Inlägg taggade ‘Rabén & Sjögren’

Nyheter och tips

Nomineringar till Urhunden och Unghunden 2017

lördag 20 maj, kl 17:16 av 0 kommentarer

Idag lördag 20 maj presenterade Seriefrämjandet listan på de nominerade till årets Urhunden samt Unghunden på Plattanscenen på Kulturhuset i samband med Stockholms Internationella Seriefestival.

2016 års bästa originalsvenska seriebok

Det är inte meningen att man ska vara här av Thomas Olsson (Kartago)
Jag håller tiden av Åsa Grennvall (Syster förlag)
Palimpsest av Lisa Wool-Rim Sjöblom (Ordfront Galago)
Sockerärter av Tinet Elmgren (Ordbilder förlag)
Utgrävningen av Max Andersson (Kartago)

2016 års bästa till svenska översatta seriebok

Egendomen av Rutu Modan (Israel) (Placebo press)
Det hermetiska garaget av Moebius (Frankrike) (Cobolt)
Framtidens arab : en barndom i Mellanöstern (1984–1985) av Riad Sattouf (Frankrike) (Cobolt)
Jane, räven och jag av Isabelle Arsenault och Fanny Britt (Kanada) (Sanatorium)
Astrid: Vulkanmånens kult av Kim W. Andersson (USA/Sverige) (Apart)

Palimpsest har jag varit sugen på enda sedan jag läste de första recensionerna och övriga nominerade skall också utforskas. När det gäller översatta serieböcker kan jag varmt rekommendera både Det hermetiska garaget och Astrid: Vulkanmånens kult och Jane, räven och jag inhandlades som av en händelse under dagens besök på SIS så den kommer också recenseras.

Vidare presenterades också de nominerade till Unghunden för främjande av barn- och ungdomsserier där Natalia Battista samt Rabén & Sjögrens satsning på barnserier under ledning av Josefin Svenske och Fabian Göranson åter nominerades. Övriga nominerade var Ordbilder förlag och Kami Anani, projektet Serier i undervisningen (som drivs av Egmont) samt Lisa Wiboms förlag Wibom Books som bland annat ligger bakom översättningarna av Julien Neels följetong Lou och Stora stygga räven av Benjamin Renner.

Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Katten & Ekorren på Sommarön

söndag 5 juli, kl 20:59 av 0 kommentarer

kattenoekorrenOm albumet: Loka Kanarp är en av de bästa serietecknarna vi har i landet och det är väldigt kul att hon är med i Rabén & Sjögrens barnseriesatsning. Att en av Sveriges bästa och kanske kreddigaste serietecknare gör en barnserie är väldigt positivt. Albumet handlar om Katten och Ekorren som båda hänger på Sommarön under ledigheten. De träffas och det visar sig att Katten inte kan simma vilket är väldigt konstigt för det kan alla djur. Ekorren vill gärna lära katten att simma och de börjar hänga. På väg mot en simkunnig katt blir det konstsimmare, knäppa simlärare, taskiga djur och en rolig vespatur allt på väg mot simkunnighet samtidigt som en varm vänskap växer fram.

Det bra: Det är väldigt fint. Hade någon visat mig teckningarna och sagt att det här är tecknat av Kanarp hade jag sagt näha. Kanarps stil här skiljer sig en del från tidigare serier såsom Hungerhuset. Men det är bra här med i en stil som, om nu något kan göra det, verkligen passar finfint i en barnserie. Färgläggningen skulle jag beskriva som glad och pastellig med plus för insidan på omslaget som är lite smått psykedeliskt. Kanarp tecknar två väldigt fina porträtt av Katten och Ekorren och deras framväxande vänskap i fonden av en varm och skön om än för den simokunniga katten lite ångestfylld sommar. Det är mysigt och sympatiskt. Fint som sagt. Det borde även vara ett och annat barn som är rädd för vatten som kan känna igen sig. Eller att bara inte passa in fast man så gärna vill som de flesta säkert känner igen sig i.

