Inlägg taggade ‘Keith Giffen’

Recensioner

Kamandi Challenge Special # 1 och Kamandi Challenge # 1

onsdag 15 februari, kl 11:55 av 0 kommentarer


På 70-talet var berättelser på temat efter katastrofen minst lika populära som idag. Ett av de mer minnesvärda exemplen i serieform är Kamandi, DC och Jack Kirbys svar på det välförtjänt jättepopulära fenomenet Planet of the Apes. Initierade källor hävdar än idag att Kirby själv aldrig såg filmerna, något som emellanåt känns ganska svårt att tro under läsandet av serien. Men det är ett sidospår vi kan lämna därhän. 2017 firas hundraårsjubiléet av Kirbys födelse bland annat med att DC sätter Kamandi i strålkastarljuset med en serie om tolv nummer där en uppsjö namnkunniga skapare skriver och tecknar varsitt kapitel som avslutas med en cliff hanger det blir upp till nästa gäng att lösa. Andreas har berättat mer om bakgrunden till projektet i sin anmälan som du hittar här. Fortsätt läsa Kamandi Challenge Special # 1 och Kamandi Challenge # 1

Manus: Jack Kirby, Gene Conway, Jack C. Harris, Dan Didio, Dan Abnett
Illustration: Keith Giffen, Scott Koblish, Dale Eaglesham
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 21

fredag 27 maj, kl 23:58 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

DCUREB-Cv1-ds-f4cb4

DC UNIVERSE REBIRTH #1
Manus: Geoff Jones
Illustration: Gary Frank, Ethan Van Sciver, Ivan Reis, Phil Jimenez, Joe Prado, Matt Santorelli
Förlag: DC Comics

Fem år efter det att DC Comics lanserade The New 52 går det i graven och ur askan reser sig Rebirth som en Fågel Fenix. Egentligen avslutades det redan förra året i och med fullbordandet av eventet Convergence men kontinuiteten fortsatte ytterligare ett år. Återigen är det Geoff Jones som är spindeln i nätet och den nya kontinuiteten kickstartar med en 80-sidig one-shot kallad DC Universe Rebirth. Som sig bör när det gäller stora skiften hos Marvel och DC har det varit mycket hysch hysch, vilket naturligtvis inte hindrar att uppgifter läcker ut på nätet. För er som vill ha en spoiler-fri preview rekommenderar jag länken ovan och för er som inte kan hålla er, eller inte bryr sig, kommer en smaskig spoiler här.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 21

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 11

fredag 18 mars, kl 23:09 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

A-A-001-COVER-A-LAFUENTE-1d6a9A & A: THE ADVENTURES OF ARCHER & ARMSTRONG #1
Manus: Rafer Roberts
Illustration: David Lafuente
Förlag: Valiant Entertainment

En av mina favoritserier från Valiant var Fred Van Lentes Archer & Armstrong med flera härliga äventyr och tecknare, bland annat Clayton Henry. Det omaka men samtidigt perfekta paret Archer (synnerligen stridsdugligt underbarn uppfostrad av en kult) samt Armstrong (robust, råbarkad och odödlig suput) fick hela 26 nummer tillsammans innan de tog en liten paus för att leva som vagabonder. Nu är de alltså tillbaka med ett nytt team av kreatörer (Rafer Roberts och David Lafuente) och den här gången är Archer på jakt efter Armstrong som befinner sig någonstans i sin bottenlösa väska där han hålls fången av den galne vinguden Bacchus.

LOTANTH-Cv1-ds-0f577LEGENDS OF TOMORROW #1
Manus: Gerry Conway, Len Wein, Aaron Lopresti, Keith Giffen
Illustration: Eduardo Pansica, Rob Hunter, Yildiray Cinar, Trevor Scott, Aaron Lopresti, Matt Banning, Bilquis Evely
Förlag: DC Comics

Nej, den här serien har ingenting att göra med TV-serien med samma namn även om Firestorm dyker upp här också. Det är istället en antologiserie som består av fyra olika serier författade av DC-veteraner: Firestorm av Gerry Conway (som skapade Firestorm tillsammans med Al Milgrom), Metal Men av Len Wein, Metamorpho av Aaron Lopresti och sist men inte minst Sugar & Spike av Keith Giffen, fast inte som vi är vana att se dem. Sugar & Spike dök upp redan 1956 som två blöjbarn i en alldeles egen komisk DC-serie men nu är de vuxna och dessutom privatdetektiver som löser pinsamheter åt superhjältar, som i första numrets avsnitt där Killer Moth lagt beslag på Batmans alternativa dräkter. Låter både knasigt och genialt på samma gång tycker jag.

