Inlägg taggade ‘Mike McKone’

Recensioner

Avengers Academy #4-5

fredag 5 november, kl 09:00 av 0 kommentarer

AvAc4Marvels nya succétitel, teen angst-festen Avengers Academy tuffar på ordentligt (jag recenserade #1 här). Allteftersom vi kommer akademirekryterna närmare inpå livet (#4 berättas ur Mettles synvinkel, #5 ur Strikers) blir historien mer och mer engagerande; Christos Gage lyckas verkligen med konststycket att göra alla figurerna i en myllrande team book engagerande – även om de här första numren som sig bör fokuserar på ”eleverna” får vi också bit för bit veta mer om ”lärarna”, något som både fördjupar serien och väcker nyfikenhet för framtiden. Gage, med sin vana från TV-världen, bygger bra såväl arcs som episodes; idén att introducera teamet genom att berätta ett nummer i taget utifrån medlemmarnas olika synvinklar är inte ny men den är solitt genomförd, och på modernt TV-maner strösslar Gage med små och stora hints om vad som komma skall. Stor hint: Norman Osborn kommer göra comeback, så mycket som Gage uppenbarligen njuter av att framställa honom som en ärkemanipulativ slemboll i #4 känns det självklart att mannen med Marvels konstigaste frisyr kommer inta en huvud-skurkroll framöver i Avengers Academy.

Fortsätt läsa Avengers Academy #4-5

Manus: Christos Gage
Illustration: Mike McKone, Jorge Molina
Tusch: Cam Smith, Rick Ketchum, Andrew Hennessy
Färgläggning: Jeromy Cox
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

söndag 5 september, kl 14:43 av 1 kommentar

Kort repetition: med anledning av den nyligen temade relaunchen av Bendis genredefinierande team book New Avengers har jag gjort ett retrospektiv över sagda tidning 2005-2010. Det här är fjärde och avslutande delen, men det finns en del 1, del 2 och del 3 också. Vi kastar oss direkt över de fyra avslutande delarna av Bendis kanske största mainstreamsuccé:

NAPowerPower (samlar #48-50 + Secret Invasion: Dark Reign one-shot)

Kalla mig gnällig, kalla mig klyschig, men man kan inte uttrycka det på något annat sätt: det är här utförsbacken börjar. I story arcen Power (den första som utspelar sig under Dark Reign) tappar New Avengers fart, angelägenhet och allmän manuskvalitet. Främst är problemet att Bendis börjar bli för kär i sin egen dialog. Länge var det en styrka och ett överraskande grepp att New Avengers innehöll såpass mycket prat, vilket jag nämnt tidigare – men här är inte dialogen rapp eller intressant längre. Dessutom måste mycket prat ägnas åt exposition eftersom New Avengers nu är indragna i en massa händelser som för sin förklaring och upplösning i andra titlar (främst Dark Avengers). T ex kunde lätt snacket i New Avengers nya högkvarter i #48 ha kunnat skäras ned med tre-fyra sidor. Clint Barton/Hawkeye/Ronin/Vad han nu kallas den här veckan är arg på Norman Osborn minst en sida i varje nummer, vilket snabbt blir tröttsamt. Dessutom undrar man vad Norman Osborn särskilt gjort Clint Barton? Spindelmannen borde ha betydligt större skäl att ogilla Osborn, men det håller han märkligt nog inne med i Power. Det stora problemet här är just att persongalleriet blivit för stort och för likartat – det är ingen direkt funktionell skillnad på t ex Clint Barton och Iron Fist, på Mockingbird och Ms Marvel, eftersom de alla pratar ungefär likadant. Det är som om Bendis gett upp det som länge varit hans kännemärke, förmågan att låta en figurs karaktär komma till uttryck i dialogen.

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Billy Tan, Chris Bachalo, Tim Townsend, Antonio Fabela, Stuart Immonen, Daniel Acuña, Bryan Hitch, Mike McKone
Tusch: Matt Banning, Wade von Grawbadger, Butch Guice, Andrew Currie, Karl Story
Färgläggning: Justin Ponsor, Paul Mounts, Dave McCaig
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Recensioner

Avengers Academy #1

söndag 20 juni, kl 15:27 av 1 kommentar

AvAc1Eftersom jag ändå hade köpt förstanumren av Avengers, Secret Avengers och New Avengers så tyckte jag det var lika bra att slå till på Christos Gage och Mike McKones Avengers Academy #1 också. Det är jag glad att jag gjorde, för den visade sig vara den hittills mest intressanta av alla nya Avengers-tidningar, och det utan att ha några ”ikoniska” Marvelfigurer i huvudrollerna. För hur gärna han än själv skulle vilja det kan nog inte Hank Pym räknas till Marvels A-lista, och Speedball/Penance behöver ha en bra dag och solen i ryggen för att ens kvala in på C-listan, trots hans centrala roll i Civil War för ett par år sedan. Faktum är att ”lärar”-lineupen i Avengers Academy är en lista av has-beens, never-weres och who dats: förutom de ovan nämnda, vad sägs om Quicksilver, Tigra och Vance Astrovik a k a Justice? På papperet är Avengers Academy inte mer än en hyllvärmare i Avengers-biblioteket.

