DC har alltid tagit sig själva pÃ¥ lite större allvar än konkurrenten Marvel. Marvel har t ex under mÃ¥nga Ã¥r drivit med sig själva under rubriken What the…?! (en etikett som omfattat bÃ¥de en oregelbundet utgiven serie och en räcka kortare skämtserier och -teckningar som gÃ¥tt som utfyllnadsmaterial i andra Marveltidningar). What the…?!-tidningen samlade dessutom nÃ¥gra av Marvels bästa kreatörer, som där kunde ta ut svängarna och parodiera sina egna skapelser – bland manusförfattarna genom Ã¥ren märks t ex Stan Lee själv, John Byrne, Kurt Busiek, Peter David, Erik Larsen och Joe Quesada, för att bara nämna nÃ¥gra. NÃ¥got liknande har aldrig funnits hos DC (möjligen med undantag för Fred Hembecks smÃ¥ skämtstrippar som publicerades i diverse DC-tidningar i slutet av 70-talet – men sÃ¥ blev ocksÃ¥ Hembeck raskt överköpt till Marvel).

Kanske var det en insikt om denna brist pÃ¥ humor och självdistansom lÃ¥g bakom skapandet av albumet Bizarro Comics 2001 (albumet vann bÃ¥de en Eisner och en Harvey för Best Anthology 2002), där DC bjöd in en rad av USAs främsta indie-serieskapare (sÃ¥dana som normalt inte skulle ta i superhjältar med tÃ¥ng) att presentera sina versioner av förlagets figurer, kända sÃ¥väl som okända. Skaparlistan pÃ¥ albumets baksida är lika lÃ¥ng som imponerande: Jessica Abel, Kyle Baker, Eddie Campbell, Evan Dorkin, Sarah Dyer, Hunt Emerson, Matt Groening, Gilbert Hernandez, James Kochalka, Tony Millionaire, Paul Pope, Jeff Smith, Jill Thompson… och det är ändÃ¥ bara en brÃ¥kdel av de talangfulla författare och illustratörer som hörsammade DC:s upprop. Resultatet blev en samling som verkligen förtjänar att kallas en modern klassiker.

Fortsätt läsa Moderna klassiker: Bizarro Comics