International-Iron-Man-54f28INTERNATIONAL IRON MAN #1
Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Alex Maleev
Förlag: Marvel Comics

Brian Michael Bendis är ny författare till Iron Man och han vore inte Bendis om han inte författade minst två serier med samma karaktär samtidigt, precis som tidigare med bland annat Avengers och X-Men. I International Iron Man beger sig Marvels rikaste playboy ut på en hemlig världsturné för att finna sitt ursprung, nu när han fått reda på att han är adopterad, och till sin hjälp har bland annat sin nye bästis Victor von Doom. Bendis samarbetar åter med Alex Maleev vilka tidigare har gjort en oförglömlig och prisbelönt Daredevil, samt Scarlet, Spider-Woman och Moon Knight.

Det var allt för den här veckan! På söndag är det dags för ett nytt avsnitt av Veckans omslag så håll ut tills dess och framförallt, läs mycket serier.

Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

O.M.A.C. #1

söndag 11 september, kl 23:24 av 1 kommentar

OMAC_1Jag vet att jag tidigare sagt att jag inte är särskilt intresserad av DCnU, men nu när de nya titlarna börjar släppas så måste jag säga att jag blivit mer peppad. Jag gillade ju som ni kanske minns första numret av nya Stormwatch (mycket tack vare att det kändes rätt mycket som gamla Stormwatch), så jag bestämde mig för att testa en titel till. I och med att Keith Giffen både författat och tecknat en hel del serier som jag gillat tidigare, till exempel Lobo och Annihilation, så bestämde jag mig för att testa på premiärnumret av O.M.A.C. – One Machine Army Corp – där Giffen står för både illustration och manus. Som manusförfattare har vi även Dan Didio som utöver författandet är en allmän bigshot hos DC (mer om Didio på Wikipedia). Innan jag går in på det här numret så kan jag säga att jag inte har någon som helst koll på vad O.M.A.C. är eller har inneburit för DC. Jag har förstått att det är någon typ av robotvapen, men utöver så är jag en äkta n00b. Det är med andra ord med nybörjarögon som jag recenserar den här titeln (till skillnad mot tidigare nämnda Stormwatch). Kan även tillägga att jag köpt och läst det här numret på iPad:en. 22 kr tycker jag känns helt ok för ett digitalt nummer när man som jag inte har någon koll på vad man egentligen köper.

Handling: Jody Robbins jobbar på Cadmus Industries som pysslar med avancerad gen- och medicinforskning, och har ett förhållande med kollegan Kevin Kho. En helt vanlig dag på jobbet så går inkräktarlarmet medan Kevin är borta på toa, och innan någon ens hinner tänka på att säga kvastskaft så attackeras Cadmus av någon sorts exotisk och färgglad robot / krigsvarelse som stormar in och högljutt proklamerar att I AM O.M.A.C. Medan Jody letar efter Kevin så mosar sig O.M.A.C. helt sonika fram genom Cadmus underjordiska (och såklart hemliga) labb fullt av högteknologiskt maskineri, generiska underhuggare, robotmutanter och mystiska utomjordingar medan han droppar sköna oneliners som I AM O.M.A.C. (ja, igen), ENGAGE! och ARRGHH! När krossandet är klart så försvinner O.M.A.C., Kevin vaknar upp i öknen och undrar vad som egentligen hände när han var borta på toa, och så är första numret slut.

OMAC_fightDet bra: För att beskriva O.M.A.C som serie så skulle jag säga att den är som en mix av klassisk HULK SMASH-action och rymdserier à la Jack Kirby. För min del så är det en väldigt lyckad mix. Giffen och Didio levererar en extremt opretentiös och enkel serie som helt oblygt flörtar med Kirby-alster som Eternals (Marvel), The Fourth World (DC) och liknande 70-talsepos, vilket alltså innebär att vi direkt får bekanta oss med robotar, laboratoriemutanter, superkrafter och överdimensionerat scifi-maskineri. Kirby-känslan blir såklart ännu mer uppenbar då Giffen är riktigt bra på att assimilera Kirbys distinkta tecknarstil, men han gör det med en tvist så att det känns mer som en homage snarare än ren retro. Guldstjärna även till tuscharen Scott Koblish och färgläggarna på Hi-Fi som gör O.M.A.C. till en riktigt dynamisk och färgsprakande upplevelse. I korthet så känns O.M.A.C. som en riktigt skön 70-talsserie som anpassats för 2011.

