Inlägg taggade ‘Dave McCaig’

iPad /Recensioner

Supergirl #2-4

lördag 26 maj, kl 23:01 av 3 kommentarer

Minns någon att jag helt otippat recenserade första numret av Supergirl när DCnU drog igång? Antagligen inte, men här kommer i alla fall uppföljaren, en recension av #2-4 a.k.a. den första Supergirl-arc:en.

supergirl_4Jag gav det första numret av Supergirl en tvåa i betyg med motiveringen att det kändes berättarmässigt ljummet och att den lätt glömdes bort till förmån för andra serier. Till viss del så är det fortfarande så, men istället för ljummet så skulle jag säga att berättandet snarare är väldigt lättillgängligt. Michael Green och Mike Johnson presenterar en story utan några komplexa krusiduller där vi helt enkelt får följa Supergirl under hennes första dagar som nykomling på jorden. Det är rätt nice faktiskt, att läsa en serie som verkar vara helt utan några större pretentioner. Att läsa Supergirl är lite som att kolla på en ok TV-serie. Den är kanske inte lika engagerande som en riktigt vass film, men är ändå tillräckligt välgjord och lättillgänglig för att man ska komma tillbaka till den.

Som karaktär sett så tycker jag att rent spontant att Supergirl, eller Kara Zor-El som hon egentligen heter, känns intressantare än kusinen Superman. Genom de här numren hinner vi inte lära känna henne i någon egentlig detalj, men hon känns som en viljestark person som inte är beredd att ta särskilt mycket skit innan hon tänder till. Att hon inte heller har något hjältepatos som driver henne tycker jag också är en styrka.

supergirl_3Storymässigt så är allt som sagt rätt straight forward: Supergirl försöker förstå var hon hamnat, varför hon plötsligt verkar ha fått superkrafter, hur spädbarnet till kusin plötsligt är en fullvuxen beskyddare av en annan planet och varför en ung miljardär med högkvarter i omloppsbana verkar vara väldigt mån om att få tag i henne. Allt detta mixat med att Supergirl ännu inte alls är intresserad av att leka superhjälte och bara vill komma tillbaka till Krypton igen gör storyn både snabbfotad och underhållande. Som sagt, det kanske inte är något som grabbar tag i en och vägrar släppa taget, men det finns inte heller så mycket att klaga på. Mahmud Asrars illustrationer fortsätter här att vara något av en höjdpunkt, och färgläggaren Dave McCaig ger allt ett extra lyft med sköna färger och mjuka skuggbingar. Supergirl är helt enkelt en visuellt välproducerad serie.

Sammanfattningsvis, är Supergirl en av årets höjdpunkter? Nej, så medryckande är det inte, men är man bara sugen på en helt ok och vältecknad superserie att slå ihjäl lite tid med så funkar Supergirl riktigt bra.

Manus: Michael Green, Mike Johnson
Illustration: Mahmud Asrar
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

söndag 5 september, kl 14:43 av 1 kommentar

Kort repetition: med anledning av den nyligen temade relaunchen av Bendis genredefinierande team book New Avengers har jag gjort ett retrospektiv över sagda tidning 2005-2010. Det här är fjärde och avslutande delen, men det finns en del 1, del 2 och del 3 också. Vi kastar oss direkt över de fyra avslutande delarna av Bendis kanske största mainstreamsuccé:

NAPowerPower (samlar #48-50 + Secret Invasion: Dark Reign one-shot)

