Recensioner
Pilot Season är ett jippo frÃ¥n förlaget Top Cow som nu är inne pÃ¥ tredje Ã¥ret. Förlaget släpper fem eller sex ”förstanummer” av vad som skulle kunna bli en miniserie eller en ongoing, och sen fÃ¥r folk rösta om vilken serie som ska bli just en miniserie/ongoing. Första Ã¥ret presenterades detta som en sorts talangtävling för att hitta nya författare, men i Ã¥r har man frÃ¥ngÃ¥tt det formatet till förmÃ¥n för vad som bäst kan beskrivas som ”Kirkmania”: Robert Kirkman (Walking Dead, Invincible, Marvel Zombies) lanserar fem olika seriekoncept i fem förstanummer. Hoppas det gÃ¥r bättre för Kirkman än andra Pilot Season-deltagare: sÃ¥ värst mÃ¥nga nya serier har tävlingarna inte resulterat i, trots den pÃ¥stÃ¥dda baktanken.
Murderer är alltsÃ¥ ett av dessa koncept (övriga titlar är Stealth, Demonic, Stellar och Hardcore, läs mer här)- en one-shot som kanske kommer utvecklas beroende pÃ¥ hur det gÃ¥r i tävlingen och pÃ¥ Top Cow-redaktörernas humör. De fem serierna ges inte ut samtidigt (den sista, Hardcore, kommer inte ut förrän i mars) sÃ¥ utan att ha nÃ¥gon annan Pilot Season-Kirkman-skapelse att jämföra med sÃ¥ kan jag enkelt säga – ja, jag skulle fortsätta köpa Murderer om det blev en miniserie/ongoing av det.
Titelfiguren i Murderer är Jason Sparks. Han är telepatisk men kan inte kontrollera sin kraft: han hör ständigt andras tankar runt om sig. Detta har gjort honom asocial och mer än lovligt galen. Det enda sättet för honom att fÃ¥ tyst pÃ¥ rösterna är att döda nÃ¥gon, dÃ¥ sätts hans telepati ur spel i nÃ¥gra timmar. Jason försöker sÃ¥ gott han kan att bara döda ”dÃ¥liga” människor, d v s andra mördare och vÃ¥ldsdÃ¥dare. I Pilot Season fÃ¥r vi följa med honom pÃ¥ ett typiskt (?) sÃ¥dant uppdrag.
Fortsätt läsa Murderer #1
Manus: Robert Kirkman
Illustration: Nelson Blake II
Tusch: Sal Regla
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Top Cow
Betyg: 3+/5
Recensioner
Ã…terigen är vi inte direkt pinfärska här pÃ¥ Shazam: Common Grounds kom ut som sexdelars minisere 2004 och samlingen gavs ut senare samma Ã¥r… men den finns fortfarande i tryck, och skaparen Troy Hickman (som tvÃ¥falt Eisner-nominerades för serien 2005) är fortfarande aktiv, sÃ¥ det är väl OK, eller?
Common Grounds är namnet på en kafékedja av typen Starbucks, men det speciella med den här är att den grundats av en f d superhjälte, och därför fungerar som tillhåll för superhjältar/skurkar (fiket är nämligen fredad zon, se). Konceptet luktar Astro City lång väg och det är också Astro City som är den närmaste andliga släktningen till Hickmans novellserier (alla Common Grounds-serier är kortare, avslutade historier om 5-6 sidor).
Jag mÃ¥ste säga att jag har svÃ¥rt att se storheten i Common Grounds – om man inte gillar sentimentalitet och toaletthumor (!) finns det inte sÃ¥ mycket att hämta i Hickmans novellserier. De flesta bestÃ¥r av ett enda skämt som dras ut för länge, eller en mycket lite modifierad version av nÃ¥gon historia man hört flera gÃ¥nger förut (t ex far-son-vi-kommunicerar-inte-sÃ¥-bra-med-varann-men-vi-älskar-varann-ändÃ¥-serien Elsewhere eller generationsuppgörelsen Heir of Truth). Toaletthumorn härrör frÃ¥n en historia där hjälten Mental Midget och hans ärkefiende Man-Witch träffas pÃ¥ toan pÃ¥ Common Grounds och har lite djupsnack mellan krysten (jag skojar inte!). Och sÃ¥ vidare. Det ska enligt förordet vara rörande historier och mänskliga ögonblick ur superhjältandets vardag, men Hickman är för upptagen med sina ”tokroliga” koncept för att ha tid med sina karaktärer.
