Inlägg taggade ‘Zeb Wells’

Recensioner

Nova #1-5 Marvel NOW!

torsdag 25 juli, kl 01:16 av 1 kommentar
Nova #2 Variant av Campbell & Ruffino

Nova #2 Variant av Campbell & Ruffino

Sam Alexander är en 17-årig pojke utan drömmar. Pappan klarar knappt av jobbet som städare på skolan på grund av sin alkoholism. Sam biter ihop och täcker upp för honom så gott han kan. Vilka drömmar om livet kan man ha i liten håla i Arizona på 3000 invånare (Carefree!) där ingenting händer?

Hans far berättar sagor för Sam och hans syster om sina äventyr i rymden som medlem av Nova Corps. Sagor för barn om väktare av Galaxen, talande tvättbjörnar, grönhudande kvinnliga mördare och annat som fyller dem med drömmar. Sam tycker det är fantasier och att farsan är en loser. När ska hans mamma vakna upp och inse det? Hon svarar att han har ingen aning vilka uppoffringar han gjort. Han ska vara glad om han växer upp och blir hälften så bra som sin far.

Livet suger stort för Sam Alexander. 🙁

En morgon är fadern som bortblåst och när Sam i vredesmod ger sig ut på jakt efter honom råkar han ut för en skateboardolycka. När han vaknar upp i sjukhussängen står en talande tvättbjörn och en grönhudad kvinna vid hans sida. Med sig har de hans fars rymdhjälm.

Nova #3 av McGuinness

Nova #3 av McGuinness

Jeph Loeb är bra på action men gör manus lika fulla av hål som en schweizerost samt med en dialog som svämmar över av töntiga one-liners. Mycket av det fanns med när han och kollegan Ed McGuinness kickade igång Red Hulk för fem år sen men eftersom det var deras egen skapelse funkade konceptet bättre. Det blev en fartfylld och sprakande färgfiesta som var oemotståndlig trots sina brister.

Den nye Nova skapades av Loeb/McGuinness redan 2011 (Marvel Point One) men det här är första gången vi får läsa hans ursprung. One-liners är utbytta mot lite mesigt men okej tonårstugg och Loeb berättar en bedårande saga i fem nummer om familj, drömmar, svek, glädje, sorg och kärlek. Att jag skulle rada upp sex sådana substantiv i samma mening som Jeph Loeb trodde jag verkligen inte var möjligt.

Det lugna tempot och den feta färgläggningen gör det här till en fröjd att titta på också. McGuinness briljerar med sin cartoon-stil i varje bildruta och återigen funkar konceptet Marvel NOW! Nya varianter och nya vinklar på gamla titlar i Marvel-stallet. Där Guardians of The Galaxy misslyckades lyckas Loeb/McGuinness få mig att glömma Dan Abnett och Andy Lannings version och se framåt. Det är så bra att jag till och med glömmer bort hur mycket jag saknar Richard Riders Nova.

Nova #5 av McGuinness

Nova #5 av McGuinness

Hela första arcen är som gjord för en sommarmatiné och detta förstärks också när utomjordingarna Chitauri anfaller jorden igen som i 2012 års Avengers-film, komplett med gigantiska rymdmaskar och allt. Eftersom Jeph Loeb har ett finger med i Marvels TV-produktioner vågar jag mig på en vild gissning att Nova dyker upp på filmduken 2016 istället för Doctor Strange. Vilken av dem det än blir är egalt för mig 🙂

Den enda smolken i glädjebägaren är att Loeb/McGuinness lämnar serien efter fem nummer. Zeb Wells (Civil War: Young Avengers/Runaways, New Warriors: Reality Check) och Paco Medina (Ultimate Comics X-Men) känns ändå spännande och räkna med gästspel av New Warriors, Novas gamla team, inom en snar framtid. Själv hoppas jag att Loeb/McGuinness återvänder till en av sina bästa serier. Kanske rentav deras bästa 😉