Kalla mig gnällig, kalla mig klyschig, men man kan inte uttrycka det på något annat sätt: det är här utförsbacken börjar. I story arcen Power (den första som utspelar sig under Dark Reign) tappar New Avengers fart, angelägenhet och allmän manuskvalitet. Främst är problemet att Bendis börjar bli för kär i sin egen dialog. Länge var det en styrka och ett överraskande grepp att New Avengers innehöll såpass mycket prat, vilket jag nämnt tidigare – men här är inte dialogen rapp eller intressant längre. Dessutom måste mycket prat ägnas åt exposition eftersom New Avengers nu är indragna i en massa händelser som för sin förklaring och upplösning i andra titlar (främst Dark Avengers). T ex kunde lätt snacket i New Avengers nya högkvarter i #48 ha kunnat skäras ned med tre-fyra sidor. Clint Barton/Hawkeye/Ronin/Vad han nu kallas den här veckan är arg på Norman Osborn minst en sida i varje nummer, vilket snabbt blir tröttsamt. Dessutom undrar man vad Norman Osborn särskilt gjort Clint Barton? Spindelmannen borde ha betydligt större skäl att ogilla Osborn, men det håller han märkligt nog inne med i Power. Det stora problemet här är just att persongalleriet blivit för stort och för likartat – det är ingen direkt funktionell skillnad på t ex Clint Barton och Iron Fist, på Mockingbird och Ms Marvel, eftersom de alla pratar ungefär likadant. Det är som om Bendis gett upp det som länge varit hans kännemärke, förmågan att låta en figurs karaktär komma till uttryck i dialogen.

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Billy Tan, Chris Bachalo, Tim Townsend, Antonio Fabela, Stuart Immonen, Daniel Acuña, Bryan Hitch, Mike McKone
Tusch: Matt Banning, Wade von Grawbadger, Butch Guice, Andrew Currie, Karl Story
Färgläggning: Justin Ponsor, Paul Mounts, Dave McCaig
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

New Avengers: ett retrospektiv (del 3)

måndag 12 juli, kl 14:11 av 0 kommentarer

Puh! Sommarhettan lägrar sig även här på Shazam.se och bloggen drar ned lite grann på tempot såhär i semestertider. Men helt slutar vi såklart inte att läsa serier – själv har jag t ex hunnit läsa vidare en bit på min djupdykning i Bendis omvälvande serie New Avengers.

NA38Lite personliga reflektioner så här långt kommen i mitt New Avengers-retrospektiv (här hittar ni del 1 och del 2): jisses, jag hade alldeles glömt hur lång och omfattande Secret Invasion-arcen var (och ändå var det inte så länge sedan). Eftersom arcen The Trust (#32-37) är en så tydlig inledning till Secret Invasion räknar jag in även den – och sen hade vi såklart också den 8-delars miniserien som bar crossoverns titel, plus att Bendis också startade nya Mighty Avengers-tidningen för att få plats med alla Secret Invasion-relaterade intriger (den tidningen togs sedermera över av Spiderman-författaren Dan Slott). Det jag sa inledningsvis om att Bendis (med benägen hjälp av Marvels redaktörer) gjorde New Avengers till en kontinuitetscentral tidning blir verkligen tydligt här (för det mesta på ett dåligt sätt, tyvärr). Även om Secret Invasion var en megacrossover som påverkade så gott som alla Marvel-titlar så var det i grunden ett Avengers-event.

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 3)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Leinil Yu, Michael Gaydos, David Mack, Jim Cheung, Billy Tan
Tusch: John Dell, Danny Miki, Matt Banning
Färgläggning: Dave McCaig, Jose Villarrubia, Justin Ponsor, Jason Keith
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Recensioner

New Avengers #55

onsdag 19 augusti, kl 00:16 av 0 kommentarer

new_avengers_55_coverDet slår mig att jag skrivit väldigt lite om Brian Michael Bendis’ New Avengers. En titel som han skriver parallellt med sin Dark Avengers. New Avengers har varit en rätt hygglig titel under Dark Reign hittills. Den är nämligen raka motsatsen mot vad Dark Avengers är — riktiga hjältar som helt plötsligt i Norman Osbornes nya ordning mer eller mindre blivit klassade som kriminella och tvingats leva under jord. Spider-Man, Wolverine, Luke Cage, Ronin, Mockingbird, Spider-Woman och Captain America hänger i Steve Rogers gamla hemliga lägenhet och gör sitt bästa för att motarbeta Osborne och hans pack. Som vanligt med Bendis blir det rätt mycket snack och tjafs karaktärerna emellan om vad som som ska göras, och ofta lite väl lite av action. Men gillar man Bendis’ karaktärsdrivna gruppserier så är New Avengers värd att kolla in. Och i den här serien funkar det rätt bra med mycket snack och lite hockey. Det blir tydligt hur dessa gamla forna hjältar inte riktigt vet hur de ska agera i den nya värld de lever i.