Det finns nÃ¥gra undantag i samlingen. Mötet mellan tonÃ¥rshjältinnan Deb-U-Ton och ortodox-judiske Moshe Chomsky, alias The Acidic Jew (haha) i Sanctuary har rätt myspysigt samtal-pÃ¥-fik-stämning, och Time of their Lives har för en gÃ¥ngs skull en twist ending som Hickman inte telegraferar en dag i förväg. Dessutom är det kul att se toppillustratörer som Mike Avon Oeming, Chris Bachalo, Dan Jurgens och Ethan Van Sciver ta ut svängarna när det inte är sÃ¥ mycket som stÃ¥r pÃ¥ spel – illustrationerna är mycket mer avslappnande än Hickmans ofta ansträngda berättande.
Common Grounds är uthärdlig mer än dålig, men jag skulle ändå spara pengarna och lägga dem på en latte och en croissant istället.
Manus: Troy Hickman
Illustration: Dan Jurgens, Michael Avon Oeming, Ethan Van Sciver, Chris Bachalo, m fl, m fl
Förlag: Top Cow
Betyg: 2/5
Nyheter och tips
måndag 9 november, kl 13:14 av
Jonas
Nu när Skrull Kill Krew är slut och War Machine (som tur är) och Flash: Rebirth bara har ett par nummer kvar så är det dags för mig att teckna några nya prenumerationer. Första nybeställningen blir den nya Top Cow-titeln Tracker. Lite grisen i säcken-varning här, men Top Cow lyckas göra riktigt bra grejer ibland, och finns det egentligen någon som inte gillar varulvar? Skulle inte tro det. En 8-sidig preview finns att bläddra igenom här, och Top Cow själva summerar den fem nummer långa storyn så här:
Alex O’Roark, the FBI’s top tracker, has his perfect life ripped to shreds when a case to capture the world’s most dangerous serial killer leads him straight into the maw of a werewolf. Now, keeping his secret from his gorgeous fiance and the FBI, he must hunt down the wolf that infected him before the disease turns him into a monster.
Titel: Tracker
Utgivare: Top Cow
Manus: Jonathan Lincoln, debuterande serieförfattare.
Illustration: Francis Tsai, kolla in hans portfolio här.
Recensioner
måndag 27 juli, kl 08:37 av
Jonas
Dags då för tredje och avslutande delen av Fusion innehållandes Marvels New Avengers och Thunderbolts och Top Cows Cyberforce och Hunter-Killer. Kan väl konstatera direkt att den här crossovern är bland det ytligaste jag läst sedan mitten av 90-talet. Därmed inte sagt att det är direkt negativt, men för den som funderar på att kolla in Fusion så är det bra att veta det i förväg, för annars finns det nog en risk att man blir besviken. Du blåser lätt igenom alla tre nummer av Fusion på under en timme, och den leder egentligen ingenstans för någon av grupperna (dock så ska tydligen nya Cyberforce/Hunter-Killer som precis släppts vara en fortsättning på händelserna i den här serien). Det enda nyckelordet för den här serien är egentligen action från början till slut, mixat med en lätt dos av klassisk superhjältehumor. Många klyschor alltså, och det hela är över innan det egentligen hinner börja om du frågar mig. Trots alla negativa aspekter så ger jag ändå Fusion ett ok betyg, det är extremt lättsmält underhållning som är rätt skön att spendera lite tid med när man inte vill fundera i onödan.
Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel & Top Cow
Betyg: 2/5
Taggar: 2,
Andy Lanning,
Avengers,
Cyberforce,
Dan Abnett,
Fusion,
Hunter-Killer,
Marvel,
Thunderbolts,
Top Cow,
Tyler Kirkham
Recensioner
onsdag 8 juli, kl 09:44 av
Jonas
Ok, andra numret av Fusion fortsätter i exakt samma andra som det första numret. Fullt ös rakt in i kaklet bara. Ripclaw, som fått någon sorts våldspsykos, attackerar Avengers och resten av Cyberforce hänger på i fightandet av bara farten. Lite kul att Abnett och Lanning skapar en koppling mellan Marvel och Top Cow genom att ge Black Widow (Avengers) och Cyblade (Cyberforce) ett gemensamt ursprung som öststatsagenter, men i övrigt så är den här fighten faktiskt rätt så slätstruken, och självklart så slutar det med att alla inser att allt är ett stort missförstånd. Tillsammans så beslutar sig de två gängen, om än motvilligt, för att samarbeta, och de ger sig i samlad trupp iväg för att hälsa på hos Thunderbolts, som de hört håller Ripclaw-symbiot-kopian fången. Stämningen är väl minst sagt spänd mellan Thunderbolts och våra två hjältegäng, och hela köret får en snabb och rätt rolig vändning när Venom, som själv i grunden är en utomjordisk symbiot, inte kan hålla fingrarna i styr och bestämmer sig för att käka upp Ripclaw-kopian (som ju som du säkert minns har besatt en av medlemmerna i Hunter-Killer). Ska bli kul att se vad som händer i det tredje och avslutande numret av den här fräsiga crossovern.
Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel & Top Cow
Betyg: 2+/5
Taggar: 2,
Andy Lanning,
Avengers,
Cyberforce,
Dan Abnett,
Fusion,
Hunter-Killer,
Marvel,
Thunderbolts,
Top Cow,
Tyler Kirkham
Allmänt / Recensioner
tisdag 7 juli, kl 16:41 av
Jonas
Dags återigen för en alldeles för lång titel: Fusion: Cyberforce/Hunter-Killer/Avengers/Thunderbolts. En crossover alltså, mellan Marvel och Top Cow (som är en avstickare från Image Comics). Premissen här är enkel: Ellis i Hunter-Killer drabbas av en utomjordisk symbiot som är en tidigare avliden kopia av Ripclaw från Cyberforce. Ellis som nu förvandlats till en monstruös kopia av Ripclaw kastar en timmerbil på Avengers som råkar flyga förbi i sin Quinjet, men flyr från platsen för att strax efter det bli tillfångatagen av Norman Osborns Thunderbolts. Ripclaw-originalet och Cyberforce anar ugglor i mossen samtidigt som Avengers letar efter Ripclaw som de tror var den som kastade en lastbil på deras flygplan. Avengers listar ut var Cyberforces hemliga bas (som är en fyr) är, och precis när de tagit sig dit så får Ripclaw ett knasryck och attackerar Avengers. Slut på första numret.
Fusion är som du säkert förstår en ren actionserie utan några som helst ambitioner att vara något annat. Om man tar den för vad den är så är det faktiskt rätt underhållande. Lite väl många karaktärer att hålla reda på kanske, men för mig som har hygglig koll på alla förutom Hunter-Killer så rullar det på rätt fint från början till slut. Extremt lättsmält men snyggt tecknad underhållning, och kul att se en mix mellan sköna karaktärer från Marvel och Top Cow. Höjdpunkt i första numret: När Ares föreslår att de ska attackare Cyberforces fyr för att se om den förvandlas till en gigantisk tjur.
Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel & Top Cow
Betyg: 2+/5
Taggar: 2,
Andy Lanning,
Avengers,
Cyberforce,
Dan Abnett,
Fusion,
Hunter-Killer,
Marvel,
Thunderbolts,
Top Cow,
Tyler Kirkham
Recensioner
”If you’ve been looking for a fun story with flesh tearing gore and nicely tortured characters to follow, we won’t disapoint.”
Så beskriver Rick Loverd sin serie Berserker. Och det är precis vad det är. Armar bryts, fingar knäcks och huvuden slits av. Sällan har jag sett så mycket människokropp slitas sönder med bara händerna i ett och samma nummer. Och känner ni mig så vet ni att jag inte backar för lite slaskigt serievåld. Men Berserker har faktiskt mer att ge än bara kroppsvätskor och benflis. Den har en bra och intressant story i botten.
