Efter flertalet långdragna förseningar så är Geoff Johns och Ethan Van Scivers revival av Flash i och med nummer 6 slut. Äntligen. Den här serien har helt klart inte varit riktad till mig. Jag har ingen tidigare relation till Flash eller det (förvånansvärt) stora antal speedsters som uppenbarligen rusar runt lite här och var hos DC, och jag är lite på det oklara kring vilket syfte Flash: Rebirth är tänkt att ha. Om syftet har varit att introducera Flash för nytillkomna läsare så skulle jag nog vilja kalla det för ett misslyckande, för om du frågar mig så har det här varken varit särskilt intressant eller spännande för mig som nykomling. Dock, om syftet varit att återuppliva en klassisk karaktär och att skapa en nytändning för alla supersnabba män, kvinnor och barn hos DC så kanske det har funkat hur bra som helst, men det är inte jag rätt person att bedöma. Hur som helst, Flash funkar helt enkelt inte för mig. Jag hade förhoppningen att Geoff Johns precis som i Green Lantern: Rebirth skulle få mig att välja läsa precis allt av Flash i och med den här serien, men jag blir snarare avskräckt.
För det första så lyckas jag aldrig engagera mig i det massiva utbudet av speedsters. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag tycker att i princip alla känns trista. Troligen så kan det bero på att jag inte sedan tidigare är insatt i alla släktskap och familjerelationer dem emellan, men jag tror även att det hänger på att alla för mig känns så lika. De har mer eller mindre fåniga dräkter (gammel-Flash med den bevingade potthjälmen kan jag bara inte vänja mig vid) och springer mer eller mindre supersnabbt, men i det stora hela så känns alla, tyvärr, rätt ointressanta.
Om någon missat det så bekräftade Neil Gaiman nyligen att han ska skriva ett avsnitt till den kommande andra säsongen av Doctor Who med Matt Smith i huvudrollen. Kommer under 2011.
TV-serien Human Target har nyligen haft premiär pÃ¥ Fox i USA (kolla trailern här). Även om man inte talar sÃ¥ högt om det pÃ¥ programmets hemsida sÃ¥ är TV-serien sÃ¥klart baserad pÃ¥ serien med samma namn. Christopher Chance, The Human Target, skapades av Len Wein och Carmine Infantino under tidigt 70-tal och revampades i en mycket uppmärksammad miniserie och senare ongoing signerad Peter Milligan och Edvin Biukovic (den senare gick tragiskt bort av en hjärntumör, inte ens 30 Ã¥r gammal). Det är Milligans version som ligger till grund för den nya TV-serien, även om man helt tagit bort det centrala elementet i serien, nämligen att Christopher Chance är en mästare pÃ¥ förklädnad som tillbringar mesta tiden förklädd till den person han är anställd att skydda. I skÃ¥despelaren Mark Valleys skepnad är Christopher Chance mer av en traditionell legosoldat/livvakt – men serien är ändÃ¥ hyggligt underhÃ¥llande med avancerade actionscener av ett slag man inte ser sÃ¥ ofta pÃ¥ TV, Ã¥tminstone de tre avsnitt jag sett hittills.
Ni som hängt med och läst de tidgare numren av Adventure Comics vet att Superboy har fört journal över hur pass lik, eller olik, han är sina respektive genetiska föräldrar (Superman och Lex Luthor) och förra numret avslutades med att Superboy ställdes öga mot öga med Luthor, ett möte som fortsätter i det här numret. Men om ni som förväntar er en actiontung showdown mellan Superboy och Lex Luthor kommer att bli besvikna. Men inte sÃ¥ värst besvikna ändÃ¥ tror jag… För det Geoff Johns bjuder oss pÃ¥ är istället den bästa karaktäriseringen av Luthor jag sett pÃ¥ mycket länge. Här kan vi verkligen snacka om Lex Luthor, the evil genius. Lysande bra och helt perfekt för att illustrera skillnaderna mellan Luthor och Superboy.
Francis Manapul bjuder oss i sedvanlig ordning på mycket ögongodis med sina fantastiska illustrationer. Det är så otroligt läckert! Det kommer verligen inte bli lätt för den illustratör som nu kommer att ta över illustrationsarbetet efter Manapul då han verkligen satt ribban högt.