I och med detta nummer har den tidigare illustratören Billy Tan (helt fantastisk i Rise and Fal of the Shi’ar Empire) slutat, och Stuart Immonen tagit över. Jag har bara läst en serie med Immonen tidigare — den helt genialiska Nextwave som han gjorde tillsammans med Warren Ellis för några år sedan. Det var en extremt stilistisk och cartoony historia. I New Avengers tecknar Immonen mer konventionellt, om än med en rätt förenklad och naiv stil. Kvar är dock det stark stilistiska med med mörka ytor. Bitvis ser det riktigt bra ut, men Immonen känns ändå lite ojämn sett till helheten. Men det är lik förbannat en riktigt bra serie.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Stuart Immonen
Tusch: Wade von Grawbadger
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Resurrection #1-2

fredag 24 juli, kl 17:00 av 0 kommentarer

resurrection_1_coverJag var rätt positivt inställd till teasernumret av Marc Guggenheims Resurrection. Efter att ha läst de två efterkommade numren är jag inte riktigt lika imponerad längre. Det är inte det att det är en dålig serier. Men har man läst The Walking Dead så känns det som att man redan har läst den här serien. Förutom att det saknas egentliga zombies. I övrigt är likheterna lite väl slående. Den spänning som fanns i teasern och som fick mig nyfiken på serien är helt borta. Istället är det trögt och långsamt och på två nummer händer inte särkilt mycket. Vi får följa ett gäng individer som försöker överleva i en postapokalyptisk värld. Efter att jorden under 10 år varit ockuperad av utomjordningar, s.k, ”The Bugs”, kryper de få överlevande människorna fram ur urderjordiska skyddsrum och ruiner efter att invasionstyrkan gett sig av. Bara för att möta en hård värld fylld av zombieliknande medicinska experiment som lämnats kvar av The Bugs, eller kringdrivande vägpirater kallade ”Road Agents”. Jag gillar själva grundidén. Problemet är bara att Guggenheim inte gör något vettigt av den. Han har egentligen bara apat efter Robert Kirkmans ovan nämnda The Walking Dead men bara bytt ut scenariot.

Men det stora problemet är inte att Guggenheim plagierar Kirkman utan att det faktiskt inte händer något nämnvärt intressant på hela två nummer. Folk försöker ta sig från punkt A till punkt B. Folk dör. Folk tycker olika om saker. Folk kommer fram till punkt B. Rätt trist. Vill du läsa en bättre Walking Dead kopia så rekommenderar jag att du läser Garth Ennis’ fullständigt politiskt inkorrekta och köttiga Crossed istället.

Jag har ändå en förhoppning om att Resurrection kan utvecklas sig till att bli något bättre. Det finns en del lösa trådar som inte fått en förklaring ännu och som känns intressanta. Jag hoppas att Guggenheim kan ta vara på dessa och göra något bra av detta.

Manus: Marc Guggenheim
Illustration: Justin Greenwood
Tusch: Justin Greenwood
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Oni Press
Betyg: 2/5

Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Berserker #1

fredag 3 juli, kl 17:20 av 1 kommentar

”If you’ve been looking for a fun story with flesh tearing gore and nicely tortured characters to follow, we won’t disapoint.”

berserker_1_cover_bSå beskriver Rick Loverd sin serie Berserker. Och det är precis vad det är. Armar bryts, fingar knäcks och huvuden slits av. Sällan har jag sett så mycket människokropp slitas sönder med bara händerna i ett och samma nummer. Och känner ni mig så vet ni att jag inte backar för lite slaskigt serievåld. Men Berserker har faktiskt mer att ge än bara kroppsvätskor och benflis. Den har en bra och intressant story i botten.

