Inlägg taggade ‘Dan Didio’

Nyheter och tips

The Weekly Bugle – vecka 41 (2018)

fredag 19 oktober, kl 02:11 av 0 kommentarer

Här presenteras efter veckans slut vad som har hänt i seriernas värld, främst borta i Amerikas förenta stater. Let’s get to it!

  • Efter all uppmärksamhet som uppstått kring Batman: Damned, på grund av att Batman var helt näck i en sekvens, så har DC Comics-pamparna Jim Lee och Dan DiDio sagt att de önskar att den biten inte hade varit med i numret. De säger även att det har fått dem att fundera på exakt hur deras etikett Black Label (som tidningen gavs ut på) ska fungera. Från början skulle det vara en plats med kreativ frihet med förlagets karaktärer för skaparna och utan alltför stor respekt för tidigare fastslagen kanon. Läs deras exakta citat och mer här.
  • I Ghana har en superhjälteserie med en huvudkaraktär med cerebral pares lanserats. Karmzah är skapad av aktivisten Farida Bedwei, som själv har funktionsnedsättningen, och hon vill använda mediet för att förmedla kunskap om den. Framför allt vill hon ge unga som lever med den en god förebild och förbättra deras självkänsla. Serien är skapad i ett samarbete med Leti Arts. Cerebral pares är ett samlingsnamn för rörelsehinder som orsakats av skador och rubbningar i hjärnan vid födseln eller under dess utvecklingsår. Läs mer här och här.
  • Donny Cates och Geoff Shaws Image Comics-serie God Country har plockats upp för att bli filmatiserad av Legendary Entertainment och AfterShock Media. Cates kommer själv stå för manuset. Läs mer här.

Fortsätt läsa The Weekly Bugle – vecka 41 (2018)

Skriv en kommentar
Recensioner

Kamandi Challenge Special # 1 och Kamandi Challenge # 1

onsdag 15 februari, kl 11:55 av 0 kommentarer


På 70-talet var berättelser på temat efter katastrofen minst lika populära som idag. Ett av de mer minnesvärda exemplen i serieform är Kamandi, DC och Jack Kirbys svar på det välförtjänt jättepopulära fenomenet Planet of the Apes. Initierade källor hävdar än idag att Kirby själv aldrig såg filmerna, något som emellanåt känns ganska svårt att tro under läsandet av serien. Men det är ett sidospår vi kan lämna därhän. 2017 firas hundraårsjubiléet av Kirbys födelse bland annat med att DC sätter Kamandi i strålkastarljuset med en serie om tolv nummer där en uppsjö namnkunniga skapare skriver och tecknar varsitt kapitel som avslutas med en cliff hanger det blir upp till nästa gäng att lösa. Andreas har berättat mer om bakgrunden till projektet i sin anmälan som du hittar här. Fortsätt läsa Kamandi Challenge Special # 1 och Kamandi Challenge # 1

Manus: Jack Kirby, Gene Conway, Jack C. Harris, Dan Didio, Dan Abnett
Illustration: Keith Giffen, Scott Koblish, Dale Eaglesham
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

O.M.A.C. #1

söndag 11 september, kl 23:24 av 1 kommentar

OMAC_1Jag vet att jag tidigare sagt att jag inte är särskilt intresserad av DCnU, men nu när de nya titlarna börjar släppas så måste jag säga att jag blivit mer peppad. Jag gillade ju som ni kanske minns första numret av nya Stormwatch (mycket tack vare att det kändes rätt mycket som gamla Stormwatch), så jag bestämde mig för att testa en titel till. I och med att Keith Giffen både författat och tecknat en hel del serier som jag gillat tidigare, till exempel Lobo och Annihilation, så bestämde jag mig för att testa på premiärnumret av O.M.A.C. – One Machine Army Corp – där Giffen står för både illustration och manus. Som manusförfattare har vi även Dan Didio som utöver författandet är en allmän bigshot hos DC (mer om Didio på Wikipedia). Innan jag går in på det här numret så kan jag säga att jag inte har någon som helst koll på vad O.M.A.C. är eller har inneburit för DC. Jag har förstått att det är någon typ av robotvapen, men utöver så är jag en äkta n00b. Det är med andra ord med nybörjarögon som jag recenserar den här titeln (till skillnad mot tidigare nämnda Stormwatch). Kan även tillägga att jag köpt och läst det här numret på iPad:en. 22 kr tycker jag känns helt ok för ett digitalt nummer när man som jag inte har någon koll på vad man egentligen köper.

