Inlägg taggade ‘Laura Martin’

Recensioner

Fear Itself #1

onsdag 20 april, kl 08:00 av 0 kommentarer

FearItself1Sommaren är här och med den Marvel-blockbusters både på bio och i serieform. Årets stora event har som sig bör ett toppat lag: manus av Matt Fraction, illustrationer av Stuart Immonen (med benägen assistans av tuscharen Wade von Grawbadger) och färgläggning av mästarinnan Laura Martin. Fläskigt ögongodis så långt man ser – och det finns mycket utrymme för fläsk i denna dubbelstorleksinledning (44 sidor serier istället för de gängse 22).

Att Marvel vill att det här ska vara årets seriehändelse märks med andra ord tydligt på illustrationerna. Massor med splashpages (de två huvudskurkarna får en var på olika ställen i tidningen), rutor som sträcker sig över hela uppslaget (jag räknar tre bilder av hela Avengers-lineupen utsmetad över seriesidorna, en av dem runt middagsbordet i Asgård i god Asterix-stil) och moneyshots som är så episka att det knakar (det här numrets höjdare måste väl vara när Odin öppnar en burk stryk till sin son Thor). Immonen levererar – det var väl ingen som väntade sig nåt annat? Och Laura Martins färgskalor är som vanligt oantastliga, solnedgångsljuset på den första Avengerslineupen är t ex ett under av subtilitet, det är nästan så Martins arbete med skuggor, skalor och toner känns bortslösat i en sån här blockbuster. Men ska det va så ska det, som det heter.

Fortsätt läsa Fear Itself #1

Manus: Matt Fraction
Illustration: Stuart Immonen
Tusch: Wade von Grawbadger
Färgläggning: Laura Martin
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Thunderbolts: Cage

måndag 27 december, kl 22:44 av 5 kommentarer

songbird_cageMitt bland en hel del andra icke serierelaterade julklappar så fick jag av min sambo hardcover-utgåvan av Thunderbolts: Cage. Thunderbolts: Cage samlar Thunderbolts #144-147 samt en del av Enter the Heroic Age, och kretsar i korta drag kring vad som händer med Thunderbolts efter att Norman Osborns Dark Reign har grusats.

Handling: Norman Osborns tid som chef över H.A.M.M.E.R. och Thunderbolts är över, men Thunderbolts-initiativet kommer att rulla vidare, dock under nya former. Med superfängelset The Raft som bas har Luke Cage (a.k.a. Power Man) tackat ja till att axla ansvaret som Thunderbolts nya ledare, och hans första uppgift blir att rekrytera ett knippe nya medlemmar och att se till att de håller måttet. Dock är det inte fritt fram för Cage att välja och vraka bland fångarna på The Raft, utan blir mer eller mindre tvungen att köra med en laguppställning bestående av Moonstone, Songbird, Juggernaut, Crossbones, Ghost och en riktig högoddsare, nämligen träskmonstret Man-Thing.

Det bra: Jag har ju tidigare hyllat Warren Ellis version av Thunderbolts (5 av 5 både här och här), och hade väl svårt att tro att någon skulle kunna uppnå samma höjd som Ellis gjorde under de nummer han författade. Dock! Döm om min förvåning när Jeff Parker, en för mig helt obekant manusförfattare som kört Thunderbolts sedan #138, levererar något som är i princip lika bra som Ellis version av Thunderbolts, fast på ett helt annat sätt. Där Ellis Thunderbolts kretsade mycket kring Norman Osborn, psykisk ohälsa och svart humor så känns Parkers version mer som en actionladdad variant av fängelsedramat OZ där vi inte alls vet vem vi ska kunna lita på.

Med riktigt klassiska dunderboltar som Moonstone, Songbird, Mach V och Fixer (de två senare som handledare) så hade jag nog trott att det här skulle kunna kännas som en fortsättning på ett redan etablerat manér, men tack vare nykomlingarna Juggernaut, Crossbones, Man-Thing och inte minst Luke Cage med sin bestämda inställning till hela initiativet så känns allt nytt och fräscht. Angående nykomlingarna så tycker jag att alla har något unikt att tillföra till gruppen. Crossbones är en osympatisk mördare som ledningen hoppas ska fungera som ett avskräckande exempel för de andra, Juggernaut är som vanligt en stor buffel och träskvarelsen Man-Thing, som främst agerar transportmedel (bara tanken på det är ju genial), är ett oskrivet blad som ingen förstår sig på. Tillsammans så ger de Thunderbolts en helt ny gruppdynamik som är perfekt för den här nystarten. Det är även kul att Parker tar in U.S. Agent (som tydligen blivit lemlästad av Osborns Thunderbolts under Siege) som ny chef över The Raft, och det känns som att det finns en intressant sidohandling på gång där.