Som sagt, det är lite synd att Johns och Manapul nu lämnar Adventure Comics för att arbeta med The Flash. Jag hade hoppats på att de båda skulle få en lång run på tidningen med tanke på alla småsaker som droppats i tidigare nummer men som nu lämnas orörda. Jag kan ju hoppas att Paul Levitz kan plocka upp och spinna vidare på några av dessa nu när han tar över Adventure Comics.
Manus: Geoff Johns Illustration: Francis Manapul Tusch: Francis Manapul Färgläggning: Brian Buccellato Förlag: DC Comics Betyg: 3/5
Världens bästa recension av Dark Reign: The List hittar du här. Av Abhay Khosla på Savage Critic. Vagina dentata! Psykoanalys av Norman Osborn!
Veckans serienyhet: DC goes Ultimate (ryktet har gått i snart två år, och nu är det alltså dags). Läs intervju med Geoff Johns (som såklart är inblandad) här, bloggkommentar från Comics212 här, samt såklart DC:s egna tillkännagivande här.
Geoff Johns Green Lantern har börjat känns lite som ett säkert kort när det kommer till snyggt berättade historier som trots sin längd (vi är ju uppe i över 40 nummer vid det här laget) på något sätt ändå konstant lyckas öka tempot på vägen mot en (förhoppningsvis) mastig och episk final. Det är lätt att bli bortskämd med återkommande bra historier från en författare, och jag antar att det är Green Lanterns ständigt höga kvalitet som gör att mina högt ställda förväntningar på Johns Flash: Rebirth resulterat i att jag nu tycker att den serien är rent dålig. Hur som helst, det här är ju inte Flash, det är Green Lantern, och Green Lantern i Geoff Johns och tecknaren Philip Tans händer är fortfarande något av det bästa man kan komma över i superhjälteväg idag.
Manus: Geoff Johns Illustration: Philip Tan, Jonathan Glapion, Ivan Reis, Oclair Albert Förlag: DC Betyg: 4/5
På Comicbookresources.com har de just nu två intressanta intervjuer med illustratörerna till DC:s kommande ongoing The Flash: Francis Manapul (som kommer att illustrera huvudstoryn med Barry Allen i huvudrollen) och Scott Kolins (som kommer att illustrera backup-storyn där Wally West kommer att ha huvudrollen). Scott Kolins är en av de bästa illustratörerna när det gäller DC:s speedsters (kolla in Rouges Revenge eller valfritt nummer från Kolins och Geoff Johns run på The Flash senaste det begav sig) och om de smakprov som Manapul bjuder på i sin intervju är någon indikation så kommer The Flash att se fantastisk ut. Lägg därtill att min husgud Geoff Johns kommer att skriva manuset till både huvud- och backupstory så har vi seriepepp på hög nivå. Tyvärr så kommer vi få vänta ända till april nästa år innan vi kan njuta av första numret av The Flash.
Tills dess så får vi Speedster-fans hålla till godo med utmärkta The Flash: Rebirth och kommande Blackest Night: The Flash miniserien som Scott Kolins kommer att illustrera.
Jag skulle egentligen ha recenserat Adventure Comics för länge sen, men ibland går det inte som man har tänkt sig och vips så är tredje numret i serien redan ute. Nåja, det är väl så dags att åtgärda problemet. Adventure Comics är en riktigt klassisk titel för DC Comics och intimt förknippad med två saker: Superboy och The Legion of Super-Heroes. I den här nystarten av titeln är dessa två åter samlade i en och samma tidning. Superboy (Connor Kent) har huvudrollen i huvudstoryn där vi får följa Connors försök att återanpassa sig till ett liv i Smallville efter att nyligen återuppstått från de döda (Final Crisis: Legion of Three Worlds) och hans försök att finna sin egen väg genom den lista han har gjort upp på vad hans genetiska föräldrar (Superman och Lex Luthor) har gjort.
I det här numret så träffar Superboy en gammal vän, Red Robin, som själv brottas med att finna sin egen väg. Geoff Johns får till en väldigt fin återförening mellan de två utan att det behöver resultera i slagsmål som så ofta då hjältar möts upp. Det finns också en fin känsla av sympati och förståelse mellan Superboy och Red Robin. Red Robin har förståelse för Superboys sökande efter något gott i Lex Luthor medan Superboy har förståelse för Red Robins övertygelse om att Batman (Bruce Wayne alltså) lever. Så manusmässigt så håller Superboy-delen av Adventure Comics hög klass. Dessutom har Johns lagt till en sköna humoristiska ögonblick. Favoriten av dessa är Kryptos något misslyckade försök att hjälpa sin husse.