Handling: Jody Robbins jobbar på Cadmus Industries som pysslar med avancerad gen- och medicinforskning, och har ett förhållande med kollegan Kevin Kho. En helt vanlig dag på jobbet så går inkräktarlarmet medan Kevin är borta på toa, och innan någon ens hinner tänka på att säga kvastskaft så attackeras Cadmus av någon sorts exotisk och färgglad robot / krigsvarelse som stormar in och högljutt proklamerar att I AM O.M.A.C. Medan Jody letar efter Kevin så mosar sig O.M.A.C. helt sonika fram genom Cadmus underjordiska (och såklart hemliga) labb fullt av högteknologiskt maskineri, generiska underhuggare, robotmutanter och mystiska utomjordingar medan han droppar sköna oneliners som I AM O.M.A.C. (ja, igen), ENGAGE! och ARRGHH! När krossandet är klart så försvinner O.M.A.C., Kevin vaknar upp i öknen och undrar vad som egentligen hände när han var borta på toa, och så är första numret slut.

OMAC_fightDet bra: För att beskriva O.M.A.C som serie så skulle jag säga att den är som en mix av klassisk HULK SMASH-action och rymdserier à la Jack Kirby. För min del så är det en väldigt lyckad mix. Giffen och Didio levererar en extremt opretentiös och enkel serie som helt oblygt flörtar med Kirby-alster som Eternals (Marvel), The Fourth World (DC) och liknande 70-talsepos, vilket alltså innebär att vi direkt får bekanta oss med robotar, laboratoriemutanter, superkrafter och överdimensionerat scifi-maskineri. Kirby-känslan blir såklart ännu mer uppenbar då Giffen är riktigt bra på att assimilera Kirbys distinkta tecknarstil, men han gör det med en tvist så att det känns mer som en homage snarare än ren retro. Guldstjärna även till tuscharen Scott Koblish och färgläggarna på Hi-Fi som gör O.M.A.C. till en riktigt dynamisk och färgsprakande upplevelse. I korthet så känns O.M.A.C. som en riktigt skön 70-talsserie som anpassats för 2011.

Det mindre bra: Det enda negativa jag kan komma på är att jag funderar lite på om O.M.A.C. kommer att hålla i det långa loppet. Det kan ofta vara problematiskt att ge karaktärer som inte säger mer än tre ord i taget en tillräckligt intressant personlighet, men i och med att Giffen och Didio ägnar hela första numret åt lite snack och mycket verkstad så är det för tidigt att uttala sig om det än. Förhoppningsvis så har teamet ett par ess i rockärmen framöver, för annars så lär O.M.A.C. kunna bli en rätt enformig serie.

Sammanfattning: O.M.A.C. bjuder på storymässig och visuellt klassisk serieaction från ruta ett, och är även ett rätt ultimat förstanummer utan någon som helst dödtid. Pang på rödbetan från start alltså, och med flera sköna referenser till rymd/superseriernas glada glansdagar, men man kan undra hur länge konceptet med en rymdrobot som krossar grejer egentligen kommer att hålla. Framtiden får visa på om O.M.A.C. kan bli mer än kortvarig underhållning, även om den utan tvekan funkar väldigt bra som sådan.

OMAC_wide

Manus: Keith Giffen & Dan Didio
Illustration: Keith Giffen
Tusch: Scott Koblish
Färgläggning: Hi-Fi
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...