Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i juni 2021.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i mars 2021.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
Precis som Stockholms Internationella Seriefestival så kör San Diego Comic-Con en digital festival, som är i full gång den här veckan med olika digitala paneler och intervjuer, och precis som vanligt så är utdelningen av Will Eisner Awards en del av festivalen och i natt presenterades alla de lyckliga vinnarna.
Årets storvinnare blev Laura Dean Keeps Breaking Up With Me (First Second) med tre priser: Best Publication for Teens, Best Writer till Mariko Tamaki (även för Harley Quinn: Breaking Glass) och Best Penciller till Rosemary Valero-O’Connell.
Tre publikationer vann två priser vardera, nämligen Invisible Kingdom av G. Willow Wilson och Christian Ward (Berger Books/Dark Horse Comics) i kategorierna Best New Series och Best Painter/Digital Artist; Raina Telgemeier för Guts (Scholastic Graphix) i kategorierna Best Publication for Kids och Best Writer Artist samt Lynda Barry, lektor vid University of Wisconsin–Madison, med sin inspirerande bok Making Comics (Drawn & Quarterly) som prisbelönades i kategorierna Best Comics-Related och Book Best Publication Design.
San Diego Comic-Con är inställd, precis som de flesta seriefestivalerna på grund av den rådande pandemin, men Will Eisner Award, som brukar delas ut i samband med SDCC, kommer likväl gå av stapeln i juli (exakt tid och plats meddelas senare). Nomineringsprocessen blev också extra utdragen på grund av rådande omständigheter men nu är nomineringslistan äntligen klar och innehåller som vanligt ett gottebord av härliga serier.
När det gäller serier som jag själv hyllat här på Shazam.se så blev jag lite extra glad över att de även föll i Eisnerjuryns smak. Dit hör bland annat Ghost Tree (Best Limited Series, Best Writer till Bobby Curnow och Best Penciller/Inker till Simon Gane) och Little Bird (Best Limited Series och Best Penciller/Inker till Ian Bertram) men också Bitter Root, The Immortal Hulk, Criminal och Invisible Kingdom samt Ascender och Sentient som bägge två är författade av Jeff Lemire. I kategorin Best New Series kan man också hitta två av mina favoriter från 2019 som kommer att recenseras inom kort, nämligen Once and Future (Kieron Gillen/Dan Mora) och Something is Killing the Children (James Tynion IV/Werther Dell’Edera).
Bland serieböckerna dyker flera höjdare upp, såsom Laura Dean Keeps Breaking Up with Me (Best Publication for Teens, Best Writer till Mariko Tamaki och Best Penciller/Inker till Rosemary Valero-O’Connell), Bezimena (Best Graphic Album – New och Best Writer/Artist till Nina Bunjevac), Are You Listening? (Best Graphic Album – New samt Best Writer/Artist och Best Lettering till Tillie Walden) samt Kid Gloves (Lucy Knisley), The Handmaid’s Tale (Margaret Atwood/Renee Nault) och The House (Paco Roca). Vad som däremot till min stora förvåning saknas är nomineringar till två av 2019 års bästa serieböcker, nämligen The Hard Tomorrow av Eleanor Davis och Waves av Ingrid Chabbert och Carole Maurel som enligt mig borde fått en nominering i kategorierna Best Graphic Album – New respektive Best U.S. Edition of International Material.
Som vanligt får jag även gott om framtida lästips som jag definitivt tänker utforska. Här hittar jag bland annat Sobek av James Stokoe (Best Writer/Artist, Best Single Issue och Best Humor Publication), Grass av Keum Suk Gendry-Kim (Best Reality-Based Work, Best U.S. Edition of International Material – Asia, Best Writer/Artist), Harley Quinn: Breaking Glass (Best Publication for Teens, Best Writer till Mariko Tamaki och Best Penciller/Inker till Steve Pugh), Stay av Lewis Trondheim och Hubert Chevillard (Best U.S. Edition of International Material och Best Writer), Hot Comb av Ebony Flowers (Best Short Story, Best Publication för Teens), Minötaar av Lissa Treiman (Best Single Issue/One-Shot, Best Humor Publication), Penny Nichols (Best Publication for Teens, Best Writer till MK Reed och Greg Means), Guts av Raina Telgemeier (Best Publication for Kids, Best Writer/Artist), Snow, Glass, Apples av Neil Gaiman och Colleen Doran (Best Adapation from Another Medium, Best Penciler/Inker or Penciler/Inker Team) och Diabolical Summer av Thierry Smolderen och Alexandre Clerisse (Best U.S. Edition of International Material, Best Painter/Digital Artist). Högt upp på listan hamnar också Gou Tanabes mangaversion av H.P. Lovecrafts klassiker At the Mountains of Madness vars två volymer nominerades i kategorin Best Adapation from Another Medium.
