hel massa parallella händelser som sakta men säkert strålar samman och i slutänden beseglar mänsklighetens öde. Hur som helst, Supergod är en serie som är överfull med sjukt bra idéer, och jag hoppas verkligen att Ellis lyckas tighta till och knyta ihop allt under de återstående två numren. Det förtjänar både du och jag.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Garrie Gastonny
Förlag: Avatar Press
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island #1

måndag 1 mars, kl 14:56 av Henrik Ö 4 kommentarer

CaptainSwing1Älska steampunk! Fast det blir ju lite fel när det gäller superproduktive Warren Ellis senaste project, Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island (som jag hädanefter kommer att kalla Captain Swing kort och gott), för som Ellis själv pÃ¥pekar: ”It’s not steampunk, it’s electrical”.

Captain Swing är klassisk Ellis, blodgäggäckel-vÃ¥ldsamheterna börjar redan pÃ¥ en fet splash page pÃ¥ s 2, och sen tuffar det pÃ¥ med svordomar, sjövilda jaktscener och utspejsad retro-SF i skön förening. Det hela utspelar sig i ett alternativt 1830 där nÃ¥gon (möjligen titelns Captain Swing) hÃ¥ller pÃ¥ att mörda poliser pÃ¥ slibbigaste vis. Ellis kör med ett kul grepp för att introducera världen: dÃ¥ och dÃ¥ varvas seriesidorna med rena text-sidor (dock interpunkterade av stämningsfyllda tidstypiska illustrationer av oidentifierbara maskindelar) som förklarar fenomen i världen med torr historikerprosa. Fuskigt att sköta expositionen pÃ¥ det sättet kan man tycka men i Captain Swing funkar det över förväntan – särskilt eftersom den torra historikerprosan gradvis förvandlas till en distinkt berättarröst med en egen agenda. Snitsigt värre av Ellis och ännu ett uttryck för hans intresse för metafiktion.

Fortsätt läsa Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island #1

Manus: Warren Ellis
Illustration: Raulo Caceres
Förlag: Avatar
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Allmänt

Hur man INTE ger sig in i seriebranschen

onsdag 16 december, kl 21:16 av Henrik Ö 0 kommentarer

Twitter är en outsinlig källa till information och roligt skvaller om serievärlden: de allra flesta (amerikanska) serieskapare finns på Twitter, liksom så gott som alla förlag och flera recensenter/nyhetssajter. Många är väldigt aktiva (Warren Ellis ett bra exempel) och skriver något roligt/intressant nästan dagligen.

Hursomhelst: här är några länkar som Andy Diggle (Daredevil, The Losers) nyss postade på Twitter under rubriken: How NOT To Break In. Här kan man följa en otrevlig seriefans försök att inleda ett samarbete med serie- och TV-författaren Paul Cornell: läs dem i ordningen ett, två, tre, fyra, fem och slutligen stalkervarningen sex. Kanske läge att vara en smula mer ödmjuk? Roligt är det i vilket fall som helst.

UPPDATERING: Läs gärna igenom Paul Cornells Twitterflöde pÃ¥ @PaulCornell för att se hur hans serieförfattarkollegor (med Diggle i spetsen) fortsätter att skämta om det hela…

Skriv en kommentar
Recensioner

Supergod #2

söndag 13 december, kl 10:54 av Johan 3 kommentarer

supergod2aDet är skönt att man för en gångs skull inte behöver vänta flera månader på en Warren Ellis-författad serie (Ellis run på Astonishing X-Men var grymt drabbad av förseningar) utan nu det mer normala med en månad mellan numren. Supergod smids alltså medan järnet fortfarande är varmt. Jag hoppas det kan fortsätta så!

I det här numret av Supergod fÃ¥r vi stifta närmare bekantskap med amerikanarnas supermänniska, Jerry Craven. En extremt dysfunktionell ”människa” och med klara psykiska problem. Han är t.ex. fullständigt övertygad om att han är död. Exakt vad Cravens superkraft är för nÃ¥got fick jag inte helt grepp om här, mycket tack vare Ellis förkärlek till metafysik. Här blir det tyvärr nästan lite för mycket av den varan tycker jag. Men i övrigt tycker jag att Supergod #2 fortsätter i samma goda stil som första numret. TvÃ¥ av de riktiga godbitarna i det här numret är t.ex. introduktionen av kinesernas supermänniska, Maitreya, och den första striden mellan tvÃ¥ av dessa supermänniskor (Craven och Sovjetunionens dito). I slutet av numret sÃ¥ inser man att det nog kommer att smälla ordentligt i nästa nummer dÃ¥ Ã¥tminstone en, förmodligen flera, av dessa supermänniskor kommer att gÃ¥ head-to-head med den indiska supermänniskan Krishna. UltravÃ¥ldsdags, no doubt.

