Inlägg taggade ‘Justin Ponsor’

Allmänt /Recensioner

Infinity del 4 av 16 – Infinity #2

torsdag 21 november, kl 21:45 av 0 kommentarer

3286188-02Thanos tjänare Corvus Glaive ger tillsammans med sina dödsföraktande trupper ett ultimatum till Inhumans: ge mig huvudena från alla Inhumans mellan åldrarna 16-22 eller dö.

Trots sitt katastrofala nederlag mot The Builders armada beslutar sig de allierade rymdflottorna förstärkta med Avengers och Shi’ars kejserliga garde att anfall är bästa försvar. De lyckas driva tillbaka fienden temporärt till priset av en hel värld som The Builders infekterar. En bitter Pyrrhusseger för våra hjältar.

Black Bolt samlar resten av Illuminati i den speciella kammare i Inhumans huvudstad Attilan där hans fruktade röst inte gör någon skada. Han berättar om deras tribut till Thanos och att allt bara är en lögn. Thanos är inte ute efter att döda alla barn i en viss ålder. Han önskar livet ur en helt annan mycket speciell person.

Fortsätt läsa Infinity del 4 av 16 – Infinity #2

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Jerome Opeña & Dustin Weaver
Färgläggning: Justin Ponsor
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Bendis och Guardians of The Galaxy

onsdag 24 juli, kl 00:32 av 3 kommentarer

2894906-0.1aMarvel NOW! innehåller två renodlade kosmiska titlar: Nova och Guardians of The Galaxy (Star-Lord, Rocket Raccoon, Groot, Drax The Destroyer och Gamora). Bägge dessa titlar har tidigare stått på seriehyllan i regi av den brittiska duon Dan Abnett och Andy Lanning och nu är det dags för Jeph Loeb och Brian Michael Bendis att ge oss sina versioner och visioner.

Guardians of The Galaxy #0.1 är en lätt omarbetning av Star-Lords (Peter Quill) ursprung. Hans mamma Meredith får oväntat besök av utomjordingen prins J’son av Spartax. Kärlek uppstår men tronarvingen måste återvända hem. Deras son Peter växer upp med blandade känslor till den frånvarande fadern och det blir inte bättre när lömska Badoon-krigare störtar in i Peter och hans mammas liv.

Peter Quill är fast besluten att vår jord måste beskyddas från Badoon och att hans far, som nu är kung av Spartax, kan dra dit pepparn växer.

3007610-guardians1_001n-(terry+dodson+maximum+comics+variant)+(scandog)+copy

En av många varianter på GoTG #1. Ritad av Terry och Rachel Dodson

I Guardians of The Galaxy #1 (2013) får vi närvara vid ett minst sagt frostigt möte mellan far och son. Kung J’son vill att Peter tar sitt ansvar som Spartax tronarvinge och att han lovar att inte blanda sig i jordens angelägenheter. Ett intergalaktiskt råd under ledning av fadern har helt sonika bestämt att vår värld är belagd med tillträde förbjudet för utomjordingar. Kung J’son svävar på målet om orsakerna till detta och hans son låter sig inte duperas.

Star-Lord och hans Guardians skiter högaktningsfullt i kungens varningar och tillsammans med Iron Man försvarar de London från en attack av utomjordingarna Badoon. Detta ”brott” tänker inte kung J’son acceptera utan låter arrestera våra Guardians. Fortsätt läsa Bendis och Guardians of The Galaxy

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Steve McNiven & Sara Pichelli
Tusch: John Dell, Mark Morales, Steve McNiven & Sara Pichelli
Färgläggning: Justin Ponsor
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avengers #7-9

fredag 5 juli, kl 08:07 av 2 kommentarer

2909098-07”Med stora krafter följer ett stort ansvar”. Så lyder den högtidliga devisen. Men vad händer om du får all den här kraften som inte är menad för dig?  Vad händer om man inte tar sitt ansvar?