Det mindre bra: Jag vet inte om det är något problem egentligen men åldern är lite oklar på huvudpersonerna. De känns som de är i yngre tonåren men Ekorren kör vespa och har glasskiosk (jo hon är rätt cool, vem vill inte ha en glasskiosk som barn?). Men jag antar att det inte är något som ett barn skulle hänga upp sig på. Dottern gillade f ö albumet och det är ju det viktigaste betyget. Så nä, inga direkta brister 🙂

Sammanfattning: Enligt mig det klart bästa albumet i första delen av barnseriesatsningen. Jag hoppas få se fler av våra främsta serieskapare ge sig på en barnserie och att Rabén & Sjögren i högre grad försöker satsa på bra material och inte på säkra kort (läs Mamma Mu).

Illustration: Loka Kanarp
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Ariol: Jag är en åsna!

fredag 5 juni, kl 21:16 av 0 kommentarer

ariolEmmanuel Guibert är en serieskapare som jag håller högt, både The Photographer och Alan’s War är stora serieupplevelser som jag varmt kan rekommendera. Guibert står för manus till den tredje boken i Rabén & Sjögrens barnseriesatsning som jag recenserar, Ariol: Jag är en åsna! För teckningarna står Marc Boutavant. Ariol är för de flesta nog mest känd från tv, serien har gått på Barnkanalen tidigare men nu var det ett tag sedan jag såg den. Jag vet faktiskt inte vad som kom först, om det var tv-serien eller serien. Precis tv-serien. Serier är serier.

Teckningarna är rätt enkla och ibland lite småfula men jag vill minnas att tv-serien såg likadan ut. Men det ska sägas att de funkar utmärkt och Ariol är överlag en trevlig om än något ojämn serie som utspelar sig både hemma och i skolan. Ariol spelar tennismatch med sig själv (det är lättare att vinna då), han har språklektion, gymnastiklektion och är lite oense med föräldrarna. Ibland är det småkul och ibland lite småtrist. Albumet består av ett antal kortare serier där jag gillar de lite enklare som Operation Bankomat och Matchboll medan Krullis och Superhästen blir lite väl snackiga utan att det leder någonvart. Till seriens fördel är att den inte lider av att den är fransk. Med det menar jag att den likaväl kunde utspelat sig i Sverige, det är rätt vanliga situationer som Ariol möter och som ett svenskt barn känner igen lika bra som ett franskt. På det stora hela tycker jag Ariol är en småcharmig serie som är bättre än vad jag minns tv-serien. Att betyget inte blir högre beror på att barnomdömet först var inte så bra och sedan efter lite funderande sådär. Hittills är Trollskogen favorit där.

Manus: Emmanuel Guibert
Illustration: Marc Boutavant
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Mamma Mu firar Kråkan

tisdag 26 maj, kl 21:28 av 0 kommentarer

mammamuMamma Mu av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist har jag läst med glädje för mina barn. Underbara barnböcker som fyllts med värme av Wieslanders manus och fantastiska teckningar av Nordqvist. Jag har även hängt med Mamma Mu på Parkbadet i Sandviken och lyssnat på cd-skivor. Mamma Mu är en favorit. Så då borde allt vara frid och fröjd när en favorit förenas med min favoritkonstform serier?

Nä, nu blir det tyvärr inte så. Mamma Mu firar kråkan, som är del av Rabén & Sjögrens barnseriesatsning, är tyvärr bara en sämre serieversion av böckerna. Lite som när man överför en riktigt bra roman till film med halvrisigt resultat. I serieversionen är det inte Nordqvist som står för teckningarna utan Micaela Favilla. Ingen skugga ska dock falla över henne, hon gör ett bra jobb med att fånga Mamma Mu och Kråkan och hennes stil ligger väldigt nära Nordqvists. Det är istället det mindre formatet med just serierutor som inte funkar för mig. I bilderböckerna vilar man ögonen på Nordqvists teckningar i stort format medan man läser en hel del text (för att vara bilderbok alltså) medan det här istället är ett överflöd av pratbubblor i de små väldigt konventionella serierutorna. Om jag inte läst bilderböckerna hade jag antagligen varit mer positiv för serien funkar som serie men men har man läst bilderböckerna om Mamma Mu så är det här bara en sämre variant som faktiskt kastar en liten skugga över barnseriesatsningen. Kände man från Rabén & Sjögrens sida att man inte litade fullt ut på de andra serierna utan ville slänga med en patenterad storsäljare i form av Mamma Mu? Mamma Mu i serieform hade jag gott kunnat vara utan. Så läs bilderböckerna för barnet/en istället, de är helt enkelt så mycket bättre. Lite fult även att inte ha med Micaela Favillas namn på förstasidan. Lite anonymisering a la forna tiders serietidningar.

