Kan bara instämma i vad Shazamkollegan Andreas skrev tidigare i veckan om det år som vi nyligen lämnat bakom oss. Det var ovanligt rikt med ett så förbluffande utbud av fantastiskt serieberättande över hela linjen. Från starka bidrag i superhjälte- och pulpgenrerna till mäktiga debuter, surrealism och självbiografi. Oavsett vad som är din föredragna serielikör så kunde du garanterat hitta något starkt att berusas av under 2017. På ett mer personligt, om än serierelaterat, plan bjöd året på såväl bottenkänningar åt Marianergravenhållet som händelser vilka förde mig till nya höjder. Om vi strävar efter att ur mörkret stiga emot ljuset så har det faktum att jag sedan februari 2017 inte längre arbetar på Serieteket kastat en lång skugga över allt annat. Processen som ledde fram till att jag blev utrangerad i samband med en omorganisation var långdragen. I egentlig mening gav jag nog inte upp hoppet förrän någonstans i december 2016 (beskedet kom långt tidigare). Kunde helt enkelt inte tro att cheferna menade allvar med beslutet att kapa min anställning med hänvisning till en titel det torde vara uppenbart för de flesta bara knapphändigt beskrev vad jag faktiskt kontinuerligt uträttat som en del av institutionen sedan 2001. Men till skillnad från besluten runt ett par andra varslade kollegor gick det som rörde min tjänst inte att ändra på. Trots mina fackliga företrädares idoga arbete. Så sinnesstämningen runt årsskiftet 2016/17 var sådan att det inte gick att samla tankarna till en krönika.
Magnifikt omslag av Duncan Fegredo till B.P.R.D.: The Devil You Know #3. Häri publicerades min festivalrapport från Necronomicon Providence.
I den tredje fristående serieromanen med Hellboy fortsätter Mike Mignola, tillsammans med sublime illustratören och tecknaren Gary Gianni, att skriva kärleksbrev till sina främsta inspirationskällor. House of the Living Dead (med Richard Corben) var en hyllning till Universals monsterfilmer i allmänhet och House of Frankenstein (Eerle C. Kenton, 1944) i synnerhet. Det är lätt att förstå varför Mignola gillar vad som i princip är monsterfilmernas svar på Avengers. Nästan alla monster får en stund i rampljuset under speltiden! I The Midnight Circus (med Duncan Fegredo) får vi hans svar på Carlos Collodis The Adventures of Pinocchio (1883). Into the Silent Sea tillägnas upphovsmännen bakom filmen Moby Dick (1956). Regissören John Huston, manusförfattaren Ray Bradbury, huvudrollsinnehavaren Gregory Peck samt givetvis Herman Melville, författaren bakom den amerikanska litteraturens mest monumentala verk före Cormac McCarthys Blood Meridian (1986). Den maritima skräckens mästare William Hope Hodgson får också ett hedersomnämnande på dedikationsbladet. 
ROUGHNECK HC