Första numret kretsar kring tvÃ¥ unga män. Aaron, en ung student, fÃ¥r under en brottningsmatch ett raseriutbrott och misshandlar sin motstÃ¥ndare näst intill döden. Farris jobbar pÃ¥ en bilverkstad och är chefens hackkyckling. Han lider av okontrollerbara raseriutbrott och när chefen stöter pÃ¥ hans flickvän gÃ¥r han till slut över gränsen. Samtidigt fÃ¥r vi följa tvÃ¥ agenter frÃ¥n de tvÃ¥ rivaliserande organisationerna Asgaard och Midgard. Agenter som bÃ¥da verkar vara ute efter att rekrytera Aaron och Farris. Dessa agenter har förmÃ¥gan att ”serk out” och fÃ¥ övermänsklig styrka. Inte helt olikt Aaron och Farris — fast pÃ¥ ett mer kontrollerat sätt.
Utifrån första numret verkar Berserker vara en riktigt lovande serie. Hyfsat snyggt tecknat av Jereny Haun och med ett helt klart spännande manus. Introduktionen i detta nummer ger en precis så mycket att man förstår vad det hela handlar om, men lämnar samtidigt lika många frågetecken att man gärna vill fortsätta läsa kommande nummer. Berserker är en ongoing på Top Cow och det ska bli intressant att se vilken vändning serien kommer att ta i framtiden. Det känns inte som en superhjältetidning, och heller inte som en skräcktidning. Detta är enligt mina efterforskningar Loverds debut som serieförfattare. Jag har faktiskt inte en aning om vad han gjort tidigare eller ens vem han är. En stark debut hursomhelst får man säga.
Manus: Rick Loverd
Illustration: Jeremy Haun
Tusch: Jeremy Haun
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Top Cow
Betyg: 3++/5
Recensioner
fredag 26 juni, kl 14:09 av
Jonas
1993. Jag var 15 år och hade tröttnat på X-Men. Efter att både Chris Claremont, Jim Lee och flera andra av den tidens storheter valt att sluta på Marvel så dippade kvaliteten och jag började leta efter något fräsigare substitut. Marc Silvestri, en av mina dåvarande favorittecknare, som du säkert känner igen från klassiska X-event som Inferno och Mutantmassakern, hoppade även han av från Marvel och startade tillsammans med ett gäng andra stjärnkreatörer upp nya seriebolaget Image Comics. Han började där författa och teckna sin egen titel Cyberforce, som snabbt förklarat faktiskt var en ren ripoff av X-Men, fast med lite cybernetik. Serien fick en hel del kritik för att mest vara en våldsorgie mixat med silikonbrudar (precis som i princip allt annat från Image på den tiden med andra ord), men för mig som tonåring så var den ändå helt ok. Cyberforce bestod ursprungligen av:
Ballistic – En donna med vapen
Cyblade – Psylocke-kopia
Heatwave – Havok-kopia
Impact – Colossus-kopia
Ripclaw – Wolverine-kopia
Stryker – Cable-kopia
Velocity – Springer jättefort
Nu, 16 år senare, har jag återigen stiftat bekantskap med Silvestris cyberhjältar. 2006 så lanserades serien för tredje gången, med namnet Cyberforce vol. 2 (helt ologiskt i och med att volym 2 redan gick under mitten av 90-talet, så jag kallar den här för vol. 3), och jag har nyligen tagit mig igenom TPB:n som samlar #1-6. Cyberforce är en renodlad actionserie, och som en sådan tycker jag nog att den är helt ok. Allt är väldigt rakt på: En högutvecklad utomjordisk attackstyrka (som konstigt nog visar sig bestå av endast två personer) är på väg mot jorden, och det är bara Cyberforce som kan stoppa dem. Tyvärr är gänget splittrat, men Velocity samlar sakta men säkert ihop alla (förutom Stryker som är upptagen) för att mot skyhöga odds bekämpa hotet från rymden. Mer komplext än så blir det aldrig, och även om det kan låta smått banalt så kan jag tycka att det faktiskt inte behöver vara mycket krångligare än så. Dynamiken mellan karaktärerna är ok, Pat Lee är en duktig illustratör och det är bra ös i actionsekvenserna. Cyberforce är lite som skräpmat: Ibland blir man bara jävligt sugen på det.
Manus: Ron marz
Illustration: Pat Lee
Förlag: Top Cow
Betyg: 3-/5
