Ett sinnessjukhus brinner ner till grunden 1941 men Declan Thomas lyckas överleva i ett katatoniskt tillstånd och med en extremt låg kroppstemperatur. Nu, 70 år senare, tas han om hand av sköterskan Reece i hennes lägenhet, dels för att hon är fascinerad av hans öde men också som sällskap i hennes ensamma liv. Vad hon inte vet om är att Declans tillstånd beror på en övernaturlig varelse vid namn Nimble Jack som lever på människors galenskap, ju galnare desto mer välsmakande i hans ögon. Enligt Jack är Declan en sällsynt delikatess som han bevarat likt ett årgångsvin och nu är tiden mogen att njuta av denna läckerhet, men Jacks plötsliga uppdykande får Declan att vakna och nu är jakten igång. Declan har också märkliga krafter som gör det möjligt för honom att bota människor med mentala sjukdomar på bekostnad av hans ständigt sjunkande kroppstemperatur. När Jack kidnappar Reece till sin egen värld försöker Declan rädda henne men det kan kosta honom livet om hans temperatur når noll grader.

När jag första gången fluktade på Juan Ferreyras omslag till första numret av Colder, som även pryder samlingsvolymen, hajade jag till av fasa och samma reaktion fick fruarna till seriens redaktör Scott Allie, författaren Paul Tobin och tecknaren Ferreyra vilket gjorde att seriens skapare valde just denna bild som omslag. Paul Tobin är mest känd som författare till den prisbelönta webserien Bandette (tillsammans med hustrun Colleen Coover) när han inte författar TV-spelsserier som Angry Birds, The Witcher eller Plants vs. Zombies och Juan Ferreyras underbara omslag till DC:s Constantine har förekommit flitigt i Veckans omslag här på Shazam.

Just det obehagligt läskiga omslaget till serien säger en hel del av vad du kan förvänta dig under läsningens gång (vid ett flertal tillfällen har jag kommit på mig själv med att vända på boken för att inte skrämma livet ur resten av familjen) för Ferreyra briljerar med mardrömslika miljöer och skeenden. Den parallella världen Hungry World med all sin mörka galenskap och bisarrt sjuka gotiska arkitektur får mig att tänka på Eschers grafiska och omöjliga mästerverk, Salvador Dalis målningar eller hur ett cinematografiskt samarbete mellan Tim Burton och Guillermo del Toro skulle kunna se ut. Bland annat bjuds det på en ryggrad som ser ut som en orm klädd med stora ögon och blodtörstiga hundar vars bakdel är en väldigt stor mänsklig hand. Som om inte detta inte var nog bjuder Colder också på synnerligen grafiskt obehaglig body horror (likt omslaget) där Nimble Jack klättrar ur en hemlös man eller vänder ut och in på Declans ansikte för att tjuvkika på hans hjärna.

Seriens största behållning är just den Joker-liknande Nimble Jack som är som en gastronomisk fluga på väggen ständigt på jakt efter kulinarisk mänsklig galenskap för att stilla sin sjuka hunger. Strumplös och med skjorta, hängslen, svart slips, George McFly-frisyr (Back to the Future) och goth-sminkning är han en varelse som lätt ger upphov till mardrömmar bara man skymtar hans galna blick i ögonvrån.

Dynamiken mellan Declan och hans vårdare är bra där Declan presenterar hur världen ser ut på riktigt för Reece och denna uppenbarelse får henne att tro att det är hon som är galen. Seriens svagheter är att hon får spela rollen av ”kvinna i nöd” och även synen på galenskap som en sjukdom man kan avlägsna likt en cancertumör men annars är jag helt såld på Colder.

Vem Declan egentligen är och varför han hamnade på ett mentalsjukhus på 40-talet, där vidriga läkare genomförde bestialiska överdoseringar av ett okänt preparat på sina ovetande patienter, får jag läsa mer om i seriens fortsättning som nu också finns utgivna i två samlingsvolymer så håll ögonen öppna efter fler recensioner under sommaren, om du törs.

Trackback-adress