Så var det då dags för DC:s stora reboot, DCnU, och först ut av alla nya titlar är Justice League #1 författad av Geoff Johns och illustrerad av Jim Lee. Efter veckor av spekulationer, farhågor och förhoppningar så är det ju dags att se hur mycket annorlunda detta universum är gentemot det gamla och framförallt frågan om detta första nummer är bra nog?

Svaret på den frågan kan nog bäst beskrivas med ett stort ”nja”. Som ett första nummer så är Justice League #1 helt ok, inget fel med det men efter all hype som DC Comics lagt på DCnU så hade jag väntat mig något lite mer. Jag håller med Henrik i hans kritik i att han ville se DC ta ut svängarna lite mer nu när man har chansen och inte safe:a så förbaskat mycket. Däremot måste jag säga att numret är en klar förbättring från det James Robinson levererat i Justice League of America innan rebooten. Så det går i alla fall åt rätt håll…

Ett av argumenten för rebooten som DC har använt är att de nya serierna ska locka fler nya läsare till seriernas värld, men ska man döma av resultatet av detta nummer så jag har svårt att se att serien ska kunna locka några nya läsare, framför allt om man ska utgå från vad man får i det här numret. Jim Lees omslag är snyggt och visar hela det nya Justice League, men väl inne i själva numret så är det bara fyra av sju hjältar som vi möter här (Batman, Superman, Green Lantern och Cyborg). Lite falsk marknadsföring kan nog en del nya läsare tycka och det kan jag till viss del hålla med om, men jag misstänker att Johns har en plan och att de övriga medlemmarna kommer att dyka upp i de kommande numren (det vore ju visserligen väldigt förvånande om det inte gjorde det…).

Storyn är som sagt hyfsad för ett första nummer och det blir med viss nödvändighet blir väldigt mycket setup här, både för själva storyn och för det nya DCnU i stort. Det är ofrånkomligt, men man hade gott kunnat banta på setupen en del och dessutom på dialogen mellan Batman och Green Lantern som ibland känns onödigt pratig. Däremot tycker jag Johns val av bad guy, som visserligen inte gör något framträdande här utan representeras av en underhuggare, är klockrent och en perfekt anledning till att Justice League skapas. Men det jag gillar bäst med storyn här är de 4 sidor som Johns ägnar åt Cyborg. Eller egentligen ägnar han dem åt en ung collage-fotbollsspelare vid namn Vic Stone. Cyborg har alltså inte fått cybernetiska implantat än och det ska bli väldigt intressant vad Johns har i tankarna angående den förvandlingen.

Jim Lee gör som vanligt ett gott arbete med illustrationerna. Det är inte något av det bästa jag sett från honom, men det är svårt att hitta något konkret att klaga på här. Det skulle i så fall vara ett par paneler då jag tycker att han haft lite för bråttom.

På det hela taget en ganska stabil inledning på Justice League men jag är inte helt övertygad ännu. Om det beror på hypen eller på själva serien låter jag vara osagt men jag är i alla fall villig att ge serien åtminstone två nummer till för se om den lyfter sig.

Trackback-adress