Det mindre bra: Det enda negativa jag kan komma på är att jag funderar lite på om O.M.A.C. kommer att hålla i det långa loppet. Det kan ofta vara problematiskt att ge karaktärer som inte säger mer än tre ord i taget en tillräckligt intressant personlighet, men i och med att Giffen och Didio ägnar hela första numret åt lite snack och mycket verkstad så är det för tidigt att uttala sig om det än. Förhoppningsvis så har teamet ett par ess i rockärmen framöver, för annars så lär O.M.A.C. kunna bli en rätt enformig serie.

Sammanfattning: O.M.A.C. bjuder på storymässig och visuellt klassisk serieaction från ruta ett, och är även ett rätt ultimat förstanummer utan någon som helst dödtid. Pang på rödbetan från start alltså, och med flera sköna referenser till rymd/superseriernas glada glansdagar, men man kan undra hur länge konceptet med en rymdrobot som krossar grejer egentligen kommer att hålla. Framtiden får visa på om O.M.A.C. kan bli mer än kortvarig underhållning, även om den utan tvekan funkar väldigt bra som sådan.

OMAC_wide

Manus: Keith Giffen & Dan Didio
Illustration: Keith Giffen
Tusch: Scott Koblish
Färgläggning: Hi-Fi
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Vad hände med Lobo egentligen?

tisdag 24 mars, kl 00:17 av 4 kommentarer

lobo_bite_me_fanboy

Under det tidiga 90-talet var Lobo det fräckaste man kunde läsa i serieväg. En rätt briljant blandning av våld, sprit och humor som jag blev helt förälskad i första gången jag läste det. Jag hade till och med  kompisar som inte läst en serietidning sedan Kalle Anka som helt plötsligt blev intresserade av amerikanska serier på grund av Lobo. Så bra var det. Keith Giffen, Alan Grant och framför allt Simon Bisley skapade två helt fantasiska miniserier i Lobo: The Last Czarnian och Lobo’s Back (vars trade hade det finurliga namnet ”Lobo’s Back’s Back!” och som på baksidan hade texten ”This is the BACK of the Lobo’s Back’s Back! trade paper-BACK. Buy it or put it fraggin’ BACK!!”). Lobo var så populär att i princip bara jultomten och Jesus kunde konkurrera. Men vad hände sen? Lobo fick en ongoing som var betydligt tamare än miniseriena. Jag köpte några nummer men de var så klart värdelösa. Jag antar att den lades ner efter ett tag. Var är Lobo någonstans nu? Någon som vet? 2000 kom Batman/Lobo av Grant och Bisley, men det var på något sätt inte riktigt samma grej längre.

52_17_cvrUpdate av Jonas: Jag vet att Lobo dök upp rätt nyligen efter en längre tids frånvaro, då på omslaget för nummer 17 av DC:s veckobaserade serie 52. Vad han gjorde där, och varför, har jag dock ingen koll på. Det jag vet är att 52 är en fortsättning på DC:s event Infinite Crisis, men vad jag kan minnas så har Lobo ingen del i den storyn. Håller för övrigt med Ferdinand om att Last Czarnian och Lobo’s Back’s Back! var det fränaste man kunde få tag i på den tiden (i serieväg, värt att tillägga). Kanske dags att rota fram dem ur serielådorna och se om de funkar idag också. Återkommer i ärendet.

Update av Johan: Lobo dök mycket riktigt upp i veckotidningen 52. Förmodligen tack vare Keith Giffen. Lobo dycker upp först i nummer 17 av serien där han räddar Starfire, Animal Man och Adam Strange från dödlig fara och är sedan med i stort sett fram till slutet av serien. Det är en rätt annorlunda Lobo som vi får träffa här. Lobo har gått och blivit överstepräst för något som heter First Celestial Church of the Triple Fish-God och predikar nu pacifism. Vi som känner Lobo känner nog direkt på sig hur det kommer att gå med den saken…

Senast så dök Lobo upp i miniserien Reign in Hell där det avslöjades av Lobo varit fången i helvetet under en ganska lång tid och att den Lobo som vi såg i 52 var en kopia skapad av demonen Neron för att sprida sattyg i världsrymden. Lobo här är den klassiska versionen, dvs rå och våldsam, vilket han visar genom att slakta sig igenom helvetet i jakt på Neron för att utkräva blodig hämnd.

