Direkt från #11 till New Mutants #12, och från ett event till ett annat. Förra numret var ju en tie-in till Siege, och det här numret är en del av crossovern tillika x-eventet Second Coming. Det dröjer med andra ord ett tag till tills vi får se en story enbart dedikerad de unga mutanterna. Lite trist kan jag tycka då teamet förtjänar lite mer eget fokus vid det här laget, men som de ser ut nu så kommer de nog att vara en del av Second Coming i åtminstone ett par nummer till.
Nackdelen för min del är att jag inte läser övriga delar av Second Coming som löper genom Uncanny X-Men, X-Force, X-Men Legacy och lite blandade fristående nummer. Resultatet är att jag här slungas rakt in i en handling som jag i nuläget inte har något större grepp om. Fullt ös är det hur som helst, och New Mutants har precis beordrats av Cyclops att kasta sig handlöst rakt in i en välbestyckad armé som styrs av den synnerligen ondsinta och bindgalna mutanthatarcyborgen Cameron Hodge (som ni som hängt med sedan tidigt 90-tal säkert minns från mutanteventet X-Tinction Agenda). Utan att som sagt vara alltför insatt så framgår det ändå tydligt att allt är på blodigt allvar här. Det är mörkt, brutalt och allt känns väldigt kritiskt. I det här numret är Zeb Wells tillbaka som författare, och hans fartfyllda manus illustreras snyggt av nykomlingen Ibraim Roberson. Ett välproducerat nummer helt enkelt, men jag skulle tro att det funkar mycket bättre för den insatte än för oss som inte löpande hänger med i alla x-titlar.
Illustration: Ibraim Roberson
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5
X-men: Legacy №235 har jättemycket NM (och jag gillar Careys X-serier jättejättemycket trots att jag hatar hans Vertigo- och Felix Castor-grejer) och så kanske Hellbound-miniserien (Illyana 4-ever!) kommer bli OK även om det är tidigt att säga. Den har också ganska mycket NM.
OK, en grej (en s.k. tuff replik) som Warlock säger är lite töntig men jag kan rekommendera NM-läsare att plocka upp Legacy №235 trots det.
Sen skymtar många i NM-teamet förbi här och där i crossovern.
Alltså jag hatar verkligen crossovers av typen serien börjar i ett nummer men fortsätter i en helt annan tidning. Det ska vara som Nation X nu nyligen, det fungerade fint, då var alla X-tidningarna sina egna men det fanns en egen story. Som var bra.
Sen att jag verkligen har gillat både Messiah Complex och Second Coming hittills är en annan sak, det betyder inte att jag tycker att det är en ok idé med såna här jobbiga och dyra crossovers. NM är min favorittidning från Marvel och då vill jag läsa dem och inte läsa en halv serie.
Tie-in, förresten. Alltså № 11 var ju tie-in. En del av en större berättelse på ett bra sätt och det rätta sättet att hantera »events« enligt mig. Enligt modellen Secret Wars II. Ingen behöver köpa någon serie utöver de som de normalt läser men vi får en känsla av att våra älskade låtsaskompisar (eller bara Moonstar i fallet №11) är en viktig del av ett större universum.
№ 12 är inte en tie-in utan en del av en crossover. En fortsättningsserie. Kapitel tre i någon annans berättelse. Det fela sättet att hantera såna här grejer. Enligt modellen Kraven’s Last Hunt typ, eller jag vet inte vilken som var först med det.
Ironiskt nog tycker jag att Second Coming är en bra berättelse med bra serier (hittills) medan Siege var en dålig berättelse (bra idé och jag hade höga förväntningar, tänkte lite Irak/Vietnam-kommentar sådär) med ojämna serier (Dark Wolverine var bra t.ex, men huvudfåreserien i fyra delar var inte i min smak).
Så dåligt medium behöver inte betyda dålig story och tvärt om.