Manus: Jeph Loeb
Illustration: Ed McGuinness
Tusch: Dexter Vines
Färgläggning: Marte Gracia & Edgar Delgado
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Carnage återkommer

tisdag 27 juli, kl 00:17 av 10 kommentarer

Minns du mördarmaskinen tillika megapsykot Carnage som gjorde livet surt för Spiderman under mitten av 90-talet? Jag minns. Det var mitt under pågående Maximum Carnage som jag kastade in handduken och helt och hållet slutade läsa Marvel-serier, så vi kan väl säga att jag själv var måttligt road av Carnage som karaktär. Hur som helst, i oktober är det dags för Carnage att göra comeback (efter att ha blivit sliten i två delar och lämnats i omloppsbana av Sentry i början av New Avengers). För författandet står Zeb Wells, nuvarande författare av New Mutants, och för kluddandet ansvarar Clayton Crain, som inte undvikit vare sig svärta eller våldsamheter i exempelvis Ghost Rider och X-Force. Vi får väl se vad de tar sig för med Carnage senare i år.

Kanske ingen jättenyhet egentligen, men vad jag minns så var Carnage väldigt populär under 90-talet. Någon som bryr sig idag? Läs hela intervjun med Zeb Wells hos CBR.

carnage

Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #12

söndag 16 maj, kl 18:00 av 7 kommentarer

New Mutants 12 interiorDirekt från #11 till New Mutants #12, och från ett event till ett annat. Förra numret var ju en tie-in till Siege, och det här numret är en del av crossovern tillika x-eventet Second Coming. Det dröjer med andra ord ett tag till tills vi får se en story enbart dedikerad de unga mutanterna. Lite trist kan jag tycka då teamet förtjänar lite mer eget fokus vid det här laget, men som de ser ut nu så kommer de nog att vara en del av Second Coming i åtminstone ett par nummer till.

Nackdelen för min del är att jag inte läser övriga delar av Second Coming som löper genom Uncanny X-Men, X-Force, X-Men Legacy och lite blandade fristående nummer. Resultatet är att jag här slungas rakt in i en handling som jag i nuläget inte har något större grepp om. Fullt ös är det hur som helst, och New Mutants har precis beordrats av Cyclops att kasta sig handlöst rakt in i en välbestyckad armé som styrs av den synnerligen ondsinta och bindgalna mutanthatarcyborgen Cameron Hodge (som ni som hängt med sedan tidigt 90-tal säkert minns från mutanteventet X-Tinction Agenda). Utan att som sagt vara alltför insatt så framgår det ändå tydligt att allt är på blodigt allvar här. Det är mörkt, brutalt och allt känns väldigt kritiskt. I det här numret är Zeb Wells tillbaka som författare, och hans fartfyllda manus illustreras snyggt av nykomlingen Ibraim Roberson. Ett välproducerat nummer helt enkelt, men jag skulle tro att det funkar mycket bättre för den insatte än för oss som inte löpande hänger med i alla x-titlar.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Ibraim Roberson
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #10

tisdag 2 mars, kl 17:04 av 3 kommentarer

newmutants10Tionde numret av New Mutants är ett klassiskt mellannummer. I princip så skulle man helt kunna hoppa över det här numret utan att märka att man missat något. Det är i sig inte ett fruktansvärt trist nummer, men det händer å andra sidan egentligen ingenting alls. New Mutants åker till Japans kust och käbblar med ett gäng mutanter från The Savage Land medan Cyclops och Emma Frost pratar hemma på Utopia. Slut.

Zeb Wells manus känns för mig lite utstressat, och detsamma gäller för tecknandet, som här är uppdelat mellan två team. Delen i Japan görs av Paul Davidson, som precis som i förra numret gör en stabil insats. Davidson gör dock dödssynden att återanvända en illustration på två olika paneler. Att ens försöka tro att jag som nitisk serieläsare inte direkt reagerar på att en spegelvänd dublett av en ruta från en tidigare sida dyker upp igen känns för mig både slappt och fräckt. Kanske har Davidson varit under extrem tidspress i det här numret, men om så är fallet hade det varit bättre om han hoppat över den panelen helt och hållet. Sidorna från Utopia görs av bröderna(?) Alvero och David Lopez, som gör helt ok dialogscener, även om de då och då kanske känns lite väl platta och statiska.

Som sagt så känns det här numret rätt mycket som en paus i väntan på den riktiga handlingen, och det finns egentligen inte så mycket mer att säga om det, men jag hoppas att allt kommer att få betydligt mer fart med den (förhoppningsvis) svavelosande story som inleddes i föregående nummer.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Alvero Lopez, David Lopez, Paul Davidson
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

3 × Spider-Man

lördag 20 februari, kl 09:37 av 6 kommentarer

ASM620Varning! Följande krönika innehåller milda spoilers!

