Inlägg taggade ‘Mark Farmer’

Recensioner

Savage Hulk #1-4

onsdag 12 november, kl 23:12 av 0 kommentarer

SAVHULK2014001-DC12-2fe7eHulk har genomgått många förvandlingar och skeenden och under året har vi kunnat se honom som ett massförstörelsevapen åt S.H.I.E.L.D. under Mark Waids ledning i Indestructible Hulk och nu verkar det återigen som om vi har en grön best på halsen med Banners hjärna till sitt förfogande i Gerry Duggans Hulk. Nu tillhör jag dem som växte upp med den mer brutale och ointelligenta varianten under 1970- och 1980-talen. En Hulk som var som ett jagat barn som bara ville vara lämnad i fred, ständigt på flykt från soldater och superskurkar som ville göra honom illa eller vänner som inte förstod honom. Den vandrande Hulk är för mig en klassisk period i det man brukar kalla Silver Age-eran och nu får jag chansen till en härlig nostalgitripp i Alan Davis regi.

Fortsätt läsa Savage Hulk #1-4

Manus: Alan Davis
Illustration: Alan Davis
Tusch: Mark Farmer
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avslut: Fraction och Bagleys Fantastic Four

fredag 14 februari, kl 19:00 av 0 kommentarer

FANFOUR2012016-DC11-LR-cc81aHär fortsätter kavalkaden av nyligen avslutade Marvel-NOW!-titlar. Först ut var Gillen/McKelvies Young Avengers följt av Allred/Fractions FF och nu har turen kommit till samme Fraction och hans tecknande kollega Mark Bagleys version av ”Marvel’s First Family” Fantastic Four.

Som jag tidigare skrivit är kvartetten tillsammans med telningarna Franklin och Valeria på interdimensionell semester/exkursion med Reeds baktanke att hitta lösningen på att kvartettens krafter kommer att gå bananas.

Fortsätt läsa Avslut: Fraction och Bagleys Fantastic Four

Manus: Matt Fraction, Christopher Sebela, Karl Kesel
Illustration: Mark Bagley, Raffaele Ienco
Tusch: Mark Farmer, Andre Hennessy, Joe Rubinstein
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Allmänt /Recensioner

ClanDestine av Alan Davis

onsdag 13 mars, kl 23:20 av 3 kommentarer

Sommaren 2012 gav Marvel ut en följetong i annual-format skriven och ritad av Alan Davis. Serien bestod av Fantastic Four Annual #33, Daredevil Annual #1 samt Wolverine Annual #1. Alla som väntade sig Jonathan Hickmans Fantastic Four, Mark Waids Daredevil eller Jason Aarons Wolverine måste ha blivit grymt besvikna. Denna följetong var nämligen det senaste och förhoppningsvis inte sista kapitlet i Alan Davis långa och kärleksfulla skapelse ClanDestine.

ClanDestine kom ut första gången 1994 under Marvels brittiska avdelning. Alan Davis som under 1980-talet bland annat gett oss den definitiva Captain Britain samt Marvels bästa och roligaste X-relaterade team Excalibur tillsammans med Alan Moore respektive Chris Claremont fick här fria tyglar.

DEC072262ClanDestine är en team book som handlar om en gammal brittisk familj. En mycket gammal familj. Vi snackar 1100-talet. Naturligtvis har de superkrafter också men det är något som de till varje pris vill hålla hemligt. Pater familias är Adam of Ravenscroft som genom ödet (destine) ges evigt liv och osårbarhet. Själva namnet ClanDestine är en ordlek med flera betydelser: Dels har vi själva klanen Destine men också själva ordet clandestine som betyder hemlig.

Tillsammans med sin älskade Elalyth, som är en Djinn, dvs ande, har han ett okänt antal långlivade barn med superkrafter. De som förekommer mest i serien är dessa:

Rory och Pandora: Adams yngsta barn samt tvillingar. Rory drömmer om att bli en riktig superhjälte med mantel och allt och lyckas också övertala sin inte lika entusiastiska syster. Deras antigravitatoriska superkrafter funkar bara när de är tillsammans.

Jasmine, eller Kay Cera, eller Cuckoo: Adams äldsta barn. Åttahundra år gammal med kraftfulla telekinetiska krafter som har överlevt genom att låta sitt medvetande besätta olika värdkroppar. Familjens svarta får som gärna utnyttjar sina krafter för egen vinning.

