Paco Rocas läsvärda Emilio och glömskan, nyligen utgiven på svenska av Palabra förlag, gav mersmak och lyckligtvis hade jag precis plockat upp ytterligare en av Rocas böcker som också är ett mänskligt drama vid livets slutskede men skildrat genom den framlidnes barn och deras individuella och kollektiva sätt att handskas med minnet och arvet efter en nyligen bortgången förälder.

Ett år efter Antonios död återförenas hans tre barn, Vicente, José och Carla, i hans fint belägna sommarhus för att göra det presentabelt för en framtida försäljning. När det gäller sorg så sörjer alla på olika sätt: Författaren José grubblar ständigt över om hans far var stolt över hans val av karriär; storebror Vicente har inte kommit över att han i sina syskons frånvaro tvingades fatta det avgörande beslutet när det gällde faderns sista tid i livet och Carla sörjer det faktum att hennes kunde haft möjlighet att lära känna sin morfar men aldrig fick chansen.

I ett lågmält tempo utforskas syskonens olika minnesbilder när det gällde fadern, huset och deras uppväxt där minnena glider in och ut i verkligheten på ett realistiskt och intimt sätt. Alla människor lämnar ett tomrum efter sig och Paco Rocas sätt att skildra glada och sorgsna små händelser förknippade med faderns älskade sommarhus där hans frånvaro ständigt gör sig påmind går rakt in i hjärtat. Det är också fascinerande och fängslande att Roca väljer att teckna husets olika detaljer och miljöer noggrannare än människorna och hela boken är också färglagd i härligt mörka höstfärger.

Vi som läsare får också en inblick i Antonios egna tankar och känslor när det gällde huset genom olika flashbackscener från hans barndom eller i möten med hans grannar, som varför han envisades med att plantera ett fikonträd som nu slutat ge frukt eller när han inser att hans svaga hjärta innebär att han aldrig mer kan sätta sig i sin egen bil och köra de få milen tills sitt älskade hus.

Ett besvärligt minne som syskonen delar är att fadern hade planerat att sammanföra syskonen så de tillsammans skulle bygga en pergola där de kunde inta alla måltider utomhus men eftersom syskonen av olika anledningar uteblev så byggde han den själv med det som fanns att tillgå. Nu, när fadern är borta och syskonen äntligen är tillsammans under samma tak, får de chansen att hedra fadern genom att gemensamt bygga en riktigt fin ny pergola och tillsammans skapa ett ljust minne för framtiden.

Flera böcker om saknad fokuserar på själva sorgen men The House handlar framförallt om att gå vidare i livet och den visar också vilken skicklig serieskapare Paco Roca är i en intim och humanistisk skildring av något som vi alla måste handskas med förr eller senare.

Trackback-adress