Fast det finns också exempel som ligger närmare till hands—Messiah War var en crossover (läs varannat nummer X-Force, varannat Cable annars är du vilse) medan Necrosha var ett mini-event där X-Men Legacy och New Mutants var tie-ins till storyn i X-Force. Bra exempel eftersom Messiah War var ganska dåligt medan Legacy och NM-numren av Necrosha var ganska tuffa! (Även om det gör teamet plåttrigt och stort när de två töntarna (ska inte spoila vilka) har kommit tillbaka iom Necrosha.) De numren använder dessutom mediet bra—de behövde inte smittas av X-Forces ev dålighet iom de bara var tie-ins, inte crossover-kapitel.
Ahahahahaha, jag kommer att bli lynchad pga min besserwisser-attityd men jag tycker det är viktigt att något jag tycker om (tie-in) inte blandas samman med något jag tycker är väldigt dåligt och fel (följetongscrossover).
Ingen risk att du blir lynchad Sandra, jag tror många (inklusive jag själv) håller med dig om att långa följetongscroosovers som hoppar från tidning till tidning är jobbiga men tie-ins okej. ”Siege” har ju t ex överlag lyckats rätt bra med stand-alone tie-ins i diverse tidningar – men för varje Siege finns det såklart (minst) en Dark Reign…
Tack för insiktsfulla kommentarer om NM f ö.
Jag tyckte iofs (vågar jag säga det) att Dark Reign var bra, jag ser det lite som mer likt typ Nation X eller Divided We Stand eller Batman Reborn—en etikett och en stämning för alla tidningar, snarare än en story som sega Secret Invasion. Ah, både Siege och Secret Invasion och Civil War har börjat med en jättebra idé och en jättespännande build-up sen sitter jag och tvingar mig igenom sista halvan.
NM är den enda marveltidningen som jag prenumererar på (fast jag har alla i second coming), men jag tror jag ska lägga till Legacy. Har lånat alla baknummer (från att den bara hette adjektivlösa X-Men) och jag tycker Careys nummer är toppenbra. Mina andra favoritomgångar är Milligans och Morrissons. Annars har jag en massa Vertigo-skräp (favoriter: Demo, Hellblazer, Greek Street) och så följde jag Ruckas Läderlappskvinnan och Frågan i Detective Comics. Åh jag måste starta en egen serieblogg snart istället för att hogga allas kommentarsfält!
Sandra, du får hogga hur mycket du vill.
Min personliga inställning till Second Coming är att det är det bästa som hänt Marvels x-titlar på flera år. Äntligen lite riktig ordentlig action. Tycker många av mutanttitlarna gått på tomgång senaste åren, i synnerhet Uncanny X-men. Men precis som nämnts tidigare är X-men Legacy ett undantag. Den har i princip varit bra rak igenom. Divided We Stand, Manifest Destiny, Utopia, Nation X har alla lämnat mig rätt oberörd. Visa titlar har varit bra, men som helhet har de eventen varit rätt ointressanta.
För mig som köper alla core-titlar är en crossover som Second Coming inget problem, man jag kan hålla med att idéen är rätt kass ur ett konsument-perspektiv. Men va fan, Marvel vill väl få oss att köpa mer. Who could blame them 😉
Jag tycker alla X-tidningarna har varit ganska bra, bortsett från Greg Land. Hela idén med att de [minispoiler] bor ute på en asteroid i havet är helt underbar, att alla ska samsas trots allt gammalt groll. Antologitidningen Nation X är bland det bästa jag läst sen X-Statix vs Avengers.
Men vad var grejen med Legacy 236? Massor av töntiga grejer, t.ex.Cyclops flygryggsäck och så själva huvudgrejen med numret som jag inte ska berätta. Hoppas de fortfarande hinner räta upp den här skutan, allt annat i Second Coming har varit guld!
Vad kärntidningarna beträffar har jag konsekvent bojkottat X-Force fram tills Second Coming. Jag har lånläst dem men inte köpt den förrän nu. Genomförandet har varit bra men konceptet är inte i min smak. Jag gillar inte att se mina kära hjältar / mutantlåtsaskompisar som mördare/soldater. Det är något som jag tycker passar bättre för icke-hjälte–protagonister som t.ex. Straffaren.
Legacy ska vara Rogues tidning och hon var med i typ en ruta! DS!