Okej, nu har det hänt. Amazing Spider-Man har officiellt tagit steget från riktigt-bra-för-att-vara-mainstream till OMG-vad-bra-in-i-minsta-detalj. Den senaste veckan har jag överdoserat på ASM med två nya trades (Election Day – samlar #583-588 samt korthistorier från Amazing Spider-Man: Extra #1 och #3 plus en serie som tidigare bara funnits online – och 24/7, samlar #589-594 samt korthistorier från Amazing Spider-Man: Extra #2 och #3) plus senaste lösnumret, #620, som innehåller upplösningen på Mysterio-historien som jag nämnde i min tidigare recension av ASM #619.

Och det är efter att ha läst dessa två album och senaste numret som jag kapitulerar: jag måste bara förbehållslöst älska ASM.  Att kvalificera mina tidigare positiva omdömen med prefixet ”mainstream” känns nu både fegt och skitnödigt. Hur gör de? Hur får de ut den här tidningen tre gånger i månaden med så genomgående hög kvalitet? Historierna, ofta med tre-fyra bihandlingar bredvid huvudhandlingen, ångar på i ett rasande tempo med förvecklingar och korsförvecklingar hit och dit. En tråd du trodde tappats bort för fem-tio nummer sedan kommer plötsligt tillbaka, en annan tråd avvecklas snyggt och prydligt – men kanske kommer att väckas till liv igen framöver. Överraskningarna är legio och man ser sällan twistsen komma – fast de kommer i princip hela tiden – för att det går så fort hela tiden. Election Day är intrigmässigt centralt i detta avseende: här avslöjas både nya Spindel-fienden Malices hemliga identitet, liksom vad/vem som egentligen döljer sig bakom det tidningarna döpt till ”The Spider-tracer killer”. Båda avslöjandena sköts snyggt och tajt, värdigt Marvels och DCs just nu bästa tvålopera-serie. Tvålopera-känslan, den som alltid varit karaktäristisk för Spindelmannen sen Lees och Ditkos dagar, är i stort sett närvarande i varje ruta.

Fortsätt läsa 3 × Spider-Man

Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #9

torsdag 14 januari, kl 16:03 av 5 kommentarer

New_Mutants_Vol_3_9_TextlessOBS! För den som inte läst New Mutants #6-8 så innehåller följande recension ett par spoilers.

Doug Ramsey aka Cypher och hans trofasta kompanjon Warlock är alltså tillbaka som livs levande medlemmar i New Mutants igen, vilket innebär att teamet nu ser ut så här: Cannonball, Sunspot, Magik, Karma, Magma, Danielle Moonstar, Cypher och Warlock. Klassisk lineup med andra ord, men det återstår väl att se om den här äldre versionen av New Mutants kommer att kunna stå på egna ben eller om Zeb Wells försöker att rida på forna framgångar. Angående att stå på egna ben så är den frågan även aktuell i själva storyn där Cyclops, Emma Frost och de andra mer seniora x-männen funderar på var och hur de nu uppvuxna nya mutanterna egentligen hör hemma i mutanttillvaron på Utopia. Parallellt med det så uppdagas det att Magik/Illyana inte riktigt verkar vara den alla trott, så det kan med andra ord komma att bli en hel del svavelosande äventyr i andra dimensioner med ondsinta demoner och hela köret framöver. Känns lovande.

Tecknaren Paul Davidson tycker jag är en frisk fläkt efter Diogenes Neves lite svajiga insats. Davidson gör riktigt nice monster och demoner, något som passar väldigt bra i en story som fokuserar på Illyana och hennes demoniska ursprung, men om jag ska klaga på något så känns ibland ansiktsuttrycken på de vanliga karaktärerna lite sneda och stirriga i vissa paneler. Inget katastrofalt, men då allt annat är bra så känns det lite störande. Överlag så är dock New Mutants #9 en klart godkänd start på en ny story, och för min del är det kul att Cypher och Warlock återigen är medlemmar i New Mutants.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Paul Davidson
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #8