Fortsätt läsa Avengers Academy #1

Manus: Christos Gage
Illustration: Mike McKone
Färgläggning: Jeromy Cox
Förlag: Marvel, Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

3 × Spider-Man

lördag 20 februari, kl 09:37 av 6 kommentarer

ASM620Varning! Följande krönika innehåller milda spoilers!

Okej, nu har det hänt. Amazing Spider-Man har officiellt tagit steget från riktigt-bra-för-att-vara-mainstream till OMG-vad-bra-in-i-minsta-detalj. Den senaste veckan har jag överdoserat på ASM med två nya trades (Election Day – samlar #583-588 samt korthistorier från Amazing Spider-Man: Extra #1 och #3 plus en serie som tidigare bara funnits online – och 24/7, samlar #589-594 samt korthistorier från Amazing Spider-Man: Extra #2 och #3) plus senaste lösnumret, #620, som innehåller upplösningen på Mysterio-historien som jag nämnde i min tidigare recension av ASM #619.

Och det är efter att ha läst dessa två album och senaste numret som jag kapitulerar: jag måste bara förbehållslöst älska ASM.  Att kvalificera mina tidigare positiva omdömen med prefixet ”mainstream” känns nu både fegt och skitnödigt. Hur gör de? Hur får de ut den här tidningen tre gånger i månaden med så genomgående hög kvalitet? Historierna, ofta med tre-fyra bihandlingar bredvid huvudhandlingen, ångar på i ett rasande tempo med förvecklingar och korsförvecklingar hit och dit. En tråd du trodde tappats bort för fem-tio nummer sedan kommer plötsligt tillbaka, en annan tråd avvecklas snyggt och prydligt – men kanske kommer att väckas till liv igen framöver. Överraskningarna är legio och man ser sällan twistsen komma – fast de kommer i princip hela tiden – för att det går så fort hela tiden. Election Day är intrigmässigt centralt i detta avseende: här avslöjas både nya Spindel-fienden Malices hemliga identitet, liksom vad/vem som egentligen döljer sig bakom det tidningarna döpt till ”The Spider-tracer killer”. Båda avslöjandena sköts snyggt och tajt, värdigt Marvels och DCs just nu bästa tvålopera-serie. Tvålopera-känslan, den som alltid varit karaktäristisk för Spindelmannen sen Lees och Ditkos dagar, är i stort sett närvarande i varje ruta.

Fortsätt läsa 3 × Spider-Man

Skriv en kommentar
Recensioner

Amazing Spider-man: Death and Dating

måndag 23 november, kl 18:32 av 0 kommentarer

Dags för ännu en TPB som samlar nya Amazing Spider-Man – #578-583 plus en Annual i den här volymen. Och fortfarande representerar Amazing bland det bästa i superhjältemainstream idag: det här är habilt hantverk som tillfredsställer både nostalgiker och nytillkomna, medan ingenting, vare sig illustrationer eller manus, sticker ut på något sätt. Detta är dock absolut inget dåligt. Om Amazing sätter någon slags standard för hur en mainstreamserie ska se ut så är det ett hälsotecken för den amerikanska serieindustrin.

Spider-Man Death and DatingMark Waids gästspel som författare öppnar med en scen som kan betraktas som typisk för nystartade Amazing (lite mer om detta i min tidigare recension här): Spidde sitter på en takkant och käkar kinamat i ösregnet, nödotorftigt skyddad av ett nät-paraply. Lappen i lyckokakan: ”Today is your lucky day”. Klockrent! I en fullsidesillustration utan tillstymmelse till action frångar Mark Waid och Marcos Martin kärnan i Spindelmannen: han är superhjälten med det vardagliga oflytet. Sen rasslar det på i samma stil i en historia (”Unscheduled Stop”) där vi får oss till livs en klassisk Spindelman-skurk (Shocker) och ett lika klassiskt Spindelman-äventyr (Spidde på uppdrag för att rädda en grupp civilister varav de flesta hatar honom och en bär på en viktig hemlighet). Bra action utan krav på läsaren, ren serieunderhållning när den är som bäst.

Fortsätt läsa Amazing Spider-man: Death and Dating

Manus: Mark Waid, Marc Guggenheim, Roger Stern, Dan Slott
Illustration: Marcos Martin, Mike McKone, Lee Weeks
Tusch: Andy Lanning
Färgläggning: Javier Rodriguez, Jeromy Cox, Dean White
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Green Lantern: Rage of The Red Lanterns

söndag 30 augusti, kl 13:50 av 2 kommentarer

Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-1Argh, jag har suttit och tittat på det här inlägget i uppåt en vecka utan att egentligen komma någonstans. Hade en förhoppning att det till slut skulle skriva sig självt, men efter ett par dagars väntan så verkar det liksom inte göra det. Ämnet är hur som helst Green Lantern, och då närmare bestämt hardcover-samlingen kallad Rage of The Red Lanterns. Varför det nu skulle vara så svårt att skriva något om Rage of The Red Lanterns har jag själv svårt att förstå, för det är utan vidare omskrivningar en svinbra serie. Kanske till och med det bästa sedan författaren Geoff Johns rebootade hela Green Lantern-universat i och med sin Green Lantern: Rebirth. Med detta sagt gör vi väl helt enkelt ett försök att summera vad som gör det här till en bra serie.

