Mangadags! Det dyker då och då upp önskemål om att vi ska ha med mer manga här på Shazam, och i och med att jag själv även utlovade manga i min egen årskrönika för 2009 så är det väl inte mer än rätt att jag levererar. Första mangan till rakning blir Ordbilder förlags svenska översättning av japanska Eater.

Ordbilder beskriver Masatoshi Usune manga Eater som en hårdkokt och actionspäckad science-fiction/skräckmanga, något som tillsammans med det monsterspäckade omslaget direkt väckte mitt intresse. Vi drar storyn i korthet: Aoko, 17-årig tjej i skoluniform, kan se spöken, och lyckas hamna mitt i en pågående konflikt mellan en sorts människoätande monster från yttre rymden. Hon blir snabbt involverad med rymdvarelsen Benimaru som visar sig vara en förrädare mot sin egen ras, och sedan är allt i full gång med blodiga våldsamheter och smått buskisartade (och väldigt oskyldiga) nakenskämt om vart annat. Att kalla den hårdkokt tycker jag nog är att ta i, men det bjuds helt klart på en skön mix av skräck, humor och explosiva våldssekvenser. Klassisk manga med andra ord

Nu kanske det kan låta lite som om att jag förenklar och kritiserar typisk manga i allmänhet och Eater i synnerhet, men jag ska villigt erkänna att jag alltid gillat både det grafiska övervåldet och den billiga humorn som inte sällan går ut på att någon ska visa trosorna (något som förvisso inte sker i någon större grad i just Eater). Det är på något sätt en koncentrerad dos av underhållning som går rakt in i lillhjärnan utan att kräva någon större eftertanke eller analys. Lite så är den här första volymen av Eater, och det är helt ok. Manuset är som sagt rätt basic, men det som främst gör Eater läsvärd är Masatoshi Usunes illustrationer som är både detaljerade och explosiva. Mixen mellan den rätt standardiserade mangalooken hos de mänskliga karaktärerna och de betydligt mer fantasifulla och faktiskt rätt så skräckinjagande monstren tycker jag funkar riktigt bra. Ska jag klaga på något i det visuella så skulle det nog vara att Aoko i seriens första kapitel framstår mer som en knubbig 9-åring än som en 17-åring, men även det får väl klassas som inte helt ovanligt i många av de manga jag läst. Anywho, för att summera så bjuder Eater på en hel del trevlig läsning. Det är kanske inget man direkt brallar ned sig över, men allt är rakt igenom helt ok.