Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i april 2021.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
När den härjade lönnmördaren Warren Peck frågar änkan Sarah Winchester varför hon ständigt bygger ut sitt redan gigantiska hus i San Jose där hammarslagen dånar både dag som natt svarar hon att ljudet av hammarslagen tjänar två syften: Ljudet påminner om gevärseld och de flesta skulle ha ridit så långt ifrån det som möjligt men inte såna som Warren Peck. Han kom till huset av egen fri vilja och stannade där för att han ville det och för att han behövde det. Varje hammarslag påminner arbetarna i huset om de oskyldiga eller skyldiga liv som de har tagit. Ljudet av ett vapen 24 timmar om dygnet är deras – och hennes – botgöring för att de ska förstå vad det innebär att handskas med vapen. Det andra syftet med det ständiga byggandet är att hålla de onda andarna i schack. Så länge bygget pågår kan de inte röra något levande men skulle det avbrytas finns det en möjlighet att de kommer tillbaka till vår existens.
Fortsätt läsa House of Penance
Nu är det bara ett nummer kvar av Brightest Day och jag har verkligen gillat Geoff Johns och Peter Tomasis härliga serie som trots flera parallella historier lyckats få till spännande historia som verkligen har engagerat mig och fått mig att varje gång etusiastiskt kasta mig över varje nytt nummer. Kanske är det därför som jag känner mig lätt besviken på nummer 23 av Brightest Day? till viss del är det så, men det finns en del berättartekniska brister i det här numret som gör det till ett av de sämre numren så här långt i Brightest Day.
Mycket av dessa brister är egentligen mer eller mindre ofrånkomliga i den här typen av serier. Slutet närmar sig och innan La Grande Finale så ska har författarna en tendens att kasta in en hel del exposition och förklaringar som ska knyta ihop serien och hur allt egentligen hänger ihop. Så även här. I Brightest Day #23 ska Johns och Tomasi på runt 30 sidor hinna förklara den mystiska skogen i Star City, den vita kraftringens egentliga plan för de hjältar och skurkar som återfick livet efter Blackest Night och vem som egentligen är seriens Big Bad Guy samt vem som ska rädda Jorden. Just det där sista hade jag lite svårt att få ihop eftersom jag har väldigt dålig koll på just dessa två klassiska Allan Moore-karaktärer (Skriv gärna en kommentar om ni vet hur det hela hänger ihop.).
Fortsätt läsa Brightest Day #23
Brightest Day börjar närma sig slutet och i och med det så börjar Geoff Johns och Peter Tomasi att avrunda de olika parallellhistorierna. I förra numret avslutades Hawkman och Hawkgirls story på ett minst sagt oväntat sätt. I Brightest Day #19 avslutas inte någon av de andra historierna men däremot får vi en del svar på vad som egentligen står på spel i Brightest Day och det ser ut som att Hawkman och Hawkgirl inte är det enda som i slutändan kan komma att få betala ett alldeles för högt pris om den goda sidan ska vinna…
Fortsätt läsa Brightest Day #19
På grund av en hektiskt period på jobbet den senaste tiden så har det inte blivit så mycket Shazam-skrivande som jag velat. Men nu när saker och ting lugnat ned sig så ska det bli lite mer skrivande, det lovar jag. Först ut en recension av senaste numret av Brightest Day.
Handling m.m: Brightest Day #10 lägger fokuset på Firestorm och Aquaman. I Firestorm-delen, vilken inte kommit så långt sedan de tidiga numren, får vi väldigt mycket kött på benen om Ronnie Raymond och Jason Rusch och deras svårigheter nu när de båda utgör var sin del av Firestorm, något som inte bara tycks göra dem långt mer kraftfulla än tidigare utan också verkar innebära vissa instabila faktorer och en indirekt fara för universum som helhet. För att komplicera det ytterligare så verkar Ronnie och Jason, som Firestorm, bära på en objuden gäst.
Fortsätt läsa Brightest Day #10
Brightest Day har kommit en bit på vägen men mystiken om varför Aquaman, Martian Manhunter, Deadman och de andra återfick livet efter Blackest Night har långt ifrån lättat. En del frågetecken har rättats ut, men andra har uppstått. Som t. ex. vilken koppling den mordiska gröna marsianen har till Martian Manhunter. Eller vilka kopplingar som Hawkman och Hawkgirl har till det mystiska Hawkworld. I det här numret får vi lite mer kött på benen rörande dessa två saker då Geoff Johns och Peter Tomasi väljer att lägga merparten av fokuset på dessa två delar av Brightest Day-storyn (med det lilla undantaget av två sidor i början som berör Deadman).
Klart bäst i det här numret är Hawkman/Hawkgirl-storyn och vad som händer dem i det mystiska Hawkworld. Ni som kan er DC-historia känner säkert igen namnet Hawkworld, men här är det inte planeten Thanagar som åsyftas, utan vad jag närmast skulle beskriva som en sorts parallell dimension med starka band inte bara till Hawkman och Hawkgirl utan också till Jorden och Thanagar. Det Johns och Tomasi försöker göra här (och lyckas riktigt bra med i min mening) är att koppla Hawkman och Hawkgirl till ett större sammanhang. Dessutom får Hawkgirl en ordentligt överraskning i slutet av numret.