Manus: Jujja Wieslander & Sven Nordqvist
Illustration: Micaela Favilla
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Trollskogen

tisdag 12 maj, kl 21:48 av 0 kommentarer

trollskogenDet blir inte ens en kort betraktelse från helgens SIS från min sida, jag tillbringade endast en kortare tid på festivalen. Det blir dock lite recensioner av bytet från festivalen framöver med särskilt fokus på barnserier. För nu har de getts ut, förstlingarna i Rabén & Sjögrens barnseriesatsning som sköts av Kolik-duon Josefin Svenske och Fabian Göranson och jag kommer givetvis att recensera alla och framöver kommer även en intervju med Fabian Göranson.

Först ut är Trollskogen av John Bauer, f´låt jag menar John Holmvall. Holmvalls serier är enormt influerade av Bauers magiska sagovärld och en del har han hämtat rakt av från Bauer. Inget fel i det för John Bauer är en av mina absoluta favoritillustratörer, en mästare helt enkelt. På den nivån är inte Holmvall men det är å andra sidan en omöjlig jämförelse. Holmvall är i sin egen rätt en särdeles skicklig tecknare av såväl blonda flickor/älvor som långnästa och smutsiga troll. Berättelserna om bortbytta barn, luriga troll och barn som gått vilse i trollskogen ackompanjeras fint av mörk trollskog. Så teckningsmässigt är Trollskogen en ren fest för ögat med suveräna färger och ett överflöd av detaljer.

Medan teckningarna är albumets styrka är dess svaghet berättelserna i sig, de är inte dåliga men det är ingen som lyfter sig över de andra heller. Kontrasten är stor mellan de fantastiska teckningarna och de oftast rätt menlösa berättelserna. Det ska givetvis sägas att en man på väg in i medelåldern inte är målgruppen men jag hade ändå önskat mig mer genomarbetade berättelser att ackompanjera de fina teckningarna. Ett plus dock för hållbarhetstemat i sista delen, om inte annat kan den säkert skrämma några barn att hålla efter i skogen 🙂 Seriens verkliga målgrupp då? Vad tyckte den. Jo, att det var ett riktigt bra album som definitivt skulle läsas ut. Fina teckningar, lagom läskigt och spännande skulle jag säga att albumet passar ypperligt för barn på förskola/lågstadiet, typ 5-9 åringar. En bra inkörsport till mer fantasy.

Illustration: John Holmvall
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Berättelser från Engelsfors

torsdag 6 juni, kl 07:47 av 0 kommentarer

engelsforsSara Bergmark Elfgren och Mats Standbergs romaner Cirkeln och Eld är tydligen storsäljare. Så pass att Rabén & Sjögren, inte kända för sin serievurm, ger ut ett seriealbum med karaktärerna från romanerna. Tecknar gör inga mindre än Kim W Andersson, Lina Neidestam och Karl Johnsson. Sara Bergmark Elfgren har haft texter med i Utopi och känner tydligen tecknarna och på den vägen är det. Ett bra initiativ iaf, det är bättre att serien som i Berättelser från Engelsfors tillför något nytt än att bara föra över en bok till serie. Serien och böckerna utspelar sig i staden Engelsfors med fokus på ett antal personer som går på högstadiet/gymnasiet och de övernaturligheter som försiggår i staden. När jag köpte serien på SIS av Karl Johnsson och fick den signerad så fick jag tipset att läsa böckerna först eftersom jag då skulle få ut mer av albumet. Lydde jag detta goda råd? Nä. Skulle jag läsa ungdomslitteratur! Knappast.