Hela listan hittar ni här.
Första gången Freddy träffade Laura Dean var när de dansade square dance på idrotten. Laura var en av de populäraste personerna på hela skolan och Freddy fanns definitivt inte på hennes radar men när de dansade med varandra uppstod magi, eller som Freddy uttryckte det: ”Det kändes som tusen hjärtattacker över hela kroppen”. När dansen och lektionen var slut frågade Laura om hon ville gå på bio och tillade också självsäkert: ”Du kommer att säga ja. Vet du varför? För att jag är oemotståndlig.”
Sedan dess har Laura Dean gjort slut tre gånger av olika märkliga anledningar och lika märkligt blir de alltid tillsammans igen…men den här gången känns det annorlunda. Freddy är en skugga av sig själv som tappat allt självförtroende och självrespekt. Visst, Laura Dean är oemotståndlig men hon är också en usel flickvän och deras komplicerade på-och-av-förhållande gör att Freddy beter sig uselt mot de vänner hon faktiskt har. Vänner som bryr sig om henne och älskar henne för den hon är men som inte förstår varför Freddy blir tillsammans med Laura om och om igen. Det enda Freddy önskar är att Laura Dean ska sluta göra slut med henne innan hon går sönder inombords.
Fortsätt läsa Laura Dean Keeps Breaking Up with Me
Årets upplaga av New York Comic-Con är i full gång och mängder av spännande nyheter flödar in från olika sociala medier. Själv är jag ju barnsligt förtjust i prisutdelningar så i vanlig ordning hade jag ställt klockan okristligt tidigt för att kunna följa liverapporteringen av utdelningen av Harvey Awards. Det här är andra året som priset delas ut i Harvey Kurtzmans hemstad och precis som förra året delas priset ut i sex kategorier.
Book of the Year: Hey, Kiddo av Jarrett Krosoczka (Scholastic Graphix)
Jeffrey Krosoczkas självbiografiska seriebok vann i den mest prestigefulla kategorin i konkurrens med nio andra verk, däribland My Heroes Have Always Been Junkies (Ed Brubaker/Sean Phillips), Berlin (Jason Lutes), Upgrade Soul (Ezra Claytan Daniels), On a Sunbeam (Tillie Walden) och Laura Dean Keeps Breaking Up With Me (Mariko Tamaki/Rosemary Valero-O’Connell). Boken handlar om Jeffreys kärleksfulla uppväxt trots dysfunktionella familjeförhållanden och eftersom jag inte läst den hamnar den överst i önskelistan.
Vinnarna av årets Ignatz Awards har tillkännagivits på den 25-årsjubilerande seriefestivalen Small Press Expo i Bethesda, Maryland, USA.
Tre priser (Outstanding Artist, Outstanding Graphic Novel och Outstanding Story) gick till Laura Dean Keeps Breaking Up With Me av Mariko Tamaki och Rosemary Valero-O’Connell (First Second) som redan ligger i läshögen och dessutom är nominerad till två Harvey Awards.
Idag, onsdag 15 maj, presenterade Seriefrämjandet listan på de nominerade till årets Urhunden. Till skillnad mot tidigare år så presenteras nomineringarna bara på hemsidan istället för att annonseras på Stockholms Internationella Seriefestival men eftersom festivalen ägde rum redan i början på april så sköts tillkännagivandet på framtiden. Nytt för i år är också avsaknaden av nomineringar till Unghunden som delades ut för sista gången 2018 och årets Urhunden blir också det sista då Seriefrämjandet beslutat sig för att reformera priset. Vad det nya priset kommer att heta och andra nya premisser som det medföljer kommer att annonseras under året, förmodligen på Bokmässan i Göteborg där vinnarna av Urhunden brukar presenteras.