måndag 11 januari, kl 07:29 av 1 kommentar

New_Mutants_Vol_3_8Det här åttonde numret av New Mutants är inte bara fortsättningen på teamets trubbel med Selenes teknoorganiska gengångare, det är även det sista numret av New Mutants som ingår i det pågående X-eventet Necrosha, vilket känns lite konstigt. Det finns nämligen inget direkt avslut för New Mutants del här. Det fightas en hel del mot de återuppståndna Hellions och en del andra fördetta avlidna mutanter, men när det är avklarat så är Necrosha hux flux över för New Mutants del. Inte mycket till final om du frågar mig, men jag får väl anta att de iallafall får göra någon sorts gästspel i X-Men: Legacy och/eller X-Force där Necrosha rullar vidare ända in i mars. Lite abrupt känns det hur som helst, även om slutet bjuder på återkomsten av ett par gamla läsarfavoriter. Apropå läsarfavoriter som återuppstår så känner jag mig lite kluven här. Visst är det på sätt och vis kul att få se ett gammalt radarpar back in action igen, men samtidigt så önskar jag att seriedöden faktiskt kunde få vara lite mer definitiv ibland.

Produktionsmässigt så tycker jag att det här numret kunde ha varit bättre. Zeb Wells berättar en helt ok historia här även om den som sagt känns lite hastig och avhuggen i sitt avslut, men på tecknarfronten så presterar Diogenes Neves inget vidare. Synd, för han var betydligt bättre i det förra numret. Det är inte dåligt tecknat, men i och med att jag vet att det skulle kunna vara bättre så blir det visuella lite av en besvikelse här. New Mutants #8 är i slutänden ett helt ok nummer, men som sista nummer för New Mutants i Necrosha så borde det allt ha varit lite maffigare.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Diogenes Neves
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #7

onsdag 9 december, kl 08:10 av 4 kommentarer

newmutants7Zeb Wells och Diogenes Neves har fått ordentlig fart på den här skutan nu. New Mutants #6 var som Johan nämnde ett stort kliv framåt och uppåt för den här titeln, och med nummer 7 så blir det faktiskt ännu bättre. För den som missat det så är New Mutants mitt uppe i pågående eventet Necrosha där ett flertal av deras avlidna kollegor återupplivats och tvingats anfalla sina vänner, och för våra unga mutanters del så är det Douglas Ramsey aka Cypher som (motvilligt) attackerar dem. Som om det inte vore nog med det så dyker Hellions upp för att säkerställa att Cypher gör det han beordrats att göra, och det visar sig snart att det är betydligt lättare sagt än gjort att besegra moståndare som redan är döda. Chockerande och förvirrande för alla inblandade helt enkelt, och Wells lyckas verkligen förmedla en tydlig känsla av stundande kris och handfallenhet här. Snyggt!

Det som kan vara lite smått förvirrande med eventet Necrosha och New Mutants är den omkastade utgivningsordning som Marvel lyckats få till. New Mutants #6 kom nämligen ut nästan en månad innan X-Necrosha, men för att få rätt läsordning och kontext från början så är det X-Necrosha som ska läsas först. Så, för dig som är sugen på New Mutants Necrosha-äventyr, vänta med New Mutants #6 och 7 tills du läst X-Necrosha (man behöver dock inte läsa X-Necrosha för att förstå vad som händer i New Mutants, men det ger mer kött på benen). Nästa nummer är det sista Necrosha-numret för New Mutants, och det ska bli sjukt spännande att se hur det slutar och vad allt det här stöket med levande döda kommer att leda till framöver.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Diogenes Neves
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Necrosha

måndag 7 december, kl 17:23 av 5 kommentarer

X-Necrosha_SecondPrintingVariantLevande döda! Avlidna kollegor återuppstår! Goda är plötsligt onda! Wohoo, Blackest Night rules! Eller nej. Det här är ju Marvel. Är det så att Marvel rippar DC:s event rakt av och även de vill rida på den populära zombievågen? Kanske. För min del så spelar det egentligen ingen roll vem som rippar vem och varför, utan mer om det görs snyggt. Marvels Necrosha är hur som helst ingen direkt kopia av DC:s Blackest Night, även om det på ytan finns en hel del uppenbara likheter. Grejen med att återuppliva avlidna karaktärer känns ju som sagt rätt gjord, men i Marvels fall handlar det inte om zombiefiering, utan mer om en sorts högteknologisk radiostyrning. Samma fast annorlunda alltså.

