Inlägg taggade ‘Steve Dillon’

Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 42

söndag 23 oktober, kl 14:28 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

infim2016001-dc12-lrINFAMOUS IRON MAN #1
Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Alex Maleev
Förlag: Marvel Comics

Genom åren är det flera superskurkar som iklätt sig en modern rustning designad av Tony Stark, mest bekant är väl Norman Osborn (Green Goblin) i rollen som Iron Patriot i Brian Michael Bendis och Mike Deodatos Dark Avengers. Nu är det dags igen och återigen är det Bendis som håller i trådarna och dessutom med sin ständigt återkommande samarbetspartner Alex Maleev som tidigare medverkat på bland annat Daredevil, Spider-Woman, Moon Knight samt den nyligen avslutade International Iron Man. Återigen har vi hamnat i den situationen att Marvels pågående event, den här gången Civil War II, inte är avslutat innan förlaget släpper lös sina nya serier. Att något gör att Tony inte kan eller vill vara Iron Man längre är uppenbart och det är den nye, ärrfrie, Doctor Doom som tänker axla hans mantel.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 42

Skriv en kommentar
Recensioner

Scarlet Witch, Vol. 1: Witches’ Road

måndag 8 augusti, kl 23:44 av 0 kommentarer

394200._SX360_QL80_TTD_Wanda Maximoffs liv har inte varit någon dans på rosor precis med flera misstag på vägen och till och med galenskap som höll på att förgöra världen flera gånger. Hon har missbrukat sina krafter vilket har gjort henne rädd för sig själv, men Wanda är mer än summan av sina misstag. Allt har sitt pris, som några fler rynkor och lite fler grå hår, men det kunde vara mycket värre och Wanda har bestämt sig för att skapa ett nytt liv och använda sina krafter för att hjälpa människor med magiska problem. Utan Avengers och på egna ben…som Scarlet Witch.

Fortsätt läsa Scarlet Witch, Vol. 1: Witches’ Road

Manus: James Robinson
Illustration: Vanesa Del Rey, Marco Rudy, Steve Dillon, Chris Visions, Javier Pulido
Färgläggning: Jordie Bellaire, Laura Martin, Muntsa Vicente
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

CSSC och TCAF 2016

måndag 6 juni, kl 23:50 av 1 kommentar
Första mötet. Tom Devil (Drawn & Quarterly) i bakgrunden.

Första mötet. V – H: Undertecknad, Seth och Tania. Tom Devlin (Drawn & Quarterly) i bakgrunden. Foto: Ola Hellsten.

Det har hunnit gå lite mer än två veckor sedan jag återvände från det vackra landet Kanada. Med andra ord hög tid för en reseberättelse. Noga räknat så började planerna smidas för två år sedan. Då hade jag den stor glädjen att stifta bekantskap med den kanadensiske serieskaparen Seth och hans fru Tania när de gästade Stockholms internationella seriefestival. Vi kom strålande överens från första stund när vi började diskutera skräckfilmspresentatörer under en lunch på Kanadas ambassad i Stockholm. Samtalet fortsatte sedan under festivalhelgen, främst under ett par timmar på Cadierbaren i Grand Hotel då även Rikard var med. En afton så minnesvärd att den figurerar prominent i våra årskrönikor från 2014. Du kan läsa dem här och här. Höll sporadiskt kontakt med paret under året som följde och förbannade avståndet mellan våra hemländer. Att flyga dit går förstås rätt fort men även om jobb på Serieteket är oerhört givande på många sätt så drar jag inte in storkovan precis. Resor över Atlanten göres inte i en handvändning med rådande ekonomi. Nåväl, då nyheter om Helsingfors seriefestival 28 – 30 augusti 2015 började offentliggöras såg jag Seths namn i gästlistan och bestämde mig med ens för att åka dit. Sena kvällar och mer trevligt umgänge följde och det blev ännu tydligare att jag måste göra allvar av mina kanadensiska planer.

