Seth är en av Kanadas främsta serieskapare och därmed medlem i The Great Northern Brotherhood of Canadian Cartoonists. Eller är han det? Finns sammanslutningen? Och hursomhelst, vad är det för sammanslutning? En del är hittepå och en del är sant och jag kan inte avgöra vad som är vad. I albumet berättar en person, troligtvis Seth själv, om Kanada och hur landet tidigare höll serietecknare mycket högt och hur i princip alla i Kanada känner till vissa serier. Man guidas genom klubblokalen i Dominion City, den sista i sitt slag eftersom de andra stängts ner. En rad av Kanadas främsta serieskapare, både riktiga och fiktiva liksom deras verk presenteras. Allt på sidor med nio rutor på varje sida. Serien är liksom underbara Wimbledon Green en serie från Seths sketchbok. Ett väldigt fint sketchbok uppenbarligen.

Där Wimbledon Green berättar en historia med en seriesamlare i centrum är The Great Northern Brotherhood of Canadian Cartoonists mer löst sammanhållen där Seth växlar mellan sammanslutningens lokaler, olika tecknare utifrån de original som hänger på väggarna och det fantastiska, om än omoderna, arkivet som är beläget i norra Kanada långt borta från det mesta. Arkivet är format som en serie förenade igloos. I Seths fiktiva värld saknades inte resurser för den i Kanada så hyllade seriekonsten. Men allt var bättre förr, det var fler medlemmar, serierna hölls högre och stämningen på klubben en helt annan. Liksom i Wimbledon Green är det uppenbart hur mycket bättre Seth tycker om allt som fanns på 60-talet och tidigare jämfört med senare årtionden. Det finns en nostalgi som en del säkert kan ha svårt för men jag är också svag för det och blir lika fascinerad som när jag tittar på ruinporr från Detroit eller rekordårens Sverige. Albumet är liksom Wimbledon Green snyggt formgivet och fin papperskvalitet, sånt gillar jag. Dessutom är Seth en ytterst skicklig tecknare så det blir aldrig trist trots de rigida nio panelerna på varje sida, alla panelerna i samma storlek. Jag sugs obönhörligen in i vad som måste vara Seths drömvärld och trots att albumet inte har någon egentlig handling så flyter allt på. Jag läser gärna mer från Seths sketchbok.

Trackback-adress