Efter att Ananke avslöjat att hon mördat gudar i flera tusen år för att avvärja ”The Great Darkness” dödades hon av Persephone som hämnd för hennes familjs död. Gudarna beslöt sig för att hålla Anankes avslöjande hemligt men togs på sängen när ”The Great Darkness” gjorde entré. Efter att ha röstat om vad de skulle göra härnäst splittrades gudarna i tre fraktioner: kämpa, studera eller anarki. Sakhmet jagas nu av gudarna efter att gått bärsärk när Amaterasu råkade berätta sanningen om hur Ananke dödades och den köttätande kattgudinnan gömmer sig nu ironiskt nog i Persephones underjordiska lya, alltmedan The Nords, Dionysos och Woden försöker ta reda på hur Anankes helvetesmaskin fungerar…och vad är det som döljer sig bakom det hemliga rummet i Valhalla?

”Am I the only one who didn’t see that coming?” Denna replik som avslutar hela sjätte volymen av Kieron Gillen och Jamie McKelvies The Wicked+The Divine sammanfattar verkligen min känsla av total överraskning samtidigt som det är en spjuveraktig kommentar av Kieron Gillen som lyckats föra mig bakom ljuset. Vissa stunder eller skeenden i livet kommer alltid vara förknippade med den plats där man befann sig när händelsen inträffade och jag kommer aldrig glömma när jag satt djupt nersjunken i svärmors underbart pösiga fåtölj och hur jag fick plocka upp hakan från golvet efter att ha avslutat sjätte volymens sista nummer, skickligt maskerad med ett helsvart omslag.

Sjätte volymen ger svaret på många frågor men vänder också uppochner på seriens hela koncept vilket gör att jag måste rota fram seriens alla lösnummer och läsa om hela härligheten från början med nya glasögon. Dels har vi processen med gudar som dör i ett ständigt återkommande kretslopp, seriens fyrtakts-beat som jag trott var en inräkning men nu känns som en nedräkning, Wodens verkliga identitet bakom masken och så termen ”The Prometheus Gambit” som introducerades i andra volymen och som ställde frågan om en människa kan få en Guds krafter om hen dödar en…eller vad som händer om en Gud dödar en Gud?

Jag kommer inte att spoila något om volymens upplösning, fast jag helst av allt skulle vilja skrika ut den över hustaken, utan nöjer mig med att konstatera att The Wicked+The Divine seglar upp på första plats av de pågående serier jag läser, i gott sällskap med East of West som också bara blir bättre och bättre.

Det kommer att dröja ett par månader in på 2018 innan sjunde arcen startar men fram till dess kan vi njuta av en Christmas Annual (kommer ut nu i veckan) och en ny special i februari 2018 som tar oss tillbaka till 1923 och senaste gången processen med gudar inträffade. Dessutom har Kieron teasat om att arbetet med hans serie Ludocrats (lanserad redan 2015 med Jim Rossignol som medförfattare och David Lafuente som tecknare) går in i slutskedet samt ett nytt spännande projekt som går under arbetsnamnet ”Spangly New Project”.

Trackback-adress