Backup-storyn med The Legion of Super-Heroes håller också bra klass även om det är en ganska ordinär historia som i mycket bygger på motsatsförhållandet i krafter mellan Sun Boy och Polar Boy när de jagar en skurk på Polar Boys hemplanet. Men trots det så är den rätt underhållande och ett avslöjande i slutet av storyn får i alla mig att se fram emot fortsättningen i nästa nummer.
Illustrationsmässigt så håller Adventure Comics #3 toppklass. Francis Manapul nästan vattenfärgsliknande illustrationer i Superboy-storyn är grymt bra. Det enda tråkiga är att Manapul bara har tre nummer kvar innan han kommer att lämna serien tillsammans Johns för att ge plats åt nästa team. Så passa på att njuta av hans illustrationer medan ni kan. Clayton Henry som illustrerar Legion-storyn är inte i samma klass som Manapul, men han gör ett riktigt bra jobb tycker jag. Faktiskt hans bästa nummer hittills. Henrys klara och skarpa illustrationer passar väldigt bra för det 30:e århundradet.
Som sagt, Adventure Comics har kommit igång på allvar nu, men samtidigt är det lite synd att Geoff Johns och Francis Manapul inte kommer att få mer än tre nummer till innan ett nytt team tar sig an serien. Denna gång under ledning av Legion-legendaren Paul Levitz. Så även om Johns lämnar serien så tror jag Adventure Comics kommer att fortsätta starkt även i fortsättningen.
Manus: Geoff Johns Illustration: Francis Manapul & Clayton Henry Tusch: Francis Manapul & Clayton Henry Färgläggning: Brian Buccellato & Brian Reber Förlag: DC Comics Betyg: 4/5
Det finns nog ingen superhjälte vars origin är mer känd än Supermans. Skulle jag frÃ¥ga mina föräldrar om de kunde summera Supermans origin sÃ¥ skulle det nog gÃ¥ alldeles utmärkt. Visst, alla detaljer skulle säkert inte komma med men i alla fall de viktigaste skulle ändÃ¥ vara med. SÃ¥ behöver vi dÃ¥ ytterligare en originshistoria för Superman? Det var ju bara sex Ã¥r sedan som vi fick den senaste varianten i och med Mark Waid och Lenil Francis Yus Superman: Birthright. Nu är det alltsÃ¥ Geoff Johns och Gary Franks tur och precis som med Birthright sÃ¥ sägs Superman: Secret Origin vara den definitiva originshistorien. Hur det blir med den saken lär vi fÃ¥ se om nÃ¥got Ã¥r…
Superman: Secret Origin #1 är faktiskt ett riktigt bra nummer även om man märker att det förmodligen kommer att funka bättre när hela miniserien är samlad i en trade eller en snygg hardcover. Hur som helst så är det inget fel på storyn och Johns gör faktiskt något lite oväntat då han helt enkelt hoppar över Kryptons förstörelse och hur den lille Kal-El kommer till Jorden. Istället börjar han då Clark Kent är ungefär elva-tolv år och börjar upptäcka alla sina olika krafter. En intressant grej här är att Johns låter Clark tampas en del med sina krafter och sin inställning till dem. Han vill inget annat än att vara en normal tonåring utan att behöva oroa sig för att skada sin vänner i fotboll eller för att sätta eld på skolan med sin värmesyn.
Gary Franks illustrationer är top notch här och det är fantastiskt att se den enorma detaljrikedomen han har i i stort sett varje bildruta. Jag tror det här är det bästa jag har sett hittills av Franks arbete. Fantastiskt! Så trots att vi redan sett mer än ett dussin olika varianter på Supermans origin så tycker jag att Geoff Johns och Gary Franks version mer än väl fortjänar att berättas, i alla fall än så länge. så om ni är så där välbekanta med The Man of Steel så tror jag att Secret Origin kan vara ett perfekt ställe att börja på eftersom serien absolut inte kräver att man kan sin Superman på handens fem fingrar. Men även den inbitne Superman-läsaren har något att hämta här då Johns och Frank lagt in lite små referenser som jag tror fansen kommer att uppskatta.