Walter: Tvillingarnas förmyndare som livnär sig på att författa tantsnusk under pseudonym. Kan byta skepnad till en gigantisk blå best med oproportionerligt stora armar. Walter gör allt för att stoppa tvillingarnas planer på att familjen ska bli ett superhjälteteam.

Samantha: Det medlande mellanbarnet iklädd en metallisk rustning försedd med förtjusande sabelhänder.

Dominic: Hyperkänslig enstöring iförd färgglad Papageno-dräkt.

CD1InteriorDestine-klanens första äventyr är samlade i ClanDestine Classic (Innehåller första numret med familjen, Marvel Comics Present #158, Clandestine vol.1 #1-8 samt X-Men & Clandestine #1-2) . Allt utgivet mellan 1994 och 1996. Ovetande om sitt ursprung ger sig tvillingarna ut på superhjälteuppdrag. Snart visar det sig att hela familjen är i fara och måste återförenas. Alla har gått  skilda håll sedan Adam tvingades döda sin son Vincent för 11 år sedan.

Alan Davis originalserie är den bästa. Sakta men säkert rullas historien upp både för oss och tvillingarna om vilken familj det här handlar om. Mycket bra karaktärer och galna upptåg och roligheter. Allt dessutom invävt i olika historiska tillbakablickar, Mark Farmers tusch och fantastisk färgläggning. Alan Davis placerar familjen i Marvels universum med olika cameoroller såsom, MODOK, Silver Surfer, Doctor Strange och Spider-Man men allting står på egna ben. Gruppdynamiken är också skickligt komponerad genom att vi här har en familj och som alla vet väljer man inte sina föräldrar eller syskon.

05-18-2010 11;47;41AMHär är några exempel på Alan Davis fantastiska fantasi och penna: Under en av sina rymdpatruller hittar Silversurfaren en Peace and Love-Volkabuss innehållandes en lätt perplex Adam Destine. Destine-klanens supergeni-brorsa Newton bor på en egen planetvärld och varje gång han anländer till familjen sker det med ett fruktansvärt ”KZAM!!!” När han återvänder hem ett kort, fjuttigt ”Plip!” Tvillingarna hamnar i trubbel på en bakgata i New York och Alan Davis visar med ljud och bildspråk vem som räddar dem.

Davis lämnade tidningen med #8 och av någon oförklarlig anledning valde Marvel att fortsätta utan honom fyra nummer till. Jag har inte själv läst dessa och med tanke på hur dessa nummer sågas på nätet så ser jag ingen anledning att göra det heller. Den bästa sågningen står Alan Davis själv för i inledningen till X-Men & Clandestine när Rory berättar om en konstig ”dröm” han haft som innehåller alla händelser som hände i ClanDestine #9-12 för Pandora och hon svarar: Rory! That’s Stupid.

X-Men & Clandestine #1-2 handlar förövrigt om när X-men och ClanDestine tillsammans besegrar en elak Maya-demon. Inte lika bra som original-serien pga en krånglig och överarbetad historia och sämre färgläggning men trots allt underhållande. Mest när Alan Davis dyker djupare i sina Destine-karaktärer som Walters ständiga och allt mer svulstiga förvandlingar och dynamiken mellan tvillingarna.

JUN082424Efter 1996 försvann ClanDestine helt och dök inte upp förrän 2008 i en femdelad miniserie som finns samlad i ClanDestine: Blood Relative. En okänd fiende konspirerar mot vår familj som splittras mellan olika tider och dimensioner. Alan Davis fortsätter sitt superhjälte-epos kryddat med Inhumans, vampyrer, kloning samt ett galet besök i den gamla följetongen Cross-Time Caper från Excalibur (suvären i sig där vårt brittiska mutantgäng är vilse i olika alternativa verkligheter och försöker ta sig hem i ett nazistiskt ånglok). Jag vet inte om det 12-åriga uppehållet bidragit men ClanDestine har inte samma nerv här som innan.