Sist men definitivt inte minst så utgör illustratören Kev Walker tillsammans med färgläggläggaren Laura Martin ett perfekt visuellt teamför den här titeln. Det hade troligtvis varit lätt att låta Thunderbolts vara en mörk och murrig serie i och med de karaktärer som är med, men den rena och ljusa stil som teamet kör med här tycker jag funkar som en perfekt inramning och kontrast till Jeff Parkers story.

Det mindre bra: Det finns egentligen inget mindre bra med Thunderbolts: Cage. Kanske skulle det kunna vara att det inte dyker upp någon egentlig skurk eller stark huvudhandling genom de här numren, men för min del gör det ingenting. Parker fokuserar istället på sina karaktärer och på en redig setup, vilket jag tycker är viktigare än att dyka rakt in i ett nytt äventyr.

Slutsats: Thunderbolts: Cage är inte bara ett perfekt läge att hoppa på den här serien, utan även en i princip felfri superhjälteserie som borde läsas av alla. Det är snyggt, smart och kul i ett perfekt tempo.

ThunderboltsMach V, Songbird, Ghost, Crossbones, Juggernaut och Moonstone.

Manus: Jeff Parker
Illustration: Kev Walker
Färgläggning: Laura Martin
Förlag: Marvel
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers #3

onsdag 11 november, kl 16:53 av 2 kommentarer

ult_avengers_3Låt oss börja med ett konstaterande: Av alla de superserier jag läser just nu så är Avengers från Marvels Ultimate Comics den allra bästa. Mark Millar och Carlos Pacheco blåser helt enkelt brallorna av konkurrensen med den här extremt välproducerade och tighta titeln. Om du inte redan läser den här serien så rekommenderar jag dig att leta upp #1-3 och läsa ikapp, eller att du helt enkelt håller tummarna för att första samlingen inte ligger alltför långt fram i tiden. Ok?

Handlingsmässigt så är tredje delen av den här titeln precis som de två föregående till största del ett etablerande nummer. Jakten på den försvunne och efterlyste Captain America, som tagit saken i egna händer och beslutat sig för att få tag i terroristsonen Red Skull, drar här igång ordentligt med ett nytt gäng Avengers, denna gång sponsrade och sammansatta av Tony Starks osympatiske storebror Gregory. Utöver Hawkeye (som ju hängt med från början) så består Gregorys Avengers till största del av nykomlingar: En hjärntvättad version av Wasp (kallad Red Wasp), en ny Black Widow, en pimpad War Machine, en intelligent Hulk-klon samt någon sorts obehaglig Spiderman-kopia. Mycket mer än så hinns inte med i det här numret, men Millar är så pass bra på att presentera vridna superhjältar (om du missat det så borde du kolla in den alternativa version av Avengers som han introducerar i sina första nummer av Warren Ellis-grundade The Authority) att det är ett rent nöje att fundera på de möjliga katastrofer som det här nya gänget kan åsamka. Det enda negativa med det här numret är att det kanske blir lite väl mycket nya karaktärer att hålla reda på på väldigt kort tid, men trots det så är det här ändå en solklar 4:a och månadens starkaste titel för min del.

Manus: Mark Millar
Illustration: Carlos Pacheco
Tusch: Danny Miki, Dexter Vines, Allen Martinez
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

DS09: Mer om Siege

tisdag 13 oktober, kl 14:05 av 8 kommentarer

siege_promoDet verkar som att slutet verkligen är här för Norman Osborne. I alla fall om man tolkar Brian Michael Bendis rätt när han berättar om Siege. Miniserien i fyra delar som verkar vara slutet på Dark Reign startar i januari nästa år. Medlemmarna ur de ursprungliga Avengers; Thor, Iron Man och (återuppstånden) Captain America verkar ha fått nog av Osborne och gör gemensam sak för att få bort psykot från makten. I kreatörsteamet finns en hel del intressanta namn. Olivier Ciopel (Thor) illustrerar, Harvey-vinnaren Mark Morales (Thor, Secret Invasion) tuschar och Laura Martin (Ultimate Avengers) färglägger. En riktig A-list. Det kommer blir en visuell fest. Var så säker. Mer finns att läsa på Marvel och CBR.

Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers #2

söndag 27 september, kl 23:46 av 1 kommentar

ultimate_avengers_2_020Minns du att Ferdinand nästan gav första numret av Ultimate Comics: Avengers fem av fem i betyg för en tid sedan? Jag är lika snubblande nära att ge även det här andra numret toppbetyg. Jag ska villigt erkänna att jag varit rätt så skeptiskt inställd till Ultimate Comics: Avengers efter allt trams med Ultimates 3 och Ultimatum. Som så många andra så tycker även jag att Mark Millars Ultimates, både del 1 & 2, är något av det bästa som Marvel någonsin fått ur sig, och jag har haft svårt att tro att någon, Millar själv inkluderad, skulle kunna skapa en uppföljare som håller samma höga klass. Så, skepsis, men även en stor förhoppning om att Millar med Carlos Pachecos hjälp ska lyckas lyfta Ultimates till sina forna glansdagar. Glädjande nog så är Ultimate Comics: Avengers #2 en serie som slår ihjäl all skepsis med en rostig spade och begraver den till sjöss. Så bra är det nämligen.

Handligen här är rak och effektiv: Captain America har fått reda på att den neonazistiska lönnmördaren tillika megamisantropen Red Skull är hans son, och kaptenen verkar vara villig att ta sig för i princip vad som helst för att få tag i honom. Större delen av det här numret består av bakgrundshistorien för Captain Americas okände son, och utan att egentligen spoila något så skulle jag vilja påstå att det här är ett av de obehagligare ursprungen till en superkskurk på väldigt länge. Ironiskt att en genomgod beskyddare av demokratin får en genomond massmördare till son. I och för sig så är ultimate-versionen av Captain America kanske inte riktigt lika präktig som standardversionen, men i jämförelse med sin son är han här ett rosendoftande helgon. Spännande är det hur som helst rakt igenom, och Pachecos detaljerade och actionintensiva illustrationer ger Millars manus en nästan filmisk känsla. Det finns egentligen inget negativt alls att säga om den här serien just nu, men i och med att det fortfarande inte är helt klart vad Millar har på lut åt våra nya Avengers och att det fortfarande känns mest som ett introduktionsnummer så nöjer vi oss här med en väldigt stark fyra.

Manus: Mark Millar
Illustration: Carlos Pacheco
Förlag: Marvel
Betyg: 4++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers #1

torsdag 13 augusti, kl 11:25 av 7 kommentarer

ultimate_comics_avengers_1_coverNi som följer oss på Twitter vet redan vad jag tycker om nya Ultimate Avengers. Efter att Jeph Loeb totalfloppat med nyligen avslutade Ultimatum — serien som fått vitsord som ”one of the worst comics I have ever read” eller ”if you like this book, you should seek counseling”. Rätt hårt tryck på Mark Millar att ställa saker till rätta efter Loebs dynga med andra ord. Millar har tidigare, som många säkert redan vet, tillsammans med Bryan Hitch gjort de två första delarna av The Ultimates, som är något av det bästa man kan läsa. Loeb tog sedan över och skrev den tredje delen. Jag har inte läst den men den ska tydligen vara skit. The Ultimates har varit Ultimate-universumets version av The Avengers. Så man kan alltså säga att Ultimate Avengers är en sorts fortsättning på The Ultimates. Och många har nog gått och väntat på att Mark Millar skulle återvända efter de svåra åren med Loeb. Och väntan har inte varit förgäves. Första numret av Ultimate Comics Avengers är som sagt king!

Trots att Bryan Hitch inte längre är med så har Ultimate Avengers ändå den där gradiosa storskaligheten som jag gillade i The Ultimates. Det som brukar kallas widescreen-comics. ”Ersättaren” Carlos Pacheco är på inget sätt sämre, och då är ändå Hitch en av mina topp 5 favoritillustratörer. Vissa paneler är fullständigt over the top. Som när Captain America kör en röd racerhoj ut genom fönstret på en skyskrapa i jakt på en militärhelikopter samtidigt som han drar Millarsk oneliner. Jag skulle kalla det visuell fulländning.