Kanske har DC mer planer för Lobo i framtiden. Vem vet… Men han är i alla fall tillbaka nu!

Skriv en kommentar
Recensioner

Annihilation: Conquest, Book 1

lördag 24 januari, kl 23:52 av 0 kommentarer

Annihilation: Conquest, Book 1 samlar Annihilation: Conquest – Prologue, Annihilation: Conquest – Star-Lord #1-4, Annihilation: Conquest – Quasar #1-4 och Annihilation Saga, och ingick i min mastodontbeställning från The Book Depository. Conquest utspelas en kort tid efter händelserna i Annihilation (se här, här, och här), där den tekno-organiska rasen Phalanx mitt i återuppbyggandet av galaxen passar på att göra ett move mot totalt herravälde och assimilering av allt levande. Lite fegt, kan tyckas, men effektivt. Book 1 bjuder på två parallella historier: En bra och en dålig. Numren med Quasar (Captain Marvels lillesyrra) och hennes tjej Moondragon (Drax the Destroyers dotter) är faktiskt rätt trista, både visuellt och berättarmässigt. Quasar fightas till och från med Super-Adaptoid (som av någon anledning lierat sig med Phalanx) och Moondragon förvandlas plötsligt till en drake medan de leter efter något/någon som enligt en mystisk källa ska kunna rädda galaxen. Lovande slut dock.

Star-Lord å andra sidan, skriven av Keith Giffen, verkar veta precis hur en slipsten ska dras, för det är så pass bra att det mer än uppväger för Quasars träighet. Star-Lords nummer inleds med ett (enligt mig) i princip felfritt berättarknep: Plocka ett gäng udda individer (från fängelset) som inte tycker om varandra och ge dem uppdraget att tillsammans rädda galaxen. Jag håller tummar och tår för att Book 2 av Conquest är allt som Star-Lord är, och absolut ingenting som Quasar. På bilden nedan finner vi Star-Lords nya ”kompisar”: Groot, Rocket Raccoon, Deathbird, Captain Universe, Bug och Mantis, och innan storyn är över så kommr du att ha sett en av dem ha ihjäl en av de andra. Det är så bra och snyggt att jag måste gå och läsa det en gång till, nu!

Manus: Keith Giffen, Andy Lanning, Dan Abnett, Christos Gage
Illustration: Timothy Green, Mike Lilly, Mike Perkins
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5

Skriv en kommentar
Recensioner

Annihilation vol. 3

söndag 28 december, kl 23:49 av 1 kommentar

Det var nu ett bra tag sedan jag läste den tredje och avslutande delen av Marvels kosmiska Annihilation-saga, men av någon anledning så blev det aldrig av att jag orkade skriva något om den. Skumt egentligen, då den här finalen är smått fantastisk. Keith Giffen lyckas knyta ihop Nova, Drax, Super-Skrull, Ronan, Quasar, Thanos, Terrax, Starlord, Silver Surfer, Galactus, Firelord och en hel massa andra mer eller mindre mäktiga rymdkaraktärer i en spektakulär final på Annihilus massförstörelseturné genom galaxen. Mäktigt är bara förnamnet, speciellt när Galactus får ett raseriutbrott. Det finns betydligt bättre personer att reta upp än de som på daglig basis äter planeter.

Volym 3 av Annihilation samlar Annihilation #1-6, Annihilation: Heralds of Galactus #1-2 och Annihilation: Nova Corps Files, och om du har något som helst intresse för storskalig action och nästan löjligt självuppoffrande hjälteinsatser så är det svårt att hitta något bättre än volym 3 av Annihilation.

Manus: Christos Gage, Keith Giffen & Stuart Moore
Illustration: Giuseppe Camuncoli, Andrea Di Vito, Scott Kolins & Mike McKone
Tusch: Andrea Di Vito, Scott Kolins, Stefano Landini & Mike McKone
Färgläggning: June Chung, Paul Mounts & Laura Villari
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Annihilation vol. 2

måndag 3 november, kl 23:41 av 1 kommentar

Föregående helg var det dags för mig att sätta tänderna i volym 2 av rymdserieeposet Annihilation. Som du kanske minns så kretsade volym 1 främst kring Nova och Drax The Destroyer och deras inledande kamp mot den våg av massförstörelse som rusar fram genom galaxen. Volym 2 tar vid där 1:an slutar, kaoset sprider sig obevekligt runt om i galaxen och allting tar ett steg ännu närmare det överjävliga när titanen Thanos, som uppenbarligen aldrig tackar nej till en ärlig chans att utrota allt som finns, sluter ett avtal med och ansluter sig till förstörelsevågens skapare – Annihilus (som till vardags är självutnämnd kejsare och diktator i The Negative Zone).

