Ett mystiskt piller som kallas MPH har gett Roscoe, hans flickvän Rosa, bästa vännen Chevy och Rosas lillebror Baseball supersnabbhet. Det finns dock bara ett begränsat antal piller kvar så vännerna beslutar sig för att lämna hemstaden Detroit och ger sig ut på en supersnabb rånarturné för att få så mycket av kakan de bara kan innan det roliga tar slut. Dock är FBI dem på spåren och detta med hjälp av den mystiske Mr. Springfield som verkar veta mer om ungdomarna än vad de själva gör.

När jag började läsa MPH av Mark Millar och Duncan Fegredo hade jag väldigt låga förväntningar. Millars berättelser kan vara riktigt bra när han vill men på senare tid har det blivit allt svårare att hitta guldkornen. Redan från första numret är det också solklart att MPH egentligen bara är ett filmmanus i serieformat precis som hans efter ett nummer genomusla Chrononauts. MPH var dock stundtals spännande men svämmar också över av klichéer, själva handlingen har mer hål än en schweizerost och slutet var för bra och till och med lite gubbsjukt.

Att använda den tidigare blomstrande industristaden Detroit som ramverk för ungdomarnas uppväxt och begreppsvärld funkade delvis men jag tror inte Millar bryr sig nämnvärt om den sociala situationen i Detroit förutom som stoff till ytterligare ett superhjälteäventyr. Detta blir extra tydligt när de nyrika ungdomarna använder sina miljoner på lyx och flärd istället för att hjälpa sina familjer. Visserligen skänker de bort en hel del efter ett tag när verkligheten hinner upp dem men det är så dags då och passar bara in i den typ av berättelse som Millar är intresserad av att berätta.

Förutom Wanted, Kick-Ass och Kingsman som redan haft filmpremiär är Millars serier Starlight, Chrononauts och MPH redo för filmduken någon gång i framtiden och jag tror MPH kan funka som en halvdassig sommarfilm typ Fast and Furious. Jag rekommenderar istället att ni läser Jupiter’s Legacy eller ännu hellre Starlight innan den blir film så du kommer ihåg hur bra den är som den är.

Trackback-adress