Detta leder oss slutligen till den ovannämnda sommarföljetongen från i fjol, nu även förpackad i trade under titeln Marvel Tales by Alan Davis. Här får vi äntligen den efterlängtade historien om stackars Vincent. Den tidsresande familjemedlemmen som Adam så tragiskt tvingades döda för att skydda sin övriga familj som Alan Davis teasat om ända sedan första numret av ClanDestine från 1994. Blood Relative och Marvel Tales utspelas inte i Marvels nuvarande kontinuitet utan snarare före Avengers disassembled och Civil War. Ett tydligt bevis är Doctor Strange närvaro som Magins mästare i full mundering. Han fungerar som kittet i berättelsen.

AUG120707Historien saknar den tidigare berättarglädjen och Alan Davis tappar helt tråden ibland och ger oss tomma actionscener. Förutom en go scen där Dominic är ”hög” på Woodstock-festivalen är den också helt humorbefriad. Själva sagan om Vincent och hans öde är dock djupt gripande och vacker.

Bara grejen att Marvel inte ens nämner ClanDestine på framsidan av Marvel Tales samt det faktum att man förpackar en ClanDestine-miniserie i andra Marvel-figurers Annuals kallar jag styvmoderligt och inte värdigt den här serien. Om man vill få fler och nya läsare av en originell serie tycker jag att den ska stå på egna ben. Annual-formatet skrämmer bara bort läsare som enbart vill läsa om sina favoritfigurer och fullkomligt struntar i Alan Davis lilla mästerverk. Hoppas på en snar och längre följetong. Under tiden kan ni som vill läsa en riktigt bra superhjälteserie skaffa sagan om ClanDestine från början. Rekommenderas varmt!

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

3 × Spider-Man

lördag 20 februari, kl 09:37 av 6 kommentarer

ASM620Varning! Följande krönika innehåller milda spoilers!

Okej, nu har det hänt. Amazing Spider-Man har officiellt tagit steget från riktigt-bra-för-att-vara-mainstream till OMG-vad-bra-in-i-minsta-detalj. Den senaste veckan har jag överdoserat på ASM med två nya trades (Election Day – samlar #583-588 samt korthistorier från Amazing Spider-Man: Extra #1 och #3 plus en serie som tidigare bara funnits online – och 24/7, samlar #589-594 samt korthistorier från Amazing Spider-Man: Extra #2 och #3) plus senaste lösnumret, #620, som innehåller upplösningen på Mysterio-historien som jag nämnde i min tidigare recension av ASM #619.

Och det är efter att ha läst dessa två album och senaste numret som jag kapitulerar: jag måste bara förbehållslöst älska ASM.  Att kvalificera mina tidigare positiva omdömen med prefixet ”mainstream” känns nu både fegt och skitnödigt. Hur gör de? Hur får de ut den här tidningen tre gånger i månaden med så genomgående hög kvalitet? Historierna, ofta med tre-fyra bihandlingar bredvid huvudhandlingen, ångar på i ett rasande tempo med förvecklingar och korsförvecklingar hit och dit. En tråd du trodde tappats bort för fem-tio nummer sedan kommer plötsligt tillbaka, en annan tråd avvecklas snyggt och prydligt – men kanske kommer att väckas till liv igen framöver. Överraskningarna är legio och man ser sällan twistsen komma – fast de kommer i princip hela tiden – för att det går så fort hela tiden. Election Day är intrigmässigt centralt i detta avseende: här avslöjas både nya Spindel-fienden Malices hemliga identitet, liksom vad/vem som egentligen döljer sig bakom det tidningarna döpt till ”The Spider-tracer killer”. Båda avslöjandena sköts snyggt och tajt, värdigt Marvels och DCs just nu bästa tvålopera-serie. Tvålopera-känslan, den som alltid varit karaktäristisk för Spindelmannen sen Lees och Ditkos dagar, är i stort sett närvarande i varje ruta.

Fortsätt läsa 3 × Spider-Man

Skriv en kommentar
Recensioner

Spider-Man: Crime and Punisher

lördag 24 oktober, kl 07:00 av 22 kommentarer

Jag ska säga det direkt: jag gillar Spindelmannen efter Brand New Day (BND)-retconnen – skarpt. Här är en summering för dig som inte hängt med i Spiddes värld senaste tiden: 2008 beslutade Marvelbossen Joe Quesada att det var dags att göra om Spindelmannen i grunden. Beslutet var både ekonomiskt och konstnärligt: 2007 tvingades Marvel lägga ned två av sina Spindel-titlar (Sensational Spider-Man Vol 2 och Friendly Neighbourhood Spider-Man) eftersom de inte sålde så bra man kunde förvänta sig av varumärket (trots filmerna), plus att serien hade så mycket kontinuitetsbagage att det var svårt både att fånga nya läsare och att engagera de gamla – svårt att berätta bra historier helt enkelt.