Manus: Geoff Johns Illustration: Gary Frank Tusch: Jonathan Sibal Färgläggning: Brad Anderson Förlag: DC Comics Betyg: 4/5
Som du kanske minns sÃ¥ gav Johan för en tid sedan Flash: Rebirth #4 en stark fyra i betyg. Anledningen till att jag nu efter att ha läst tidningen tar mig tid att skriva en recension av samma nummer är inte bara för att jag har en nÃ¥got avvikande Ã¥sikt, utan även för att jag läser Flash: Rebirth med DC-rookiens naiva ögon. Grejen är den att jag egentligen inte tycker att det här numret är dÃ¥ligt i sig (snarare tvärtom), utan mer att jag inte riktigt har det som krävs för att uppskatta det som som Johns och van Scivers försöker leverera. Jag tycker mig ha en hygglig grundkoll pÃ¥ DC:s speedsters, jag vet till exempel att de fÃ¥r sina fartkrafter frÃ¥n The Speed Force och att de kan lubba sÃ¥ fort att de rusar genom bÃ¥de tid, rum och över till parallella verkligheter. Det jag tyvärr inte har koll pÃ¥ är Barry Allens familj och hur alla speedsters (och det finns ju uppenbarligen en hel jävla massa) hänger ihop egentligen. SÃ¥, när vi i detta nummer – SPOILER ALERT – fÃ¥r reda pÃ¥ att vÃ¥ra snälla speedsters tillhör den gula speedfärgen, och att den i sin tur hotas av Professor Zoom röda fartblixtar, sÃ¥ mÃ¥ste jag erkänna att jag trots flera genomläsningar faktiskt inte förstÃ¥r riktigt vad det är som händer och vad det här innebär för Barry Allen och hans snabba vänner. Jag kan uppskatta den här seriens höga produktionsvärden, men för min del sÃ¥ blir det här aldrig mycket mer än tonvis av färgade fartblixtar som omger en mängd karaktärer som jag ännu inte fÃ¥tt nÃ¥gon kläm pÃ¥. Tyvärr sÃ¥ ser den här serien alltsÃ¥ ut att misslyckas med att infria mina relativt höga förväntningar, och jag tror den överlag har betydligt mer att erbjuda de mer inbitna fansen än oss som tar vÃ¥ra första trevande steg i DC-djungeln.
Manus: Geoff Johns Illustration: Ethan Van Sciver Förlag: DC Betyg: 2/5
Efter flertalet långdragna förseningar så är Geoff Johns och Ethan Van Scivers revival av Flash i och med nummer 6 slut. Äntligen. Den här serien har helt klart inte varit riktad till mig. Jag har ingen tidigare relation till Flash eller det (förvånansvärt) stora antal speedsters som uppenbarligen rusar runt lite här och var hos DC, och jag är lite på det oklara kring vilket syfte Flash: Rebirth är tänkt att ha. Om syftet har varit att introducera Flash för nytillkomna läsare så skulle jag nog vilja kalla det för ett misslyckande, för om du frågar mig så har det här varken varit särskilt intressant eller spännande för mig som nykomling. Dock, om syftet varit att återuppliva en klassisk karaktär och att skapa en nytändning för alla supersnabba män, kvinnor och barn hos DC så kanske det har funkat hur bra som helst, men det är inte jag rätt person att bedöma. Hur som helst, Flash funkar helt enkelt inte för mig. Jag hade förhoppningen att Geoff Johns precis som i Green Lantern: Rebirth skulle få mig att välja läsa precis allt av Flash i och med den här serien, men jag blir snarare avskräckt. 
serien med samma namn. Christopher Chance, The Human Target, skapades av Len Wein och Carmine Infantino under tidigt 70-tal och revampades i en mycket uppmärksammad miniserie och senare ongoing signerad Peter Milligan och Edvin Biukovic (den senare gick tragiskt bort av en hjärntumör, inte ens 30 år gammal). Det är Milligans version som ligger till grund för den nya TV-serien, även om man helt tagit bort det centrala elementet i serien, nämligen att Christopher Chance är en mästare på förklädnad som tillbringar mesta tiden förklädd till den person han är anställd att skydda. I skådespelaren 
