Jonas och Ferdinand har ju tidigare här på Shazam beklagat sig om att New
Mutants hittills inte har hållit särskilt hög klass. Men i nummer 5 verkade den negativa trenden ha vänt och efter att själv nu ha läst New Mutants #6 nu så kan jag rapportera att så verkligen tycks vara fallet. Nummer 6 är lätt det bästa numret hittills i serien och dessutom ett av de första numren i Marvels nya mutant-crossover Necrosha X.
Största anledningen till att det här numret är bra är att Zeb Wells ställer New Mutants mot gamla team-medlemmen Cypher som har förmågan att läsa och förstå alla språk (inklusive kroppsspråk), vilket gör att vi som läsare får ta del av vad Illyana, Cannonball, Karma och de andra i New Mutants egentligen tänker. Det låter kanske lite flummigt, men det funkar faktiskt överraskande bra. Att sedan större delen av numret består av en utdragen fight Cypher och New Mutants emellan är inte heller fel. Visst, det skulle lätt kunna bli långtråkigt men Wells får det att hela tiden vara intressant samtidigt som tempot är högt.
Diogenes Neves illustrationer är överlag bra här, men det finns en del paneler där jag tycker att han har haft lite för bråttom och han har också gjort en och annan illustrationsmiss, men det är inte något som stör mig särskilt mycket i alla fall, och det finns saker som han gör riktigt bra i här, som till exempel ansiktsuttryck. Så Neves illustrationer får ändå räknas som väl godkända.
Det första fyra numren av New Mutants var inte särskilt bra men nu verkar serien har fått upp farten och om Zeb Wells kan hålla serien på den här höga nivån framöver så tror jag att New Mutants kommer att vara en serie att hålla ögonen på. Dessutom har New Mutants #6 fått mig riktigt intresserad av Necrosha-crossovern som Marvel nu drar igång och det ska bli intressant att se vad det blir av den.
Illustration: Diogenes Neves
Tusch: Ed Tadeo
Färgläggning: John Rauch
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Quesadas lösning var radikal: ut med allt gammalt. En fet retcon (Moster May lever, Peter Parker har aldrig varit gift med Mary Jane, och inga jävla kloner) raderade det mesta av de senaste 10-15 årens Spindelmans-historia och man kunde börja om på ny kula. Alla kvarvarande Spindeltitlar utom flaggskeppet Amazing lades ned, men Amazing fick i gengäld högre utgivningstakt: tre gånger i månaden. För att klara det tempot skapade Quesada en produktions-process mer lik en TV-series: ett team av författare och illustratörer arbetar tillsammans med att komma på story arcs och karaktärer men turas om att (mer eller mindre) individuellt skriva numren. Både författare och illustratörer i teamet byts dessutom ut med jämna mellanrum för att få rotation (Dan Slott som var med och skrev i början är det t ex inte längre).