Det är stora frågor som den medelmåttige och osynlige collegestudenten Kevin Connor ställs inför när en yttre kraft – The White Event – ger honom tillräckligt med kraft att knäppa hela Avengers på näsan. The White Event fungerar som en planetär försvarsmekanism men maskinen är trasig som Nightmask och Captain Universe flitigt påpekar. Målet med White Event är att välja ut en person med kraft att försvara en hel värld – The Starbrand – men urvalsprocessen har fått hicka. Vad händer när kosmiska krafter hamnar i orätta händer?

Fortsätt läsa Avengers #7-9

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Dustin Weaver & Mike Deodato
Färgläggning: Justin Ponsor
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

söndag 5 september, kl 14:43 av 1 kommentar

Kort repetition: med anledning av den nyligen temade relaunchen av Bendis genredefinierande team book New Avengers har jag gjort ett retrospektiv över sagda tidning 2005-2010. Det här är fjärde och avslutande delen, men det finns en del 1, del 2 och del 3 också. Vi kastar oss direkt över de fyra avslutande delarna av Bendis kanske största mainstreamsuccé:

NAPowerPower (samlar #48-50 + Secret Invasion: Dark Reign one-shot)

Kalla mig gnällig, kalla mig klyschig, men man kan inte uttrycka det på något annat sätt: det är här utförsbacken börjar. I story arcen Power (den första som utspelar sig under Dark Reign) tappar New Avengers fart, angelägenhet och allmän manuskvalitet. Främst är problemet att Bendis börjar bli för kär i sin egen dialog. Länge var det en styrka och ett överraskande grepp att New Avengers innehöll såpass mycket prat, vilket jag nämnt tidigare – men här är inte dialogen rapp eller intressant längre. Dessutom måste mycket prat ägnas åt exposition eftersom New Avengers nu är indragna i en massa händelser som för sin förklaring och upplösning i andra titlar (främst Dark Avengers). T ex kunde lätt snacket i New Avengers nya högkvarter i #48 ha kunnat skäras ned med tre-fyra sidor. Clint Barton/Hawkeye/Ronin/Vad han nu kallas den här veckan är arg på Norman Osborn minst en sida i varje nummer, vilket snabbt blir tröttsamt. Dessutom undrar man vad Norman Osborn särskilt gjort Clint Barton? Spindelmannen borde ha betydligt större skäl att ogilla Osborn, men det håller han märkligt nog inne med i Power. Det stora problemet här är just att persongalleriet blivit för stort och för likartat – det är ingen direkt funktionell skillnad på t ex Clint Barton och Iron Fist, på Mockingbird och Ms Marvel, eftersom de alla pratar ungefär likadant. Det är som om Bendis gett upp det som länge varit hans kännemärke, förmågan att låta en figurs karaktär komma till uttryck i dialogen.

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Billy Tan, Chris Bachalo, Tim Townsend, Antonio Fabela, Stuart Immonen, Daniel Acuña, Bryan Hitch, Mike McKone
Tusch: Matt Banning, Wade von Grawbadger, Butch Guice, Andrew Currie, Karl Story
Färgläggning: Justin Ponsor, Paul Mounts, Dave McCaig
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Recensioner

Wolverine: Old Man Logan

tisdag 30 mars, kl 13:17 av 6 kommentarer

oldmanloganFerdinand har ju tidigare här på Shazam surrat om hur bra Old Man Logan har varit. Eftersom arcen (som gick i Wolverine #66-72 samt Wolverine: Old Man Logan Giant-Size #1) när jag hörde talas om den första gången redan hade kommit ett par nummer in i storyn så bestämde jag mig för att vänta på samlingen. Ett ganska bra val tycker jag, särskilt som Marvel gjort en riktigt nice hardcover och dessutom i oversize-format. Det riktigt andas kvalité! Något jag som DC-fantast kan bli lite avundsjuk på då jag tycker DC ibland brister lite i kvalitén på sina hardcovers. Men åter till Old Man Logan.