Som vanligt håller Brightest Day en hög illustrationsnivå, men Ivan Reis och Patrick Gleeson får ursäkta här men Ardian Syafs Hawkman/Hawkgirl-del är i en klass för sig. Hade Johns och Tomasi valt att använda hela numret till Hawkman-storyn och gett Syaf fritt spelrum i ett helt nummer så tror jag vi hade varit mycket nära en fullpoängare. Tyvärr är det inte så, men det förminskar ändå inte Syafs utomordentliga arbete.
Brightest Day fortsätter att imponera på mig. Serien har så här långt varit riktigt bra, kanske inte någon fullpoängare men väl en riktigt bra och välskriven serie. Efter actionrökaren Blackest Night så känns det riktigt skönt att se en event-serie där karaktärerna står i fokus, och inte en hel massa action (dock inte sagt att Brightest Day saknar tung, schysst action) och när nu serien kommit en bit och vissa frågetecken börjar rätas ut så börjar jag se tydliga favoriter bland de olika inblandade karaktärernas historier.
Den klart mest intressanta är Firestorm-storyn där Ronnie Raymond och Jason Rouch försöker komma till greps med att efter Blackest Night nu blivit ihopkastade med varandra som varsin del av Firestorm, något som också verkar (av än så länge okända anledningar) vara direkt farligt för dem. Inte blir det bättre av att Ronnie och Jason inte direkt är de bästa av polare sedan Ronnie, då han återuppstod som Black Lantern-Firestrom, dödade Jasons flickvän. Som ni märker finns det gott om motsättningar här.
Fortsätt läsa Brightest Day #3
Innan vi knappt har hunnit hämtat oss från Blackest Night så kastar DC Comics oss in i nästa event, Brightest Day. Vi får här följa de tolv hjältar och skurkar som återuppstod efter Blackest Night. Men Brightest Day skiljer sig ganska markant från sin föregångare. Tonen är ljusare, tempot något lungare och det ligger en viss mystik i luften. Varför har dessa tolv hjältar och skurkar, till synes helt utvalda på måfå, återfått livet? Finns det någon mening och vad är den i så fall? Vad är Deadmans roll i det hela? Är det möjligen han som kommer att få en vita ringbatteriet som Hal Jordan, Carol Ferris (nu som Star Sapphire) och Sinestro försöker lyfta i början av numret?
Geoff Johns och Peter Tomasi har gjort ett riktigt bra jobb med det här numret. Tempot är som sagt lugnare, vilket känns välkommet efter Blackest Night rätt hårda tempo. Däremot inte sagt att det saknas action, som t.ex. då Aquaman och Mera ger sig på en båt med ett gäng somaliska pirater. Men det är inte där som Johns och Tomasi lagt fokus utan fokus ligger på de mysterier som kretsar kring det återuppstådda.
Fortsätt läsa Brightest Day #1
Ytterligare ett rent impulsköp från mitt håll. Denna gång blev det oneshot:en Batman and the Outsiders Special som jag köpte mycket tack vare det snygga omslaget. Det är för övrigt rätt nice med oneshots tycker jag, de ger ofta en bra inblick i en serie utan att för den del kräva ett långvarigt engagemang. Just Outsiders har jag väldigt dålig koll på, vet egentligen bara att de är något sorts alternativt superhjältegäng som är polare med Batman. Lite som New Mutants kanske. Vill även minnas att de gjorde ett snabbt gästspel i Battle For The Cowl: Man-Bat One-Shot som jag recenserade för en tid sedan. En av dem såg ut som en clown. Typ så såg mina förutsättningar ut när jag satte mig ner med den här tidningen.
Kan efter att ha läst serien känna lite att jag fortfarande inte har någon direkt koll på vilka Outsiders är, men att den ändå tände en gnista av intresse som jag nog ska följa upp. Handlingen i sig är rätt simpel: Batman är död och har lämnat ett meddelande till Alfred att det är viktigt att han samlar ihop ett gäng som bildar Outsiders (igen, antar jag). Efter det så får vi helt enkelt i korta sekvenser följa Alfred när han reser världen runt och snackar med de tilltänkta medlemmarna. Tyvärr får vi inte veta vad alla heter, men det verkar vara en rätt så soft samling av karaktärer. Det skadar inte heller att allt är väldigt snyggt illustrerat av Adam Kubert (som om jag inte minns fel kan bli en av Henriks gästföreläsare i USA). Som sagt, inte alls omöjligt att jag snappar upp något mer med Outsiders framöver.
Batman and the Outsiders Speical #1 blev lite av en överraskning för min del. Jag hade väntat mig en ganska ordinär historia men fick i stället en väldigt välskriven och på sina ställen rätt gripande historia där Alfred Pennyworth får ett sista uppdrag av Bruce Wayne/Batman, att sätta ihop ett nytt team av Outsiders.
Fortsätt läsa Batman and the Outsiders Special #1
