Mycket har hänt i Wanda Maximoffs liv de senaste månaderna. I jakten på det som orsakat häxkonstens ”sjukdom” har hon fått reda på att hennes mor Marya egentligen är hennes faster och att hon lever samt att hennes riktiga mor är den avlidna Natalya och att hon också var en häxa som kallade sig Scarlet Witch. Nu ger sig Wanda tillsammans med sin moders ande och spöket efter hennes mentor Agatha Harkness iväg på ytterligare en vandring längs ”The Witches’ Road” (en dimension som är tillgänglig enbart för häxor) och Wandas uppdrag är dels att ta reda på mer om Natalyas förflutna, läka häxkonsten samt svaret på en fråga som gäckat henne de senaste åren – vem är hennes far?

Scarlet Witch, Vol. 3: The Final Hex (innehåller #11-15 av serien) är avslutningen på James Robinsons berättelse om Wanda Maximoffs nya roll i Marvels universum och erbjuder även en ny origin story till Marvels bästa häxa. I tidigare versioner har författare använt hennes ”mutantkrafter” för att förklara hennes magiska och verklighetsförändrande krafter men när det nu är befäst att hon och tvillingbrodern Quicksilver inte är mutanter utan fick sina krafter av den genetiske fanatikern High Evolutionary så är hennes krafter rent magiska och hon är nu äntligen en häxa på riktigt. Robinson går till och med så långt så han låter Natalya kalla trion av häxor med Wanda, Natalya och Agatha för ”Maiden, Mother and Crone” vilka är en viktig del i det man numera kallar nyhedendom där bland annat Wicca ingår.

I de två föregående volymerna bestod serien av fristående nummer med olika tecknare och även om greppet med olika tecknare består i tredje volymen så hänger den avslutande arcen ihop, allting avslutas på ett övertygande sätt och cirkeln sluts i och med att Vanesa R. Del Rey (som tecknade Scarlet Witch #1) tecknar sista numret av serien. Övriga tecknare är en blandad kompott där Leila Del Duca (Shutter) och Annapaola Martello inte levererar något märkvärdigt medan Shawn Crystal (Deadpool, Arkham Manor) bjuder på en härligt magisk resa längs ”The Witches’ Road” och Jonathan Marks-Barravecchia (The Dark Tower – The Drawing of the Three) imponerar mest med sin underbara Bill Sienkiewicz-liknande stil där han även klipper in ”riktiga” bilder på samma sätt som den 100-årsjubilerande mästaren Jack Kirby gjorde.

Vanesa R. Del Reys stil är väldigt speciellt men jag har alltid gillat den eftersom hon kan uttrycka så mycket fast hennes stil är skissartad och med Jordie Bellaire som färgläggare har hennes alster aldrig sett bättre ut. Det tråkigaste med tredje volymen av serien är att den nu är avslutad precis när den började bli riktigt bra men jag kände på mig att Robinsons Scarlet Witch inte skulle bli någon långkörare. Mycket har hänt under resans gång – och speciellt gläds jag åt att en av mina favoritkaraktärer fått ett nytt status quo – och det ska bli spännande att se var Scarlet Witch dyker upp härnäst.

Trackback-adress