I början av augusti förra året hade jag svettats mycket under skrivandet av mina bidrag till boken The Mignolaverse: Critical Essays on Hellboy and the Comics Art of Mike Mignola. Tack till Håkan Storsäter som upplyste om projektet! Det slumpade sig så att denna möda kom att betala sig på mer än ett vis. Vännen och kollegan Paul Gravett gjorde mig varse om att The Canadian Society for the Study of Comics (CSSC) under senhösten 2015 skickat ut en öppen förfrågan om bidrag till en konferens de planerade för maj i år. ”A Trail of Blood and Bullets: How the Pulp Legacy Lives on in the Character Lobster Johnson”, den ena av mina två essäer, skickades in. Månaderna gick och jag hade nästan gett upp hoppet då svaret att texten blivit antagen damp ned i brevlådan. Nu var det på riktigt. Canada or bust! Då Seth fick höra om mina långt skridna planer på att dyka upp i hemtrakterna kontaktade han Christopher Butcher, festivalgeneralen bakom Toronto Comic Arts Festival (TCAF), och föreslog ett samarbete mellan våra evenemang.  Jag kom alltså att åka till Kanada med ett tredelat uppdrag: träffa mina vänner, hålla föredrag på konferensen arrangerad av CSSC samt representera Stockholms internationella seriefestival och Serieteket på TCAF.

Efter denna sedvanligt voluminösa inledning är det så äntligen dags att redogöra för vad som hände när jag lagom utmattad efter att ha arrangerat SIS16 dagarna innan landade i Toronto onsdagen den 11 maj.

Fortsätt läsa CSSC och TCAF 2016

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 18

fredag 6 maj, kl 23:27 av 2 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

PUN2016001-DC11-46cf8PUNISHER #1
Manus: Becky Cloonan
Illustration: Steve Dillon
Förlag: Marvel Comics

Antihjälten Punisher dök upp för första gången i Amazing Spider-Man #129 (1974) och blev så populär, speciellt efter sina gästspel i Frank Millers Daredevil, att han fick flera egna titlar men mot slutet av 1990-talet såg det dystert ut i seriehyllan för Frank Castle. Det var tack vare Garth Ennis och Steve Dillon som karaktären lyftes till nya höjder igen under början av 2000-talet, först 37 nummer under etiketten Marvel Knights följt av 75 nummer under etiketten MAX. Förra titeln med Punisher av Nathan Edmondson och Mitch Gerads avslutades förra året och nu är han tillbaka med Dillon som tecknare och med ingen mindre än Becky Cloonan som författare. Shazams Henrik Örnebring gjorde redan 2010 en längre intervju med Cloonan men jag vill också rekommendera Hög av seriers intervju från årets upplaga av Uppsala Comix, där Anders Lundgren och Anton Bjurvald täcker upp det mesta, allt ifrån Batman, Southern Cross, Gotham Academy och vad vi kan se fram emot med Punisher.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 18

Skriv en kommentar
Recensioner

Avslut: Punisher MAX #22

onsdag 15 februari, kl 14:38 av 3 kommentarer

PunisherMAX22Jaha, så har då alltså Jason Aarons och Steve Dillons MAX-version av Punisher nått sitt slut i och med #22. Enligt Aarons efterord i tidningen var det heller aldrig fråga om någon för tidig nedläggning utan i själva verket en planerad begränsad historia. Och det har varit en underhållande historia som har svängt fram och tillbaka i fråga om stämning och tematik. Det började som en blinkning, för att inte säga ogenerad hyllning, till Garth Ennis och Steve Dillons legendariska Punisher-serier från 2000-02, där Aaron verkade göra sitt yttersta för att kanalisera Ennis speciella typ av äckel-splatter-humor. Kiss-och-bajshumorn fick fullt spelrum i andra arcen Bullseye och det var nånstans där, bland allt spekulativt underhållningsvåld, jag var millimeter ifrån att släppa serien från min pull list. Men något höll mig kvar och jag belönades med en abrupt svängning till nattsvart elände där Aaron på allvar började uppfylla löftet från de första numren: så här skulle det vara om Punisher fanns i verkligheten. Och nu har det hela nått sin kulmen med detta epilognummer som följer på sista arcen Homeless. Är det en värdig avslutning. Definitivt. Och MASSIVA SPOILERS följer efter hoppet. Allvarligt talat: läs inte min recension om ni inte redan läst Punisher MAX #22.

