Första året på universitetet är både skräckinjagande och alldeles underbart. 1998 var jag 24 år gammal och började en spännande utbildning i en främmande stad långt hemifrån och efter några ångestladdade månader och med nya vänner för livet hade jag hittat mig själv och var redo för vuxenlivet. I Giant Days av John Allison och Lissa Treiman får vi möta tre alldeles vanliga förstaårsstudenter (Esther De Groot, Daisy Wooton och Susan Ptolemy) på ett okänt universitet någonstans i England och deras kamp mot influensan och sexuella trakasserier, bittra möten med gamla kärlekar, nya och oväntade kärlekar, feminism och födelsedagar. Normala människor som löser vardagsproblem helt enkelt i en lysande och charmig serie med glimten i ögat och som inte tar sig själv på så stort allvar.

Innan jag ens läst första sidan på Giant Days befarar jag att jag är helt fel målgrupp för serien eftersom det är snart tjugo år sedan jag själv läste på universitet och dessutom är jag man, men som tur är hade jag helt fel. Författaren John Allison själv är bara två år yngre än mig och har skapat en underbar serie som går utanför kön och ålder, för det här är rätt och slätt en historia om livet som det är lätt att känna igen sig i, oavsett om du är kvinna eller man, 18 år eller snart 42.

Allison började skriva och teckna webbserier samma år som jag började på universitetet och har en gedigen katalog bakom sig. Bobbins, Scary Go Round och Bad Machinery är mest kända och hans Giant Days dök först upp som webbserie innan Boom! Box (som är en underavdelning på förlaget Boom! Studios) beslutade att ge ut den i pappersform. Boom! Box version står däremot på egna ben och du behöver inte ha läst webbserien innan du läser denna. Dessutom tecknas inte serien av Allison utan istället av den mycket skickliga Lissa Treiman som jobbat med storyboards åt Disney. Just nu pågår en trend på flera amerikanska förlag där olika kreatörer av webbserier dyker upp i den vanliga seriekatalogen och det är en frisk fläkt som gör seriemediet ännu rikare än vad det redan är.

Tillbaka till Giant Days och våra tre protagonister. Esther är en positiv goth-tjej och drama queen som har en osviklig förmåga att skapa kaos omkring sig. Daisy är en oskuldsfull brillorm som just upptäckt att hon blir kär i tjejer. Slutligen har vi trions jordnära ”mamma” Susan som upptäcker att hon ofta är oförsonlig och dömmer andra. Vidare har vi nörden Ed Gemmel (som är hemligt kär i Esther) och Susans mustaschprydde gamla kärlek McGraw (som krossat hennes hjärta) plus alla andra studenter som finns på campus.

Även om serien än så länge bara skrapar på ytan när det gäller alla karaktärer så är den mycket lovande och jag kommer definitivt skaffa andra volymen som dyker upp snart. Oförglömliga scener som när man är röksugen fast för sjuk för att röka, polska mirakelpiller som botar influensan men som också gör att du kan prata med duvor, mammor som tar sina söner i örat när de får reda på att de hängt ut kvinnliga studenter på nätet samt Daisy och Esthers insisterande på mustiga flash-backs om Susans tidigare förhållande med McGraw, är bara några gyllene ögonblick i denna härliga serie. En stor och bidragande faktor till att jag gillar den också är Treimans underbara teckningar som är i perfekt synk med Allisons berättande.

Giant Days väg från webbserie till vad som skulle bli en sexdelad miniserie på Boom! Box men som nu istället är en ongoing visar att den ligger helt rätt i tiden och jag rekommenderar den verkligen. Näst på tur är en annan succé från Boom! Box, nämligen Lumberjanes.

Trackback-adress