Den ockulta experten Nameless är på jakt efter Nan Samwohls drömnyckel. I lager på lager av mardrömmar försöker han gäcka den beslöjade damen och hennes hejdukar med fiskhuvuden som vaktar nyckeln. Föga anar dock Nameless vad hans uppdragsgivare vill med nyckeln om han skulle lyckas fånga den eller att asteroiden Xibalba är på kollisionskurs mot vår jord och att han kommer att spela en viktig roll när det gäller att stoppa den.

När Image Comics annonserade serien Nameless av Grant Morrison och Chris Burnham på Image Expo i januari 2014 beskrev Morrison den som den ultimata skräckserien. Nu när jag till slut fått Nameless #1 i min hand kan jag mest konstatera att jag inte blivit speciellt skrämd men däremot känner jag mig olustig och konfunderad.

Efter en mycket märklig första halva av tidningen som närmast kan beskrivas som Inception på psykedeliska droger är den en ren fröjd när Nameless plötsligt utbrister att han återigen befinner sig i verkligheten. Resten av tidningen är ett standardupplägg där vår huvudperson får ett uppdrag av ”billionauten” Paul Darius, som befinner sig på månens baksida, vars organisation är intresserade av Nameless kunskaper inom det ockulta eftersom den ovan nämnda asteroiden Xibalba, benämningen på underjorden i Mayansk mytologi som kan översättas ungefär ”skräckens plats”, som hotfullt närmar sig har en mystisk symbol inristad på sin yta. En symbol som betyder dörren till ett antiuniversum.

Den inledande drömsekvensen innehåller även brus från verkligheten där jorden blivit en allt galnare plats med massakrer, rituella mord och kulter där frasen ”Zirom Triam Ipam Ipamis” dyker upp. Man kan bara föreställa sig, med tanke på vad som redan händer i världen i Nameless, vilken panik som skulle utbryta om världen fick vetskap om ett annalkande meteoritnedslag.

Om en okänd författare hade skrivit ett liknande förstanummer hade nog serien inte blivit särskilt långlivad men nu är det Grant Morrison vi snackar om. Han är känd för att kräva mycket av läsarna och oftast ger det utdelning i slutändan och det är uppenbart att vill sätta griller i huvudet på oss när det gäller vad som är på riktigt och inte. Jag läser väldigt gärna serier som sätter myror i huvudet på mig men om serien fortsätter på samma spår kommer jag snart att ha kliat sönder hjärnan. Nameless #1 är dock så pass fängslande att jag kommer fortsätta läsa de fem nummer som återstår.

Vem är då denne Nameless? En Constantine-liknande expert på det ockulta som även verkar ha lite magiska krafter. Han har övergivit sitt riktiga namn för att ingen ska ha makt över honom och han har ingen familj eller vänner och lever på ständig flykt. Förutom att han är en nihilistisk ensamvarg är han också mycket ful i munnen på brittiskt manér (det blir en hel del fuck, shite och cunt under resans gång) och en händelse för tretton år sedan har gjort att han levt som ett jagat djur i ett decennium. Han anlitas av Paul Darius organisation inte bara för sina ockulta kunskaper utan också för skydda besättningen från ”elakartade influenser”.

Rent bildmässigt är Nameless #1 en fröjd att läsa med Chris Burnhams (Batman Inc. tillsammans med Grant Morrison) detaljerade stil och sköna flöde tillsammans med underbar färgläggning av Nathan Fairbairn. Särskilt skrämmande är det dock som sagt inte utan mest förbryllande.

Trackback-adress