I denna andra del så switchas fokus på huvudkaraktärer från Nova och Drax till tre nya, varav två av dessa, Silver Surfer och Ronan The Accuser, gjorde kortare gästspel i volym 1. Debutant i Annihilation-sammanhang, men säkerligen igenkänd av många, är Fantastic Fours sporadiskt återkommande rymdskurk Super-Skrull, som i Annihilation visat sig tappat sin status som Skrullernas förkämpe på grund av sina ständiga nederlag mot just FF, och som lite av en slump råkar få reda på att en av Skrullernas hemplaneter är nästa man till rakning/utplåning. På grund av Skrullernas pågående interna stridigheter är det tyvärr ingen som lyssnar på Super-Skrulls varningar och uppmaningar till motstånd mot stundade undergång, och en särskilt hetsig dispyt med en av Skrullernas befälhavare resulterar i att han bannlyses och stämplas som förrädare. Otacksamhet är världens lön och så, Super-Skrull får helt enkelt ta saken i egna händer och det blir rätt bra ös genom hela hans del av storyn.

Fortsätt läsa Annihilation vol. 2

Manus: Keith Giffen, Simon Furman & Javier Grillo-Marxuach
Illustration: Renato Arlem, Jorge Lucas & Greg Titus
Tusch: Renato Arlem, Jorge Lucas & Greg Titus
Färgläggning: June Chung, Dave McCaig & Chris Sotomayor
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Annihilation vol. 1

fredag 3 oktober, kl 23:39 av 1 kommentar

Volym 1 av samlingen/rymdeposet Annihilation, skriven av Keith Giffen (du vet snubben som skapade Lobo, men mer om honom någon annan gång), landade i min brevlåda i förra veckan, så det är väl inte mer än rätt att jag bjuder på någon sorts recension. Utan att avslöja för mycket av själva storyn så kretsar handlingen kring en handfull av Marvels något mer anonyma rymdkaraktärer – närmare bestämt Nova, Drax The Destroyer, Ronan The Accuser (som jag bloggat om tidigare), Super-Skrull, Quasar och Silver Surfer.

I denna första volym får vi främst följa Drax (som skrotat sitt forna epitet The Destroyer) och rymdsnuten Nova, som efter att ha blivit totalt överkörda av en intergalaktisk förstörelsearmada teamar upp med Quasar (självutnämnd beskyddare av universum) för att 1) klura ut vad som egentligen händer och 2) starta upp en sorts galaktisk motståndsrörelse. Övriga karaktärer gör endast kortare gästspel i den här volymen, så jag antar (och hoppas) att de får mer utrymme i kommande samlingar. I all korthet så håller vår del av universum på att totalt mosas av en till synes övermäktig invasionsstyrka från The Negative Zone, och ovan nämnda karaktärer drabbas alla av detta på olika sätt.

Fortsätt läsa Annihilation vol. 1

Manus: Dan Abnett, Keith Giffen & Andy Lanning
Illustration: Mitch Breitweiser, Scott Kolins & Kev Walker
Tusch: Rick Magyar & Ariel Olivetti
Färgläggning: June Chung & Brian Reber
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Blue Beetle: Shellshocked

lördag 20 september, kl 22:37 av 0 kommentarer

Som en del i min ständigt pågående personliga utveckling (och väg mot knytnävsherravälde och charmig fascism) så beslutade jag mig som du kanske minns för att vidga mina tidigare relativt konservativa serievyer för att se om DC hade något att erbjuda som exempelvis Marvel eller Wildstorm kanske saknade. Som ett led i detta så införskaffade jag första samlingsvolymen av Blue Beetle, som jag hört/läst skulle vara en ny och rätt fräsch tagning på en äldre karaktär. Blue Beetle: Shellshocked samlar de sex första numren av den tredje versionen av Blue Beetle, och så här summerar DC själva serien:

Fortsätt läsa Blue Beetle: Shellshocked

Manus: Keith Giffen
Illustration: Cully Hamner, Cynthia Martin, Duncan Rouleau & Kevin West
Tusch: Cully Hamner, Philip Moy, Jack Purcell & Duncan Rouleau
Färgläggning: Guy Major & David Seif
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...