🙂 Det är inte pga ålder eller elitism som jag inte läst dem utan tidsbrist. Läsning av såväl Den amerikanska högern av Magnus Gelin som Americanos av Magnus Linton har påbörjats men inte avslutats. Jag läser dessutom långsamt. Faktiskt en (iofs mindre) anledning till att jag läser så mkt serier. Serier går fortare och jag är lite rastlös. Men åter till Engelsfors. Ja, jag skulle definitivt fått ut mer av serien om jag läst böckerna. Nu förstår jag hur en del karaktärers förhållande till varandra och en del av det som hänt i böckerna men hade jag haft mer koll på karaktärer och Engelsfors så hade det varit en bättre läsupplevelse. Ett plus är jag iaf blev mer sugen på böckerna efter att ha läst serien.

Det är dock absolut inte bortkastad tid att läsa serien om man inte läst böckerna. Andersson, Johnsson och Neidestam tillhör alla den yppersta eliten bland svenska tecknare, framförallt Johnsson har haft en fantastisk utveckling från Mara från Ulthar till Vei och Berättelser från Engelsfors. Alla tre har distinkt personliga stilar som man inte kan missta sig på. Att tre olika tecknare bidrar är bara ett plus som bidrar till variation. Berättelser från Engelsfors innehåller en blandning av tonårsdramatik, åtra, död och övernaturligheter och jag anar varför böckerna blivit så poppis. Det finns inga svaga kort bland de korta novellerna och det är svårt att plocka ut en favorit så jag låter bli. Jag kan rekommendera Berättelser från Engelsfors men lyd rådet jag inte gjorde och läs böckerna först. Det är de säkert värda.

Manus: Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
Illustration: Kim W. Andersson, Karl Johnsson & Lina Neidestam
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Pippi flyttar in och andra serier

onsdag 29 december, kl 22:17 av 8 kommentarer

pippiNär jag satt och spanade efter böcker att ge syskonbarnen i julklapp hittade jag något som jag inte kände till sedan tidigare. Pippi Långstrump som serie! På bloggen här pratas ibland om dream teams i form av manusförfattare/tecknare. För Pippis del är uttrycket definitivt på sin plats och vilket dream team sedan: den fantastiska Astrid Lindgren och Ingrid Vang Nyman, en av mina absoluta favoriter bland barnboksillustratörer. Slå det DC och Marvel! Serierna skapades i slutet av femtiotalet för serietidningen Klumpe Dumpe. Pippi-serierna ges ut av Rabén & Sjögren och det finns tre samlingar, alla utgivna i år. I den första samlingen, Pippi flyttar in och andra serier, flyttar Pippi in i Villa Villerkulla, går på cirkus och leker skeppsbruten m.m. Eftersom dottern gillar Pippi fick det bli en extra julklapp.

Så hur klarar sig då dream teamet i seriernas värld? Rätt bra. Genom att serierna är korta har man fått skära ner varje Pippi-berättelse till ett minimum och därför blir det en t.o.m. mer slagkraftig Pippi än vanligt, man har helt enkelt behållit kärnan i det som gör Pippi så bra. Pippis up yours-attityd framträder än tydligare här än i böckerna. Därmed inte sagt att Pippi gör sig bättre i serieformat än bokformat för så är inte fallet. Av förklarliga skäl har Vang Nyman inte lagt samma möda på varje teckning i serien som i böckerna men de bär ändå hennes omisskännliga signum och det är gott nog. Den största bristen kommer sig av att de inblandade inte behärskar seriemediet. Bildberättandet är alltför hackigt för att det ska bli något flyt i läsningen. Man har inte anpassat texten efter serieformen utan gjort tvärtom. Sammantaget kan jag ändå rekommendera Pippi flyttar in och andra serier. Det är bra att serierna finns tillgängliga igen. Å dottern gillar serierna.

Manus: Astrid Lindgren
Illustration: Ingrid Vang Nyman
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...