Oneshotten X-Necrosha är inledningen på Necrosha, och här läggs grunden för de parallella handlingar som kommer att löpa genom tre X-titlar: X-Force, New Mutants och X-Men Legacy. Personligen så har jag än så länge bara följt New Mutants (hittills utkomna samlingar av X-Force står på inköpslistan då det verkar vara en rätt mörk och ösig serie), vilket antagligen är anledningen till att jag tycker att den delen av X-Necrosha är den bästa. Den smått komplicerade handlingen i korthet: Selene aka The Black Queen och hennes samling av mordiska mutanter har lagt vantarna på en variant av det tekno-organiska viruset (kolla vad Wikipedia har att säga om T/O-viruset), och använder det för att reanimera och förslava både goda och onda avlidna mutanter i jakten på världsherravälde (eller något liknande). Ondskefullt till fulla muggar med andra ord.

Bland de klassiska karaktärer som återupplivats syns här Pyro, Stonewall, Super Sabre och ungdomsklubben Hellions, men det man främst reagerar på är returen av forna X-män som Cypher, Caliban och Thunderbird. Det kanske är ett smått billigt knep att spela ut kortet med goda kollegor som tvingas bli onda och attackera sina vänner, men jag tycker faktiskt att det funkar riktigt bra här, och jag tror nog att Necrosha kan komma att bjuda på en hel del tuffa beslut och tårdrypande avslut. Skulle dock säga att X-Necrosha främst är för de läsare som har en rätt så långvarig relation till X-Men (både döda och levande), för som rookie kan det nog bli lite väl svårt att hänga med i vem som är vem och vilka man egentligen ska hålla på. För min del så blir det dock en genomsnittlig stark 3:a (X-Force och Legacy: 3/5, New Mutants: 4/5).

x-necrosha

Manus: Craig Kyle, Christopher Yost, Zeb Wells, Mike Carey
Illustration: Clayton Crain, Ibraim Roberson, Laurence Campbell
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #6

måndag 2 november, kl 13:53 av 2 kommentarer

newmutants6Jonas och Ferdinand har ju tidigare här på Shazam beklagat sig om att New
Mutants
hittills inte har hållit särskilt hög klass. Men i nummer 5 verkade den negativa trenden ha vänt och efter att själv nu ha läst New Mutants #6 nu så kan jag rapportera att så verkligen tycks vara fallet. Nummer 6 är lätt det bästa numret hittills i serien och dessutom ett av de första numren i Marvels nya mutant-crossover Necrosha X.

Största anledningen till att det här numret är bra är att Zeb Wells ställer New Mutants mot gamla team-medlemmen Cypher som har förmågan att läsa och förstå alla språk (inklusive kroppsspråk), vilket gör att vi som läsare får ta del av vad Illyana, Cannonball, Karma och de andra i New Mutants egentligen tänker. Det låter kanske lite flummigt, men det funkar faktiskt överraskande bra. Att sedan större delen av numret består av en utdragen fight Cypher och New Mutants emellan är inte heller fel. Visst, det skulle lätt kunna bli långtråkigt men Wells får det att hela tiden vara intressant samtidigt som tempot är högt.

Diogenes Neves illustrationer är överlag bra här, men det finns en del paneler där jag tycker att han har haft lite för bråttom och han har också gjort en och annan illustrationsmiss, men det är inte något som stör mig särskilt mycket i alla fall, och det finns saker som han gör riktigt bra i här, som till exempel ansiktsuttryck. Så Neves illustrationer får ändå räknas som väl godkända.

Det första fyra numren av New Mutants var inte särskilt bra men nu verkar serien har fått upp farten och om Zeb Wells kan hålla serien på den här höga nivån framöver så tror jag att New Mutants kommer att vara en serie att hålla ögonen på. Dessutom har New Mutants #6 fått mig riktigt intresserad av Necrosha-crossovern som Marvel nu drar igång och det ska bli intressant att se vad det blir av den.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Diogenes Neves
Tusch: Ed Tadeo
Färgläggning: John Rauch
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...