Fortsätt läsa Avslut: Punisher MAX #22

Manus: Jason Aaron
Illustration: Steve Dillon
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Punisher MAX #19

tisdag 15 november, kl 01:00 av 2 kommentarer

PunisherMAX19Jag har följt Jason Aaron och Steve Dillons Punisher MAX sen den startade – i början var jag lite tveksam, sen pushade Aaron det extrema underhållningsvåldet till nya gränser, och därefter har Aaron tvärt valt en annan väg där Frank Castles inre liv (such as it is) utforskas med en psykologisk närgångenhet av en art som sällan skådats i mainstreamserier. Förra arcen Frank kvalade lätt in i topp-10-Punisherhistorier någonsin, och när vi i och med #19 kan jag säga att pågående arcen Homeless fortsätter i samma stil. Som jag nämnt tidigare har många försök gjorts att placera Punisher i en mer ”verklighetstrogen” kontext (på papperet är han ju kanske den mest trovärdiga, om ett sånt ord ens kan användas, av Marvels alla figurer) men Aarons och Dillons Punisher MAX är just nu det i särklass bästa slika försöket. Aaron har här helt lagt prutthumorn på hyllan och skruvat ned gladvåldet till förmån för en Dante-vandring in i Frank Castles sargade psyke. Vad är det som driver honom? Egentligen? Nu när Frank är hemlös, utan högkvarter och bara kan straffa brottslingar med de vapen och den ammunition han lyckas ta ifrån dem ställs den frågan på sin spets. Och vad gör han när New Yorks samlade gangsterbefolkning tycker att han blivit mjuk efter fajten mot Bullseye och den följande fängelsevistelsen? Eländesfest är bara förnamnet (Franks role model visar sig sorgligt nog vara en envis vietnamesisk gerillasoldat som Frank slet halsen av med sina bara händer).

OBS! Lätta spoilers efter hoppet!

Fortsätt läsa Punisher MAX #19

Manus: Jason Aaron
Illustration: Steve Dillon
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers 3 #1-6

måndag 5 september, kl 08:22 av 1 kommentar

ua3Den 5 maj 2011 påbörjade jag det här inlägget. Jag skrev en titel, fixade lite taggar och lade in en bild, och efter det så körde jag fast och visste inte riktigt hur jag skulla tackla Ultimate Comics: Avengers 3. Nu har det gått fyra månader, och jag har inte mycket mer att säga än att det här är en dålig serie. Det är återigen Mark Millar som ansvarar för Ultimate Avengers, och när han lanserade den första delen för drygt två år sedan så var det utan tvekan en riktig kanonserie (Ferdinand och jag drog till med 4++ i våra recensioner av #1 och #2). Ultimate Avengers 2 var dock sämre än 1:an (#4-6 inkl. sammanfattning här), så det var väl med viss skepsis som jag prenumererade vidare även på 3:an, men jag höll tummarna för att Millar skulle hitta tillbaka till formen från 1:an, eller kanske till och med från hans fantastiska original, The Ultimates. Tyvärr så blev det inte alls så. I och med att jag inte har särskilt mycket positivt att komma med den här gången så kör jag en ny typ av recension och listar helt sonika ett gäng anledningar till varför Ultimate Comics: Avengers 3 inte är en bra serie.

– Millar försöker rida på någon sorts ihållande vampyrtrend här, men det finns ingen tvist som gör det hela intressant. Vampyrerna är onda och gillar att bitas, och det är i princip allt. Det ser inte ens coola ut, vilket leder mig direkt till nästa punkt:

– Jag tycker Steve Dillon ritar fult. Alla karaktärer känns stela och ser ut exakt som manliga skyltdockor. Vampyrerna ser ut som grå skyltdockor med huggtänder. Riktigt trist. Omslagen av Leinil Francis Yu är dock helt ok, men låter er inte luras av dem.

– Millar sjabblar totalt bort möjligheten med en ny Ultimate Daredevil. Han introducerar honom för att direkt efteråt låta honom bli vampyrmat och därefter en biroll utan någon sorts funktion överhuvudtaget. Varför ens ha med honom då?

– Storyn är seg och alla karaktärer är tråkiga. Vampyrernas motivation känns trist och obefintlig, och Ultimate Avengers själva får inget utrymme. Millar kan ju skriva bra karaktärsdrivna serier, men här är det bara någon sorts utdragen konflikt mellan vampyrer och superhjältar. Återigen, trist.

