Privatdetektiven Ugly Mareowl ska hälsa på sin gamle vän Jonas Aronsson som är intendent på Naturhistoriska muséet men när han väl kommer dit får han raskt ett nytt fall att utreda. Den uppstoppade jättemänniskan Ingrid bäckström, museets största attraktion, har stulits och efter besök i turordning hos skrothandlarn i Haga, Den Store Danskens Lille Kro, en fetischklubb för domesticerade djur och Djurgårdsdjurkyrkogården så är Ugly tillbaka på ruta ett utan en lösning i sikte. Fallet blir en svår nöt att knäcka och når sin dramatiska och minst sagt oväntade upplösning på det nedlagda nöjesfältet i staden.

Sedan Joakim Lindengrens antropomorfa privatdetektiv först dök upp på den svenska seriescenen 2019 har det dykt upp nya fina album i serien varje år: Ugly 2: Pungdjävlar (2020), Ugly 3: Bortom all ära och Redbergsplatsen (2021) och nu i år fjärde albumet med undertiteln Sista skriket. Den lite tunnare intrigen i det senaste albumet känns mest som en ursäkt för att Lindengren ska få underhålla läsaren med mer härligt maniska ordvitsar, populärkulturella referenser, mer eller mindre kända Göteborgs-profiler och miljöer eller genrepastischer och ingen är gladare än jag att få följa med på ytterligare ett galet och fantastiskt äventyr av mästaren Lindengren.

Alla beskrivningar av Lindengrens underbara illustrationer bleknar i jämförelse med originalen som stundtals är rent geniala där små detaljer skulle kunna fylla flera sidor när det gäller inspirationskällor och bakgrundsinformation för denna albumserie är, och har alltid varit, en fest både för ögonen och hjärnan. Flera scener under berättelsens gång är lätta att relatera till, som till exempel Albert och Herbert, valda delar av dansk kultur, Exorcisten och Harry Arnold, medan andra är klurigare som slutscenen som starkt påminner om Orson Welles noirfilm The Lady from Shanghai. En av favoriterna är Uglys vandring under Slottskogens höstfärgade bokträd, gravstenarna på Djurgårdsdjurkyrkogården, reklambyrån Gordon & Goebbels och ett härligt meta-inslag där Lindengren själv hyllas som multigeni och matematiker samt ett besök på Seriehönan som ägs av Antonia, vilket naturligtvis är en kärleksfull referens till Tony Lundin som drev butiken Seriehörnan från 1986 till sin hastiga bortgång 2021. Butiken har nu återuppstått tack vare hängivna serieentusiaster i Göteborg och Lindengren har även skapat loggan till den nyöppnade butiken och var en av hedersgästerna vid invigningen.

Jag längtar redan efter nästa del i serien och som grädde på moset får läsaren även ta del av Lindengrens modellbygge av Uglys Göteborg som han jobbat med parallellt under det år det tog att färdigställa det fjärde Ugly-albumet.

Trackback-adress