Det har gått femtio år sedan superskurkarna slog sig samman och gjorde gemensam sak mot hjältar, och denna gång vann skurkarna, många hjältar miste livet och en viss Wolverine har sedan dess inte fällt ut klorna en enda gång. Nu femtio år senare lever han ett stilla liv i Californien med fru och två barn. Men vad var det som hände för femtio år sedan som påverkade Wolverine så pass mycket att han sen dess aldrig använt klorna? Den frågan ställer sig Hawkeye, nu en blind man som anställer Logan som navigatör för en tripp rakt över USA för att leverera ett paket. Logan som behöver pengar för att kunna betala sin familjs hyra till the Hulk Gang ställer något motvilligt upp som förare på denna roadtrip genom ett apokalyptiskt USA.

Fortsätt läsa Wolverine: Old Man Logan

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Tusch: Jay Leisten, Mark Morales & Dexter Vines
Färgläggning: Nathan Fairbairn, Morry Jay Hollowell, Paul Mounts & Justin Ponsor
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Uncanny X-men #515

tisdag 6 oktober, kl 21:41 av 0 kommentarer

uncanny_x-men_515_coverTrots att Uncanny X-men är en av de titlar jag slaviskt följt genom åren (under de perioder jag köpt mycket serier) så brukar jag i princip aldrig recensera den. Och det beror bara på en sak. Det är en riktig skittidning. Och har så varit de senaste två åren. Men det har inte alltid varit på det viset. Bitvis har den varit fantastisk. Tänk Chris Claremont, John Byrne, Marc Silvestri eller Jim Lee. I perioder har den faktiskt varit Marvels stora flaggskepp. Men det är tyvärr en svunnen tid.

Nuvarande manusförfattaren Matt Fraction, även känd för Eisner-vinnande Invincible Iron Man, har harvat runt med den här titeln sedan jubileumsnumret #500. Och under den tiden har han egentligen inte kommit någon vart med serien över huvudtaget. I princip har han under de 15 nummer han skrivit enbart hållit titeln precis ovanför vattenytan. Vilket är konstigt, för Fraction är utan tvekan en av Marvels bättre författare. Det har med andra ord krävts ett rätt stort mutanthjärta för att stå ut med den här serien.

Men i och med detta nummer känns det faktiskt som om att något har vänt. Utgången av eventet Utopia ledde till att X-men lämnade San Francisco, där de bott under det senaste året, och istället flyttade sin base of operation till den asteroid de rest upp ur havet strax utanför San Franciscos kust. Samma asteroid Magneto använde till högkvarter och som störtade till jorden efter hans ”död” i X-men #3. Jag gillade aldrig riktigt Frisco som X-mens hemstad, för mig har X-mansion i Westchester utanför New York alltid varit den plats som varit mutanternas naturliga hem. Ett liten bräcklig oas där de kunnat känna sig någorlunda trygga från den omvärld som hatat dem. Gamla Asteroid M, eller Utopia som den nu kallas, fungerar faktiskt bra som substitut för X-mansion. Utopia är på samma sätt en plats där mutanterna isolerar sig i ett försök att överleva som ras. I Frisco var de en del av etablissemanget och passade in bland stadens brokiga och liberala befolkning. För mig funkar inte det, X-men ska vara udda och stå utanför samhället. Därför känns den nya storylinen Nation-X betydligt bättre än det Fraction hittills skrivit.

Man skulle kunna tro att att det går att blåsa fara över när det gäller Uncanny X-men i och med de här fina orden? Nej, tyvärr sabbar Greg Land allt det Fraction lyckas bygga upp i det här numret. Jag har sett för mycket av Lands tracande och swipande i tidigare nummer för att bli chockad, men i detta gör han det dessutom slarvigt. Han utelämnar bakgrunder och detaljer och verkar tro att vi läsare ska missa dem. Vad han däremot inte utelämnat är alla de fotomodeller och och porrskådisar han hittat på Google och kalkylerat av. Ja, det är så sorgligt. Utan Lands medverkan hade detta nummer faktiskt kunnat funka, och absolut fått ett högre betyg.

Manus: Matt Fraction
Illustration: Greg Land
Tusch: Jay Leisten
Färgläggning: Justin Ponsor
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...