berserker_page_10Första numret kretsar kring två unga män. Aaron, en ung student, får under en brottningsmatch ett raseriutbrott och misshandlar sin motståndare näst intill döden. Farris jobbar på en bilverkstad och är chefens hackkyckling. Han lider av okontrollerbara raseriutbrott och när chefen stöter på hans flickvän går han till slut över gränsen. Samtidigt får vi följa två agenter från de två rivaliserande organisationerna Asgaard och Midgard. Agenter som båda verkar vara ute efter att rekrytera Aaron och Farris. Dessa agenter har förmågan att ”serk out” och få övermänsklig styrka. Inte helt olikt Aaron och Farris — fast på ett mer kontrollerat sätt.

berserker_page_14Utifrån första numret verkar Berserker vara en riktigt lovande serie. Hyfsat snyggt tecknat av Jereny Haun och med ett helt klart spännande manus. Introduktionen i detta nummer ger en precis så mycket att man förstår vad det hela handlar om, men lämnar samtidigt lika många frågetecken att man gärna vill fortsätta läsa kommande nummer. Berserker är en ongoing på Top Cow och det ska bli intressant att se vilken vändning serien kommer att ta i framtiden. Det känns inte som en superhjältetidning, och heller inte som en skräcktidning. Detta är enligt mina efterforskningar Loverds debut som serieförfattare. Jag har faktiskt inte en aning om vad han gjort tidigare eller ens vem han är. En stark debut hursomhelst får man säga.

Manus: Rick Loverd
Illustration: Jeremy Haun
Tusch: Jeremy Haun
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Top Cow
Betyg: 3++/5

Skriv en kommentar
Recensioner

Resurrection #0

söndag 21 juni, kl 19:56 av 2 kommentarer

resurrection_0_coverYeehaa! Tillbaka från midsommarfirande och den dag av ”fritid” som brukar komma dagen efter. Här är den andra tidningen jag fick med mig från Free Comic Book Day och som jag läst först nu. Ressurrection är skriven av Marc Guggenheim som kanske är mer känd som en av de författare som skriver Amazing Spider-Man just nu och skapare av TV-serien Eli Stone. Guggenheim kommer ursprungligen från TV-branschen och har skrivit manus för serier som CSI och Law & Order. På senare år har han mer och mer skrivit manus för seriebranschen, mestadels Marvel. I Resurrection målar Guggenheim upp en postapokalyptisk värld där jorden utsatts för en utomjordisk invasion. Invasionsstyrkan har av någon anledning gett sig av och lämnat jorden i spillror. Så mycket förstår man i alla fall av detta teaser-nummer. Och som teaser funkar det riktigt bra. Jag har nämligen beställt #1. Det jag framförallt gillar är Guggenheims sätt att hantera den postapokalyptiska genren. Vanligtvis brukar det handla om en värld efter någon form av miljökatastrof, kärnvapenkrig eller epidemi. Greppet med en utomjordisk invasion känns för mig som både nytt och fräscht. Det finns säkert massor av författare som gjort så tidigare, men vi fattar vad jag menar.

Rent visuellt ser det ut som en blandning mellan kontrastrik Mike Mignola och något av det man kan se på Cartoon Network. Jo, jag fattar att det låter rätt avskräckande, men det är faktiskt en kombination som funkar. Justin Greenwoods stil är rätt hård, men har samtidigt något cartoonisch över sig.

Det här numret har utöver Resurrection även en kort bonusserie som avslutning. Tek Jensen är tydligen någon sorts rymdhjälte som komikern Stephen Colbert skapat. Jag har noll koll på det här, men det är totalt bagatellartat och lämnar mig helt oberörd. Waste of space helt enkelt.

Manus: Marc Guggenheim
Illustration: Justin Greenwood
Tusch: Justin Greenwood
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Oni Press
Betyg: 3+/5

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...