1. Jag tror att i princip vem som helst som gillar superhjälteserier skulle kunna plocka upp Rage of The Red Lanterns. Till skillnad mot exempelvis Battle for the Cowl: The Network (som jag ju fick mig en rejäl avhyvling för) så har Geoff Johns förmågan att på väldigt kort tid skapa en känsla för och en relation till i princip varje karaktär i Green Lantern-universat. Visst, det är sant att man kanske inte ska förvänta sig att varje nummer av en serie ska fungera som en introduktion till helt nya läsare. Jag tycker dock att det finns en stor skillnad i hur manusförfattare jobbar där. The Network exempelvis är uppenbarligen riktad mot folk som känner till Oracle och gänget runt henne, och författaren tar lite för givet att jag som läsare förstår vem som är vem och varför de agerar som de gör. Geoff Johns däremot har med sitt berättande i Green Lantern som sagt förmågan att på bara ett par bildrutor summera vad som hänt och vad som är på gång, och ger mig som läsare på så sätt en snabb men tydlig summering av det övergripande läget.

2. Det är extremt storskaligt och många karaktärer utan att kännas spretigt. Hal Jordan, Sinestro, The Lost Lanterns, Atrocitus, Carol Ferris, Guardians of the Universe – det här är bara ett axplock av alla de personer och faktioner som inte bara gästspelar utan har centrala roller i Johns berättande, som inte på något sätt är blygsam. Här räcker det inte med hot mot Metropolis, jorden eller ens galaxen, utan här är det hela universum som gäller, och med de olika scenarier och trådar som börjar stråla samman här så känns det som att det verkligen är upplagt för något helt sjukt spektakulärt när allt fallit på plats. Vi får väl se vad det blir av det här i pågående Blackest Night, men fram till och med den här samlingen så är iallafall Green Lantern en av de maffigaste och bättre scifi/superhjälteserierna jag läst.

3. Det som främst driver Green Lantern framåt och gör det till en så engagerande serie är alla de minnesvärda och starka personligheter som medverkar. Det finns alldeles för många för att lista upp alla här, men de mest framträdande i Rage of The Red Lanterns är huvudpersonerna för respektive kraftfärg, det vill säga Hal Jordan för grönt, Sinestro för gult, den rasande Atrocitus för rött och den hoppfulla Saint Walker för blått. I perferin anar vi här de kvinnliga kärlekskrigarna Star Sapphires, suspekta planer från The Guardians, obehagliga The Alpha Lanterns och de nya färgerna orange och svart. Det som gör det hela ännu mer intressant är att man inte riktigt vet vilken färg som har ”rätt” när det kommer till kritan. Kort sammanfattat: Spännande!

Avslutningsvis, har du ännu inte läst Green Lantern överhuvudtaget så skulle jag rekommendera dig att börja med Green Lantern: Secret Origin som lägger grunderna för i princip allt som händer i den här volymen, och efter det så kommer du (som jag) troligtvis att vilja läsa den igenom alla GL-volymer fram till och med den här. Jag tror inte att du skulle bli besviken. Har du läst GL sedan tidigare och gillat vad du läst så kommer du garanterat att gilla det här också. Det är tight berättat och snyggt tecknat från början till slut. Stark fyra!

Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-6

Manus: Geoff Johns
Illustration: Mike McKone, Shane Davis, Ivan Reis
Förlag: DC
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Annihilation vol. 3

söndag 28 december, kl 23:49 av 1 kommentar

Det var nu ett bra tag sedan jag läste den tredje och avslutande delen av Marvels kosmiska Annihilation-saga, men av någon anledning så blev det aldrig av att jag orkade skriva något om den. Skumt egentligen, då den här finalen är smått fantastisk. Keith Giffen lyckas knyta ihop Nova, Drax, Super-Skrull, Ronan, Quasar, Thanos, Terrax, Starlord, Silver Surfer, Galactus, Firelord och en hel massa andra mer eller mindre mäktiga rymdkaraktärer i en spektakulär final på Annihilus massförstörelseturné genom galaxen. Mäktigt är bara förnamnet, speciellt när Galactus får ett raseriutbrott. Det finns betydligt bättre personer att reta upp än de som på daglig basis äter planeter.

Volym 3 av Annihilation samlar Annihilation #1-6, Annihilation: Heralds of Galactus #1-2 och Annihilation: Nova Corps Files, och om du har något som helst intresse för storskalig action och nästan löjligt självuppoffrande hjälteinsatser så är det svårt att hitta något bättre än volym 3 av Annihilation.

Manus: Christos Gage, Keith Giffen & Stuart Moore
Illustration: Giuseppe Camuncoli, Andrea Di Vito, Scott Kolins & Mike McKone
Tusch: Andrea Di Vito, Scott Kolins, Stefano Landini & Mike McKone
Färgläggning: June Chung, Paul Mounts & Laura Villari
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...