Crime and PunisherQuesadas lösning var radikal: ut med allt gammalt. En fet retcon (Moster May lever, Peter Parker har aldrig varit gift med Mary Jane, och inga jävla kloner) raderade det mesta av de senaste 10-15 årens Spindelmans-historia och man kunde börja om på ny kula. Alla kvarvarande Spindeltitlar utom flaggskeppet Amazing lades ned, men Amazing fick i gengäld högre utgivningstakt: tre gånger i månaden. För att klara det tempot skapade Quesada en produktions-process mer lik en TV-series: ett team av författare och illustratörer arbetar tillsammans med att komma på story arcs och karaktärer men turas om att (mer eller mindre) individuellt skriva numren. Både författare och illustratörer i teamet byts dessutom ut med jämna mellanrum för att få rotation (Dan Slott som var med och skrev i början är det t ex inte längre).

Fortsätt läsa Spider-Man: Crime and Punisher

Manus: Joe Kelly, Zeb Wells, Marc Guggenheim
Illustration: Barry Kitson, Paolo Rivera, Chris Bachalo
Tusch: Mark Farmer, Tim Townsend
Färgläggning: Antonio Fabela, Dean White, Javier Rodriguez
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men: The Times & Life of Lucas Bishop #3

torsdag 21 maj, kl 22:16 av 0 kommentarer

x_men_the_times_and_lifes_of_lucas_bishop_3_coverAtt det pågår en crossover som heter Messiah War just nu har säkert en hel del av er läsare redan snappat upp. Crossovern är en fortsättning på crossovern med det liknande namnet Messiah Complex från några år tillbaka. Det har inget med Jesus Kristus att göra utan messias syftar på Hope, det förstfödda mutantbarnet sedan M-day då majoriteten av jordens alla mutanter blev med sina krafter. Och allt sedan dess har Bishop, mutanten från framtiden, klandrat det lilla flickebarnet för den dystopiska framtid han kommer ifrån. Så mycket att han flera gånger försökt mörda henne. Bishop, tidigare en fullvärdig medlem av X-men, har den senaste tiden målats upp som en fullblodig psykopatisk mördare. Miniserien X-Men: The Times & Life of Lucas Bishop ger dock en annorlunda bild av Bishops beteende.

Fortsätt läsa X-Men: The Times & Life of Lucas Bishop #3

Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men: The Times & Life of Lucas Bishop #1

torsdag 2 april, kl 21:48 av 3 kommentarer

Det senaste året har varit rätt jobbigt för Lucas Bishop. När alla andra x-män blev helt lyriska över det första mutantbarnet sedan M-day blev Bishop skit sne, såg det som antikrist och försökte döda det. Sen vådasköt han Professor Xavier i pannan, jagade efter Cable in i framtiden, för att slutligen tas till fånga av Wolverine och resten av killarna och tjejerna i X-force.

x_men_the_times_and_lifes_of_lucas_bishop_1_coverSom ni förstår gäller det att hålla tungan rätt i munnen för att greppa allt som hänt Bishop efter crossovern Messiah Complex. Och den här miniserien gör det väl egentligen inte saken lättare. The Times & Life of Lucas Bishop berättar historien om Bishops uppväxt i en alternativ dystopisk framtid och varför han ser den lilla mutantflickan Hope som det största hotet mot mutantsläktet och inte den rödhåriga lilla Messias som alla andra gör. Miniserien är en brygga mellan det som hände i Messiah Complex förra året, via berättelser ur tidningen Cable, och den kommande crossovern Messiah War. Har du svårt för komplicerade mutantstorys med alternativa verkligheter så är det här nog inte grejen för dig. Ska man vara ärlig så måste man nog vara ett rätt stort fan av mutantserier för att egentligen uppskatta detta. Det är absolut en bra serie, det är inte där det klämmer. Det är helt enkelt bara en väldigt smal serie som jag tror har en rätt liten målgrupp.

Manus: Duane Swierczynski
Illustration: Larry Stroman
Tusch: Mark Farmer
Färgläggning: Matt Milla
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...