Inlägg taggade ‘Émile Bravo’

Recensioner

Spirou: Hoppets tid, del 1

torsdag 11 juli, kl 00:38 av 0 kommentarer

I september delas Seriefrämjandets pris Urhunden ut som vanligt på årets Bokmässa i Göteborg, i år för sista gången men det betyder inte att Seriesverige kommer att få ett pris mindre, snarare tvärtom. Seriefrämjandet har i ett par års tid fört diskussioner om att revidera Urhunden som kommer att dyka upp nästa år i ny och annan gestalt samt även med nytt namn. Efter Bokmässan vet vi mer om Seriefrämjandets nya pris.

Av årets nominerade har jag tidigare (se här) recenserat alla utom fyra, nämligen Einsteins nya fru – samlade serier av Liv Strömquist (Ordfront Galago), Närmare kommer vi inte av Monika Steinholm och Anneli Furmark (Wibom books), Onämnbara av Leela Corman (Epix) samt Spirou-albumet Hoppets tid del 1 av Émile Bravo (Cobolt) som recenseras i detta inlägg.

Fortsätt läsa Spirou: Hoppets tid, del 1

Manus: Émile Bravo
Illustration: Émile Bravo
Färgläggning: Fanny Benoit
Förlag: Cobolt Förlag
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Nomineringar till Urhunden 2019

onsdag 15 maj, kl 23:56 av 0 kommentarer

Idag, onsdag 15 maj, presenterade Seriefrämjandet listan på de nominerade till årets Urhunden. Till skillnad mot tidigare år så presenteras nomineringarna bara på hemsidan istället för att annonseras på Stockholms Internationella Seriefestival men eftersom festivalen ägde rum redan i början på april så sköts tillkännagivandet på framtiden. Nytt för i år är också avsaknaden av nomineringar till Unghunden som delades ut för sista gången 2018 och årets Urhunden blir också det det sista då Seriefrämjandet beslutat sig för att reformera priset. Vad det nya priset kommer att heta och andra nya premisser som det medföljer kommer att annonseras under året, förmodligen på Bokmässan i Göteborg där vinnarna av Urhunden brukar presenteras.

Nu raskt över till de nominerade:

2018 års bästa originalsvenska seriebok

Drömmen om Europa av Fabian Göranson (Ordfront Galago)
Einsteins nya fru – samlade serier av Liv Strömquist (Ordfront Galago)
Fädernas synder (Viktor Kasparsson) av Dennis Gustafsson (Albumförlaget)
Närmare kommer vi inte av Monika Steinholm och Anneli Furmark (Wibom books)
Under tiden av Pelle Forshed (Kartago)
Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting (Natur & Kultur)

Den första kategorin innehåller sex nominerade böcker istället för det sedvanliga fem av vilka jag läst alla utom två och pinsamt nog redan äger en som jag fortfarande inte läst, nämligen Närmare kommer vi inte. Pelle Forsheds lysande Under tiden utsåg jag till årets bästa seriebok 2018 i min årskrönika och är följaktligen min favorit till priset men jag skulle bli minst lika nöjd om Drömmen om Europa eller Vi kommer snart hem igen vann och jag är jublande glad att juryn uppmärksammade Dennis Gustafssons åttonde album med Viktor Kasparsson. En bok som jag saknar bland de nominerade är Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmarks mycket läsvärda bok Vi skulle segla runt jorden (Natur & Kultur) men förutom det så är jag mycket nöjd med nomineringslistan.

2018 års bästa till svenska översatta seriebok

Hoppets tid del 1 av Émile Bravo (Frankrike) (Cobolt)
Louis och demonerna av Fanny Britt och Isabelle Arsenault (Kanada) (Sanatorium)
Lånat kön av Chloé Cruchaudet (Frankrike) (Epix)
Onämnbara av Leela Corman (USA) (Epix)
Skim av Mariko Tamaki och Jillian Tamaki (Kanada) (Epix)

Det första som slår mig är att Epix lyckats knipa tre av fem nomineringar men också det faktum att två av dem – Lånat kön och Skim – gavs ut i januari 2019 vilket gör att prisets rubrik är en smula missvisande. Jag har läst fyra av de nominerade, men inte recenserat en (Onämnbara), och stör mig lite på att jag ännu inte läst det hyllade Spirou-albumet Hoppets tid men min plan var att också läsa Émile Bravos tidigare album Spirou: Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man (Cobolt, 2014) som tyvärr är slut på förlaget men tack gode Gud för det svenska biblioteksväsendet. Mina omedelbara favoriter är Louis och demonerna och Lånat kön och jag lovar att återkomma med recensioner på Einsteins nya fru, Närmare kommer vi inte, Hoppets tid del 1 och Onämnbara.