Garrie Gastonny fortsätter att leverera ögongodis och håller genom hela numret en väldigt hög kvalitetsnivå på sitt arbete. Fortsätter Gastonny så här så kommer han definitivt att vara ett namn att hålla utkik efter i framtiden.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Garrie Gastonny
Tusch: Garrie Gastonny
Färgläggning: Digikore Studios
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Supergod #1

söndag 15 november, kl 10:11 av Johan 5 kommentarer

supergod1Ferdinand har ju tidigare här på Shazam peppat mycket för Warren Ellis nya miniserie Supergod. Så till den milda grad att han lyckats få mig nyfiken på titeln, vilket inte är någon större sensation egentligen eftersom jag brukar gilla Ellis kreationer. Men det var ett tag sedan jag läste något av Ellis som han skapat själv så därför var det extra kul att sätta sig tillrätta och läsa första numret av Supergod.

Warren Ellis tar i Supergod #1 till ett lite oväntat och annorlunda berättargrepp. Istället för att lÃ¥ta historien utspela sig i nutid sÃ¥ lÃ¥ter han huvudkaraktären, den brittiske vetenskapsmannen Simon Reddin, Ã¥terberätta vad som hänt per telefon för en kollega i USA om uppkomsten av supermänniskorna medan han sitter pÃ¥ pÃ¥ kajen vid Themsen och blickar ut över ett brinnande och ödelagt London. Det hela tar sin med tre brittiska astronauters rymdfärd i mitten av 50-talet som pÃ¥ grund av rymdsvamp muterar till en trehövdad varelse som dyrkas av vetenskapsmännen som är satta att bevaka varelsen. Storyn forsätter till Indien där vetenskapsmän genom mänsklig kloning och artificiell intelligens försöker skapa en lösningen pÃ¥ Indiens problem med överbefolkning och miljöförstörelse. Resultatet blir Krishna som omedelbart ger sig i kast med att lösa problemen. Enda problemet är att ingen av vetenskapsmännen ställde frÃ¥gan hur Krishna skulle lösa dessa problemen…

Att låta huvudkaraktären återberätta handlingen i flashbacks på det här sättet funkar riktigt bra och är en av styrkorna med Supergod. En annan är tematiken. Ellis tar här människans djup rotade behov av att tro på något större än sig själv och applicerar det på supermänniskor med förödande konsekvenser.

Nästan lika bra som Ellis manus är Garrie Gastonnys illustrationer. Gastonny är en för mig ny bekantskap och hans teckningsstil påminner lite om Carlos Pachecos arbete på Ultimate Comics: Avengers. Men det är långt ifrån någon fråga om ren ripoff på Pacheco och Gastonnys illustrationer står stadigt på egna ben och ser fantastiskt bra ut. Bara den splashen på ett brinnande och totalförstört London i början av numret är värd inköpspriset.

Nu har jag verkligen strött superlativ över Supergod, men det är den väl värd. Det här är ett av de bästa första nummer jag läst på länge och kan Ellis och Gastonny hålla samma kvalité i de kommande fyra numren i miniserien så tror jag att Supergod kan bli något riktigt stort.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Garrie Gastonny
Tusch: Garrie Gastonny
Färgläggning: Digikore Studios
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Previewstips januari – No Hero i samlad form

tisdag 3 november, kl 23:43 av Ferdinand 2 kommentarer

no_hero_samlingPREVIEWSTIPS: Har du följt Jonas recensioner av No Hero och längtat efter att få läsa hela den köttiga serien i ett enda svep? Ok, dina drömmar är besannade. I januari släpper Avatar Press serien i tre olika samlingar. En vanlig trade paperback för er dödliga till priset av 19.99 dollar. Du som inte nöjer sig med simpla trades köper istället hardcovern i begränsad upplaga på 2000 exemplar för 27.99 dollar. Men för de som verkligen vill lyxa till det, alternativt har snormycket pengar, så släpps en hardcover i endast 400 ex, signerad av både Warren Ellis och Juan Jose Ryp. Till det sköna priset av 49.99 dollares. Den ni!

