Efter att ha allierat sig med sina sovjetiska motsvarigheter tycker vetenskapsmännen i The Manhattan Projects att det är dags att tänka på framtiden. Oppenheimer presenterar tre olika projekt: Ares (rymdprogram med syfte att utforska och kolonisera med planeten Mars som första mål), Gaia (skapa den perfekta människan) och Vulcan (skapa nya energikällor). Han berättar dock inte för sina kollegor att han har ett alldeles eget fjärde projekt – Charon – utan det blir hans lilla hemlis.

Vi får stifta närmare bekantskap med Enrico Fermi och Harry Daghlians minst sagt olika ursprung som kulminerar med att Fermi visar var hans lojaliteter ligger. Den talande rymdhunden Laika ger sig iväg på en lång resa allt medan Oppenheimer sjunker djupare ner i galenskap. Ett inbördeskrig rasar i hans medvetna och frågan man ställer sig som läsare är: vem kommer att vinna?

Tredje volymen av Jonathan Hickman och Nick Pitarras The Manhattan Projects innehåller #11-15 av en av de bästa pågående serierna just nu. Jämfört med de tidigare volymerna känns den lite fattig men detta beror egentligen mest på att alla karaktärer är presenterade och att den inte svämmar över av lika härlig och sjuk galenskap som vi vant oss vid. Den tragiska berättelsen om vad som är orsaken till Harry Daghlians nuvarande tillstånd är gripande, speciellt när man tänker på att verklighetens Daghlian var Manhattanprojektets och Atomålderns första offer efter att en olycka med en plutoniumkärna utsatte honom för massiv dödlig strålning. I The Manhattan Projects resulterade detta istället till att göra honom till en instabil Dr. Manhattan-liknande figur som alla fruktar utom Fermi. Jag tänker inte gå närmare in på Fermis roll i detta eftersom jag inte vill spoila höjdpunkten i den här volymen men #11-12 visar att Hickman inte bara är en författare som bygger långa och komplicerade historier utan han har även dramatiska strängar på sin lyra.

Resten av volymen är en mellanakt som inte innehåller samma glöd som tidigare förutom Oppenheimers kamp med sig själv och några komiska effekter. President John F Kennedy snortar kokain och blir vettskrämd när han får reda på att Projektet samarbetar med ex-nazister och gudlösa, hjärtlösa kommunister. Feynman och Einstein dricker förgiftad whisky med Jonathan Hickmans eget Prona-emblem på och Projektets nye befälhavare general Westmoreland (befälhavare över de amerikanska styrkorna i Vietnamkriget) har ett halsband prytt med öron och Daghlian är sugen på glass.

Volymen avslutas på samma sätt som förra med en trippad titt i Oppenheimers hjärna där ett regelrätt krig råder. I förra volymen tyckte jag att det avsnittet sänkte betyget men här funkar det bättre och volymen slutar med en spännande cliffhanger och flaggan i topp mycket tack vare Jordie Bellaires färgläggning och Ryan Brownes gästspel som tecknare. Nick Pitarras speciella stil i övriga nummer är i fortsatt perfekt synk  med Hickmans berättande i en serie som inte liknar mycket på hyllorna just nu. Den är till exempel mycket bättre än Hickmans förvirrade och lätt effektsökande East of West som har fått en Eisner-nominering för Best Continuing Series. Den nomineringen kunde istället gått till The Manhattan Projects och så kunde de bytt ut Saga mot Fatale istället. Bägge dessa serier förtjänar långt mer hyllningar än vad de fått och är helt klart två av de bästa serierna i Image katalog.

Trackback-adress