Skriv en kommentar
Recensioner

My mommy is in America and she met Buffalo Bill

lördag 19 juni, kl 07:56 av 3 kommentarer

mymommySpanska Fanfare/ Ponent Mon ger ut en del intressanta serier på engelska, på senare år framförallt manga. De har gjort en kulturgärning och för första gången, mig veterligen, publicerat fenomenale Émile Bravo på engelska. Bravo har även gjort fantastiska Spirou-albumet Spirou, le journal d´un ingénu. Bravo har här samarbetat med Jean Regnaud som skrivit manus till My mommy is in America and she met Buffalo Bill utifrån sin egen barndom. Albumet handlar om femårige Jean som bor med sin yngre bror, pappa och nanny någonstans i Frankrike 1970. Allt skulle ha varit bra om det inte hade varit för att Jeans mamma var ute och reste. Genom den lite större granntjejen börjar Jean få vykort från sin mamma. Parallellt så får man följa Jean genom vardag och ledigheter. En del vuxna beter sig konstigt runt Jean och hans bror. Jean förstår inte att de beter sig så eftersom han mamma är död. Jeans pappa har inte berättat det utan har sagt att mamman är ute och reser. Ett utdrag finns att läsa hos förlaget å albumet är nominerat till en Eisner i år.

My mommy is in America and she met Buffalo Bill är helt fantastisk och alldeles underbar. Historien berättas konsekvent utifrån Jeans horisont och det sätter tonen för albumet. Regnaud lyckas så bra med Jeans berättarröst att jag inte någon gång tänker att så här resonerar inte en femåring. Bravos underbara teckningar i en lite murrig stil förhöjer upplevelsen ytterligare. Jag har väntat i ett antal månader på att komma från post-Essex County-känslan, dvs när får jag läsa något som är lika fantastiskt, och äntligen var det dags efter en lång vandring. Det finns flera underbara sekvenser i albumet, t.ex. när Jean ska få skjuts hem av sin kompis rullstolsbundne pappa och Jean ser framför sig hur han sitter i pappans knä i rullstolen i full fart nerför en backe. Eller när en psykolog kommer till skolan och alla eleverna är rädda att de ska placeras på en skola för mindre begåvade kallas, Sess. En av eleverna tror att det innebär att de skickas till tyskarna (SS), när Jean blir inkallad får han panik och börjar berätta att hans mamma är i Amerika och har träffat Buffalo Bill. Det finns många fantastiska sekvenser i albumet. Det blev mycket fantastiskt och underbart i recensionen men är något så fantastiskt och underbart får det bli så 🙂

Manus: Jean Regnaud
Illustration: Émile Bravo
Förlag: Fanfare/Ponent Mon
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hur Spirou blev Spirou

onsdag 30 september, kl 20:50 av 6 kommentarer

spirouSpirou är en av de främsta klassikerna bland de fransk-belgiska serierna. Egmont ger för närvarande ut Spirou i kronologisk ordning plus de nya äventyren samtidigt som Spirou även publiceras i Fantomen. Förutom den ordinarie Spirou-serien så ges även Den unge Spirou ut på svenska. Utöver dessa finns även en rad specialalbum av olika tecknare. Egmont äger rättigheterna men om det innebär att albumen ges ut vet jag inte men iaf det här borde ges ut.

Det album jag läst är specialalbumet Spirou, le journal d´un ingénu från 2008 av Èmile Bravo och då den tyska utgåvan (Spirou: Portät eines Helden als junger Tor). Albumet handlar om en ung Spirou som arbetar på ett lyxhotell 1939 och hamnar mitt i samtal mellan Tyskland och Polen för att förhindra att kriget bryter ut. Spirou blir dessutom kär, man får veta Spirous bakgrundshistoria, han träffar Nicke (Fantasio på franska) för första gången och dessutom får man en förklaring till varför han även som vuxen behållit sin piccolouniform. I slutet finns lite texter om Bravo och andra specialalbum om Spirou samt en kortserie om hur Spirou hamnade på hotellet, hur han tog namnet Spirou och hur han fick Spip.

De äldre Spirou-albumen är fortfarande bra, de nya äventyren har jag inte läst men jag tvivlar på att de är lika bra som detta. Bravo är en suverän tecknare i klara-linjen skolan, det är värt att läsa albumet enbart för teckningarna. Manuset håller i princip lika hög klass som teckningarna. Det finns humor, drama, äventyr, romantik och tragik. Allt i en underbar blandning. Allt toppat med ett underbart och kärleksfullt porträtt av en ung Spirou. Allra roligast är epilogen där Spip redogör för sina planer för mänskligheten. Kort å gott ett album som tål att jämföras med de allra främsta fransk-belgiska klassikerna enligt min mening. Ett utdrag på tyska finns att läsa här. En fundering till sist: Vill man veta Spirous bakgrund eller inte? Jag gillar iaf initiativet.

Manus: Émile Bravo
Illustration: Émile Bravo
Förlag: Carlsen Verlag
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...