Skriv en kommentar
Film / Nyheter och tips

Black Summer blir film

måndag 2 november, kl 15:24 av Jonas 1 kommentar

black summerFångade via Twitter och Warren Ellis själv (en av de mer underhållande kändis-twittrarna som skjuter ur sig vridna uppdateringar flera gånger om dagen ) upp att hans grafiska novell Black Summer ska bli film. Bolaget som snappat upp rättigheterna heter Vigilante Entertainment, och manuset hanteras av Ryne Pearson, som i min mening gjorde ett rätt ok jobb med dvd-aktuella Knowing (med Nicholas Cage i huvudrollen). En drygt ett år gammal recension av Black Summer finner du här, och med rätt budget och lite fingertoppskänsla så tror jag nog att den här serien kan ha potential som långfilm. Hurrarop eller bitter skepsis, vad säger du?

Skriv en kommentar
Recensioner

Planetary #27

måndag 26 oktober, kl 14:48 av Henrik Ö 0 kommentarer

Obs! Mild spoilervarning utfärdas!

 

Ännu ett rekviem. I och med #27 nÃ¥dde Warren Ellis och John Cassadays pulp-superhjälte-SF-serie Planetary sitt (planerade) slut. Det är en seriebedrift som visserligen inte är lika lÃ¥ng i nummer räknat som 100 Bullets, men lika lÃ¥ng – länge! – i tid: det tog 100 Bullets tio Ã¥r att prestera 100 nummer, medan ständigt försenade Planetary tog nästan elva Ã¥r pÃ¥ sig (1999-2009 – med ett uppehÃ¥ll 2001-03) att komma ut med 27.

983317-planetary___planetary27I likhet med 100 Bullets är Planetary också en modern seriemilstolpe. Warren Ellis lekfulla genreblandning bygger i stor utsträckning på ett refererande och nytolkande av populärkulturella traditioner som inte står Alan Moores efter. Serien har växlat mellan att de/rekonstruera sina Golden- och Silver Age-förebilder (Planetarys mesta skurkar The Four är som bekant en ond version av Fantastiska Fyran, för att bara ta ett exempel) och att söka sig längre bak i pulptraditioner (Doc Savage, The Spider, Fu Manchu och andra pulpgestalter dök i lindrigt maskerad – eller helt omgjord – version upp regelbundet i Planetary) och viktoriansk populärlitteratur (avsnittet där Elijah Snow möter både Sherlock Holmes och Dracula är ett av de bästa i serien). Till skillnad från Alan Moores senaste alster (jag tänker främst på League of Extraordinary Gentlemen: Black Dossier och League of Extraordinary Gentlemen: 1910), som mest har tett sig som gammalmansaktiga nostalgiexerciser, har Ellis serien igenom lyckats behålla en barnslig berättarglädje och ett ansenligt sinne för humor, vilket gjort att Planetary alltid gått att läsa med stor behållning även utan encyklopedisk kännedom om superhjälte- och pulphistoria. Ellis har också konsekvent arbetat utifrån ett tajt one-shot-format: ett nummer, en historia. Visserligen finns det en övergripande story som fördjupas med tiden, men varje nummer har i god pulpanda en knockoutöppning, ett rafflande mittparti och ett halsbrytande twist-ending – skolad som han är i 2000AD-traditionen vet Ellis värdet i att ge läsarna en bra slutpoäng i varje nummer. Allt detta plus John Cassadays likaledes lekfulla, pulpiga och understundom barock/art nouveau-influerade illustrationer har gjort Planetary till en av de senaste årens bästa äventyrsserier alla kategorier.

