Albumet tidigare känt som Holy Terror Batman! har äntligen sett dagens ljus. Efter att ha läst det i sin helhet är det ganska lätt att förstå varför DC drog öronen åt sig. Att låta sitt mest framgångsrika varumärke agera talarstol åt Millers ur vissa synvinklar infama åsikter kanske inte direkt är ett drömscenario för en av nöjesvärldens största aktörer. Det här är Miller helt utan skyddsnät. Så för att tala med Lux Interior, ”No holds barred watch your toes! Look out baby! Anything goes!”
Med teckningar som driver stiliseringen till sin yttersta gräns berättas här historien om Natalie Stack, juveltjuv (läs Catwoman) och The Fixer (så lik Batman att enda skillnaden är att huvan saknar fladdermusöron) vars rutinkväll med kombinerat råkurr och kuttrasju plötsligt får en chockartad vändning. När terroristerna slår till ser det ut som en superhjälteserie målad av Jackson Pollock. Om han plötsligt fått för sig att blanda in Kalkitosfigurer i sina kompositioner av färgstänk, kolstreck och svart/vitt-kontraster. (För er i den yngre generationen kan jag upplysa om att Kalkitos var en numer antikverad variant av klistermärkesalbum vari man kan berätta sina egna historier genom att placera exempelvis ett Batmanklistermärke i en färdigtecknad miljö. Kalkitos gick dock inte att flytta på så det gällde att vara noggrann.) Stundtals driver Miller tecknandet längre än så och det känns som om man får en sorts Morsekod direkt från hans överhettade hjärna. Där är ett par rödbottnade sneakers en signal för erotisk tillgänglighet. Ett par streck blir ett ondsint svartmuskigt ansikte. En sida fylld av regnande småspik kanaliserar all den uppdämda post 9/11 ångest som Miller här ger uttryck för. Det är inte av en händelse som albumet ges ut lagom till tioårsdagen för ”The Day the Whole World Went Away” främst för många New York-bor.
Här är det tydligt vem som är fienden även om såväl offer som förövare i Al-Qaedas terrorattack mot Empire/New York/ City får ett ansikte i snabba enrutingar. Utöver de mer sympatiskt vinklade porträtten på människor som dör för terroristernas händer, så trakteras vi till en parad av mer eller mindre elaka nidbilder av diverse kända politiker, mediapersonligheter och makthavare. Även Transformers och deras filmpublik får sig en släng av den Millerska sleven i en extra bisarr bildsekvens. Och ärligt talat har jag i en serie där en av de hårda hjältarna är en snubbe med en blå Davidsstjärna tatuerad (?) i ansiktet, ganska svårt att avgöra om porträtten av Jihads ”martyrer” är stiliserade precis som de andra ansiktena eller de värsta arabkarikatyrer vi sett den här sidan Danmark.
The Fixers hederskodex håller inte tillbaka vare sig vad det gäller dödande eller tortyr i den goda sakens namn. Här skjuts det och knäcks ryggrader så det står härliga till. Även där har vi säkerligen en orsak till varför Miller och DC valde att gå skilda vägar med det här projektet. Istället blev det här den första serien publicerad av Legendary, tidigare mest känt som produktionsbolag för filmer som The Hangover, Where the Wild Things Are, The Town och Sucker Punch. Andra serieprojekt de har på gång är en samling, Pulphope, av Paul Pope och Matt Wagners och Simon Bisleys The Tower Chronicles.
Att serien ironiskt inleds med ett citat från profeten Muhammed och avslutas med att tillägnas nederländske filmskaparen Theo Van Gogh, år 2004 mördad på öppen gata på grund av sin mycket kritiska hållning gentemot islam, kan säkerligen vara svårsmält för en del läsare. Själv är jag tacksam för att i det holländska rättssystemet betyder livstid att man aldrig släpps ur fängelset och tycker att Holy Terror i all sin vansinniga, plakatviftande abstraktion är en liten påminnelse om varför jag en gång i tiden kunde bli som hypnotiserad av Millers seriekonst. Men förlåten för filmen om The Spirit är han inte.
Illustration: Frank Miller
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Legendary Comics
Betyg: 3/5
Väl värt att vänta på denna recension Anders! Kalkitos… whoo, memory lane!
Miller verkar alltså av den här recensionen att dömma fortsätta på den inslagna flaggviftande pro-amerikanska banan. Trist att hans serier bara blir mer hjärndödare för varje år som går…
Som Miller visade i sin första publicerade seriereaktion på 9/11 (http://www.4thletter.net/2010/04/booze-broads-bullets-im-sick-of-flags/)
är han inte nödvändigtvis den flaggviftande typ som Pat och många andra påstår att han är. Han har i sin skapargärning häcklat fler amerikanska företeelser än de flesta. ”Holy Terror” är en serie som inte drivs av patriotism. Snarare är bränslet hat mot islam i allmänhet och Al-Qaeda i synnerhet.
Anders, läste precis nu genom din recension på nytt och jäklar i min hatt vad bra den är! Har fått min genomläsning av Holy Terror lite på avstånd och gick tillbaka till din recension, och konstaterade att den är otroligt välskriven!
Bra jobbat!
Jonas O: Tack så mycket! Behöver beröm denna extremt trötta söndag på jobbet. Är själv nöjd med texten så det är trevligt att den är uppskattad.