Jag kan faktiskt inte komma på någon bra anledning till varför du borde läsa Ultimate Comics: Avengers 3, så jag avslutar helt enkelt med att säga att du inte ska läsa den här serien. Gillar du Ultimates, Avengers eller vampyrer så finns det väldigt många bra mycket bättre serier än den här där ute.

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve Dillon
Tusch: Andy Lanning
Förlag: Marvel
Betyg: 1+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Shazam läser

måndag 20 juni, kl 08:00 av 2 kommentarer

shazam_laser

Henrik Ö: Jag slår ett slag för Jason Aaron och Steve Dillons Punisher MAX, som nu nått fram till #14 och tredje arcen. Med Frank Castle en bruten man i fängelsets isoleringscell har Aarons Punisher-version tagit ett rejält kliv från den splatterslaskiga slapsticken som var ett dominerande drag i de två första berättelserna (Kingpin och Bullseye). Just nu är istället Punisher MAX den mest konsekventa ”nyversionen” av Punisher på flera år, där Aaron genomgående verkar försöka gestalta hur det skulle kunna se ut om någon som Punisher faktiskt fanns på riktigt. Seriöst brutal nagelbitarspänning, dessutom med konstfullt bloddrypande omslag av Dave Johnson. Fortsätter också att läsa nya arcen av New Avengers trots att jag egentligen givit upp denna harvande Bendis-titel: senaste historien som delvis utspelar sig 1959 och där 1959-bitarna tecknas av Howard Chaykin är trots allt värd entrébiljetten. Ett oväntat figurgalleri i apsnygga sent-50-talskostymer som bultar livet ur Red Skulls nazikoryféer? What’s not to like? Bonus-vår-by-är-på-TV: i förrförra numret utspelade sig 1959-biten något oväntat i Helsingborg (!), som alla vet ett notoriskt nazi/Red Skull-näste… Fortsätt läsa Shazam läser

Skriv en kommentar
Allmänt /Nyheter och tips

Tisdagslänkar

tisdag 22 mars, kl 12:30 av 1 kommentar

c2e2Säsongen för seriemässor har sparkat igång på allvar i staterna och återigen demonstreras de många nackdelarna med att inte vara ekonomiskt oberoende. Jag blir nämligen extremt sugen att packa trunken och ge mig ut på mässturné varje gång jag skummar ytterligare en gästlista fylld med festligt seriefolk. Innan miljonerna börjar rulla in fortsätter jag dock suga åt mig av bättre bemedlade och mer geografiskt gynnade seriesnubbars rapporter. Nedan följer ett axplock av det som verkade intressant på C2E2 (Chicago Comic & Entertainment Expo) som gick av stapeln den gångna helgen.

Fortsätt läsa Tisdagslänkar

Skriv en kommentar
Recensioner

Punisher MAX #6

tisdag 27 april, kl 08:37 av 1 kommentar

punishermax6När jag recenserade Punisher MAX #1 i slutet av förra året fick den gott betyg men till viss del mer tack vare sin potential än vad som faktiskt hände i serien; den var bra men hade en del svaga punkter. Nu när första arcen är över och den nya, ”Bullseye” (ett No-Prize till den som kan gissa vilken känd Marvelskurk som MAX-ifieras här), börjar i #6 är jag glad att kunna rapportera att den inledande skakigheten har lagt sig. Jason Aaron satsar helhjärtat på att låta sig besättas av Garth Ennis ande och levererar en Punisher-version som är väl så köttig som något av Ennis, och som dessutom innehåller en massa av Ennis (och nu Aarons) trademarkade toalett/body shock-humor. Scenen med Bullseye på toaletten på s 6-7 är skatologiskt guld – Aaron verkar fast besluten att inte längre låta Ennis vara den ende som har mage att kombinera kiss-och-bajshumor med ultravåld. Steve Dillons illustrationer skapar samma härliga chockeffekter som i Ennis version. Notera hur Ennis namn dyker upp oftare än Aarons i denna recension – som jag redan nämnt är det här en serie som knappast står på sina egna ben, men det blir bra ändå (Aaron kanske sparar sin egen berättarröst till hjärteprojektet Scalped?).

Fortsätt läsa Punisher MAX #6

Manus: Jason Aaron
Illustration: Steve Dillon
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...