Millar inleder sin vana trogen med ett otroligt starkt förstanummer. Det har allt det man vill ha och förväntar sig när Millar skriver för Ultimate-universumet. Berättelsen tar vid tre veckor efter Ultimatum, Ultimates är upplösta och Hawkeye kontaktar f.d S.H.I.E.L.D.-bossen Nick Fury för att ge honom ett erbjudande. Captain America har deserterat och försvunnit efter att fått redan på hemligheter angående Red Skull. Och endast Fury kan hjälpa S.H.I.E.L.D. att hitta Cap. Det är varken svårare eller mer komplicerat än så. Man behöver inte ha mycket kunskap i Ultimate-universumet för att läsa och uppskatta Ultimate Avengers. Nystarten är som gjord för att passa nya läsare, utan att avskräcka gamla läsare. Här har Millar verkligen lyckats. Nu är ett bra tillfälle att hoppa på tåget. Serien kommer garanterat bli en av de mest intressanta Marvel-titlarna att följa framöver.

Betyget är snubblande nära en femma. Det handlar egentligen om extremt små detaljer som drar ned det något. Dels att det är ett intronummer och man inte riktigt vet vad serien kommer ta för riktning, och att någon panel här och där inte är riktigt hundraprocentigt klockren, men annars är det nästintill perfektion. Köp den, läs den, du kommer att älska den.

Manus: Mark Millar
Illustration: Carlos Pacheco
Tusch: Danny Miki
Färgläggning: Laura Martin
Förlag: Marvel
Betyg: 4++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Thor vol. 1

måndag 20 oktober, kl 00:31 av 0 kommentarer

Vissa serier har det. Det där när man totalt rycks med i berättelsen och bara vill fortsätta att läsa. När allt bara flyter på och man knappt tänker på att att man läser en serie. Man bara upplever en historia. Nya Thor är just en sådan serie. Efter att ha läst den första samlingsvolymen som samlar de första 6 numren så känner jag mig som en heroinpundare på torkis. Ge mig! Ge mig nu!

Senast jag såg något av åskguden så var han någon sorts cyberklon som Reed Richards, Hank Pym och Tony Stark skapat i Civil War-miniserien. Samma klon som dödade Goliath. Den riktiga Thor låg i dvala någonstans i någon annan dimension/högre plan/whatever. Alltså borde Thor vara rätt putt på Stark när han slutligen vaknar och återvänder till jorden.

”- Yes. Things have changed. You have hunted down those we once fought beside and called comrades. Killed or imprisoned those who opposed you, regardless of their previous loyalties.” – Thor till Tony Stark i Thor #3

Första volymen av Thor innehåller otroligt många bra scener. Vissa väldigt humoristiska. Vissa väldigt dramatiska. Men den bästa av dem alla är när han fullständigt bankar skiten ur Iron Man för allt Stark gjort under Civil War. Och hur extremt spak Iran Man är när åskguden för första gången inte håller tillbaka på krafterna i en fajt. Jag har inget emot Civil War som grej, men jag tycker Stark varit en idiot den senaste tiden. Alltså är det otroligt att se honom framställas som en riktig uppblåst tönt som åker på däng.

”- My armor’s fried. How am I supposed to get back to base?
– Walk.”
Tony Stark till Thor

J. Micheal Straczynski är för mig mer känd som författaren till Supreme Power. Jag vet, han är skaparen av Babylon 5 men jag har aldrig riktigt gillat den. Och det finns vissa likheter mellan Thor och Supreme Power. Det är såklart inte lika brutalt eftersom detta ges ut under Marvels ordinarie imprint och inte under MAX. Men den har samma råa attityd och samma sort sköna humoristiska ton.

Jag köpte den här för att jag ville prova något nytt. Och för att jag läst att den skulle vara otroligt bra. Jag kan verkligen rekommendera den. Något av det bästa Marvel släppt i just nu. Dessutom tycker jag att du ska läsa Mälas recensioner av Thor #5 och Thor #6.

Manus: J. Micheal Straczynski
Illustration: Olivier Coipel
Tusch: Mark Morales
Färgläggning: Laura Martin och Paul Mounts
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...