Nu raskt över till de nominerade:
2018 års bästa originalsvenska seriebok
Drömmen om Europa av Fabian Göranson (Ordfront Galago)
Einsteins nya fru – samlade serier av Liv Strömquist (Ordfront Galago)
Fädernas synder (Viktor Kasparsson) av Dennis Gustafsson (Albumförlaget)
Närmare kommer vi inte av Monika Steinholm och Anneli Furmark (Wibom books)
Under tiden av Pelle Forshed (Kartago)
Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting (Natur & Kultur)
Den första kategorin innehåller sex nominerade böcker istället för det sedvanliga fem av vilka jag läst alla utom två och pinsamt nog redan äger en som jag fortfarande inte läst, nämligen Närmare kommer vi inte. Pelle Forsheds lysande Under tiden utsåg jag till årets bästa seriebok 2018 i min årskrönika och är följaktligen min favorit till priset men jag skulle bli minst lika nöjd om Drömmen om Europa eller Vi kommer snart hem igen vann och jag är jublande glad att juryn uppmärksammade Dennis Gustafssons åttonde album med Viktor Kasparsson. En bok som jag saknar bland de nominerade är Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmarks mycket läsvärda bok Vi skulle segla runt jorden (Natur & Kultur) men förutom det så är jag mycket nöjd med nomineringslistan.
2018 års bästa till svenska översatta seriebok
Hoppets tid del 1 av Émile Bravo (Frankrike) (Cobolt)
Louis och demonerna av Fanny Britt och Isabelle Arsenault (Kanada) (Sanatorium)
Lånat kön av Chloé Cruchaudet (Frankrike) (Epix)
Onämnbara av Leela Corman (USA) (Epix)
Skim av Mariko Tamaki och Jillian Tamaki (Kanada) (Epix)
Det första som slår mig är att Epix lyckats knipa tre av fem nomineringar men också det faktum att två av dem – Lånat kön och Skim – gavs ut i januari 2019 vilket gör att prisets rubrik är en smula missvisande. Jag har läst fyra av de nominerade, men inte recenserat en (Onämnbara), och stör mig lite på att jag ännu inte läst det hyllade Spirou-albumet Hoppets tid men min plan var att också läsa Émile Bravos tidigare album Spirou: Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man (Cobolt, 2014) som tyvärr är slut på förlaget men tack gode Gud för det svenska biblioteksväsendet. Mina omedelbara favoriter är Louis och demonerna och Lånat kön och jag lovar att återkomma med recensioner på Einsteins nya fru, Närmare kommer vi inte, Hoppets tid del 1 och Onämnbara.
Året är 1993 och Kimberley Keiko Cameron, som kallas ”Skim” (”För jag är inte skinn och ben”, som Kim uttrycker det) är en 16-årig goth-tjej som går på en katolsk high school för tjejer i Toronto. Hennes bästa vän är Lisa Soor och tillsammans läser de tarotkort och är bägge två intresserade av Wicca, Skim mer än Lisa som är en fullblodscyniker som dissar allt och alla. När John Reddear, en populär kille på den katolska skolan för pojkar, plötsligt tar livet av sig efter att ha gjort slut med Katie Matthews, en av de populära tjejerna på Skims skola, så bryts det vanliga skolschemat för ett intensivt sorgearbete med stormöten, träffar med psykolog och olika manifestationer, bland annat bildar Katies bästa vän klubben T(jejer som) G(illar) L(ivet) som aldrig lämnar Katies sida för en sekund.
Själv brottas Skim med egna problem med hennes föräldrar som gått igenom en bitter skilsmässa och hon dras allt mer till den bohemiska engelskläraren Miss Archer som är en passionerad varelse men med ett besvärligt förflutet. Dessutom tycker Skim att Lisa är fejk för bästa vännen dras allt mer till tjejerna som hon alltid brukar snacka skit om och deras flyktiga vänskap består mest av bråk, lögner och missförstånd. ”Att vara sexton är seriöst det sämsta jag varit” skriver Skim i sin dagbok.
Nu i helgen är det dags för årets upplaga av Uppsala Comix och redan helgen efter det äger även Stockholms Internationella Seriefestival rum och allteftersom de svenska seriefestivalerna står som spön i backen så dignar nu också seriehyllorna av nya spännande utgåvor. Som vanligt har jag försökt lägga ner både själ och hjärta när det gäller den svenska utgivningen av serieböcker från de flesta förlagen men jag vet redan nu att jag säkert missat något och detta beror inte på någon favorisering eller lathet utan på att det stundtals kan vara rätt besvärligt att navigera i den svenska utgivningsdjungeln.
