DC:s Vertigo-etikett har välförtjänt status som auteur-hem, mycket tack vare de högklassiga ongoings man publicerade under 90-talet: Neil Gaimans Sandman, Grant Morrisons Animal Man, Doom Patrol och Invisibles, Peter Milligans Shade the Changing Man, Jamie Delanos Hellblazer… (även om samtliga dessa titlar började ges ut av DC innan Vertigo-etiketten ens var påtänkt, och t ex Animal Man var avslutad redan 1990) Eftersom det ibland är lite si och så med återutgivningen är det lätt att glömma att Vertigo under mitten-slutet av 1990-talet också gav ut mängder med bra miniserier. En av dessa är Enigma, med manus av Peter Milligan och illustrationer av Duncan Fegredo (plus naturligtvis en härligt matt brungrå kolorering av Sherilyn van Valkenburgh) – veckans moderna klassiker.
Enigma är en 8-delars miniserie som kom ut 1993 och som gavs ut i samlad form 1995. Det är en flipprigt surrealistisk betraktelse över begrepp som identitet, tillhörighet, kärlek och vänskap som börjar som en romantisk komedi, fortsätter som en allt annat än traditionell seriemördarjakt (också innehållande bland seriehistoriens mest utspejsade superskurkar) och slutar som en finstämd personlig resa mot större självinsikt. Serien formligen svämmar över av knasiga idéer med märkligt stark emotionell resonansbotten, skapade av en Milligan på toppen av sin förmåga och spretigt realistiskt uttolkad av Duncan Fegredo – hans i grunden verklighetsnära stil förankrar Milligans knäppigheter i genuin vardag, och denna kontrast mellan fantastik och grådaskig verklighet håller i sig serien igenom. Enigma är en enormt genomarbetad serie – den till en början svårbegripliga intrigen löper på som vore den styrd av ett urverk, personskildringarna är perfekta in i minsta pennstreck, och budskapet går rakt in i hjärteroten även på den mest förhärdade seriefan.
Spoilervarning utfärdas härmed för texten nedan!
Spoilervarning utfärdas härmed för texten nedan!
Hellboysamlingarna är alltid värda ett köp. Författarkommentarer till berättelserna och bilder ur skissblocken är något av det man bjuder på utöver redan publicerat material. Huvudnumret i det här albumet är miniserien The Crooked Man från 2008. Mike Mignola stod för manus och Richard Corben för teckningarna. Under slutet av 50-talet går Big Red på tur i Appalacherna och stöter sin vana trogen på konstigheter. Historien tillkom när Mignola insåg att han skrivit Hellboy sedan cirka 1993 och inspirerats av folklore från hela världen med undantag för hemlandet. Sagt och gjort tar Mignola här ett blad ur boken om Amerikas mörka hjärta, lägger till inspiration från författaren 