Fortsätt läsa Planetary #27

Manus: Warren Ellis
Illustration: John Cassaday
Färgläggning: Laura Martin
Förlag: WildStorm
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Astonishing X-Men: Ghost Box

onsdag 21 oktober, kl 18:17 av Jonas 10 kommentarer

Har väntat rätt så ivrigt nu på den här samlingen med Warren Ellis version av Astonishing X-Men. Dels för att jag brukar gilla Warren Ellis skrivande i allmänhet och hans skrivande för Marvel i synnerhet (exempelvis Ultimate Galactus och Thunderbolts), och dels för att det var ett bra tag sedan jag faktiskt läste något bra med X-Men. ghostbox_28Astonishing X-Men Vol. 5: Ghost Box samlar #25-30 av Astonishing X-Men och #1-2 av specialaren Ghost Boxes och är alltså Ellis och illustratören Simone Bianchis första arc för den här titeln. Innan vi går in på vad team Ellis-Bianchi levererar som kör vi en snabb bakgrund för Astonishing X-Men:

Astonishing X-Men är fortsättningen pÃ¥ Grant Morrisons och Frank Quietlys New X-Men (som införde en hel massa stora och viktiga förändringar till X-Men, men det är ett helt separat inlägg bara det), och är en titel som gÃ¥tt/gÃ¥r parallellt med systertidningen Uncanny X-Men. Astonishings första 24 nummer styrdes genom positiva recensioner och en Will Eisner Award för ”Best Continuing Series” av Joss Whedon (du vet han Buffy-killen) och John Cassaday, och när det blev dags för de bÃ¥da att vandra vidare mot nya äventyr sÃ¥ föll ansvaret pÃ¥ Warren Ellis och Simone Bianchi att styra skutan vidare. Mycket att leva upp till med andra ord, men dÃ¥ jag själv faktiskt inte läst särskilt mycket alls av Whedons X-Men sÃ¥ kan jag inte göra nÃ¥gon direkt jämförelse här.

Ghost box då, är den något att ha? Jag själv är positivt inställd till den. En av Ellis starkare sidor är hur han hanterar sina karaktärer, och här lyckas han väldigt bra med teamet bestående av Beast, Cyclops, Emma Frost, Storm, Wolverine och den unga Armor. Han lyckas faktiskt så bra med karaktärerna att själva dynamiken dem emellan ibland känns intressantare än den story han målar upp kring spöklådorna. Har läst en del andra recensioner där det klagas lite på att Ellis ibland är för kåt på invecklade teorier och komplexa tekniska grunkor (typ som själva ghost boxen), och jag kan till viss del hålla med om det då det finns en del grejer som man kan behöva läsa och fundera över både två och tre gånger innan man helt fattat vad det är Ellis egentligen vill ha berättat. Inte för att den här typen av serier ska behöva vara lättlästa på något sätt, men att Ellis bubblar på om kromosom-rader, duploider och triploider från parallella verkligheter tillför ärligt talat inte jättemycket till själva handlingen. Ghost box är inte på något sätt en dålig story, men det hade varit fint om Ellis kunde ha gjort det lite enklare för sig själv och fokuserat en aning mer på individerna än på avancerad fysik och teknik.

Gällande det visuella så gillar jag italienaren Simone Bianchi skarpt. Hans sätt att jobba mer med färgdjup och svärta snarare än detaljer i form av pennstreck ger allt ett skönt djup och en väldigt snygg look som passar väldigt bra för den här titeln. Allt känns väldigt gediget, välgjort och annorlunda på ett bra sätt. Det visuella intrycket blir däremot lite spretigare i de alternativa berättelserna i Ghost Boxes #1-2 där vi har ett flertal olika illustratörer som gör kortare berättelser om spöklådorna, men då de är helt fristående från grundserien så kan jag inte påstå att det stör särskilt mycket. Överlag så skulle jag säga att Ghost Box är av den snyggare serierna jag läst på ett bra tag, och Bianchis färgpackade illustrationer ser säkerligen lite extra bra ut på den här hardcover-utgåvans glansiga papper.

Sammanfattningsvis, gillar du Warren Ellis och/eller X-Men så gillar du med stor säkerhet Ghost Boxes. Det är en bra serie i en väldigt snygg förpackning.

AstonishingX-Men_25_Cover

Manus: Warren Ellis
Illustration: Simone Bianchi, Kaare Andrews, Clayton Crain, Alan Davis, Adi Granov
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Shazam på SPX10
Shazam på SPX10
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige
Intervju med Evan Dorkin
Intervju med Evan Dorkin
Intervju med G Willow Wilson
Intervju med G Willow Wilson
Intervju med Jeff Lemire
Intervju med Jeff Lemire
Intervju med Niklas Asker
Intervju med Niklas Asker
Intervju med Ola Skogäng
Intervju med Ola Skogäng
Intervju med Peter Bergting
Intervju med Peter Bergting
Collected
shazam.Collected

Nya kommentarer