Säsongen för Craw County High School Runnin’ Rebs ser ut att bli en av lagets sämsta någonsin. Efter att ha fått storpisk av ärkerivalerna Wetumpka County Warriors fortsätter laget att förlora match efter match och skvallret på byn är att räkenskapens dagar närmar sig för den mäktige Coach Boss. Det är många som skadeglatt tittar på från åskådarläktaren men också ett par människor som är ute efter blodig hämnd och väntar på rätt tillfälle att göra processen kort med tränaren nu när hans regim är på fallrepet…men Coach Boss tänker inte ge sig i första taget.
Efter ett ovanligt långt juluppehåll är det äntligen dags att börja summera serieåret 2018 och jag tänker därför recensera avslutningen på några av mina favoritserier från året – Killed or Be Killed, Harrow County och så Jason Aaron och Jason Latours hårdfriterade kriminaldrama i amerikansk fotbollsmiljö, Southern Bastards. Det var mer än två år sedan jag recenserade den mästerliga tredje volymen av den sistnämnda serien men döm om min förvåning när det visade sig att den fjärde inte alls var någon avslutning och dessutom den sämsta volymen av hela serien så här långt.
Problemet med volym 4: Gut Check är att när alla aktörer är presenterade så riktas allt fokus på brutalt våld, som serveras i överflöd och inte är någon nyhet för serien direkt, men sättet det genomförs på tar sig parodiska, ja, till och med löjeväckande och skrattretande uttryck. Framförallt i scenerna när både krigsveteranen Roberta och den blinde, predikande bågskytten Boone börjar skada varandra i sin iver att få hämnas på sin nemesis och när Coach Boss helt plötsligt verkar få oanade superkrafter kan jag inte låta bli att skratta åt eländet. Några av karaktärerna beter sig också helt annorlunda jämfört med tidigare volymer och fast detta är den blodigaste volymen hittills verkar alla i Craw County immuna mot fysiskt våld och reser sig märkligt nog när normala människor bara hade varit en blodig, köttig och oigenkännlig sörja.
En ny karaktär, Colonel Quick McKlusky, presenteras. En vältalig bilhandlare med många järn i elden, en tam vit apa på axeln, en nuna som påminner om Burt Reynolds och ett munläder som valfri karaktär ur O Brother, Where Art Thou? och Chris Brunner gör återigen ett välkommet inhopp som tecknare (Southern Bastards #18, med den underbara scenen: ”The Al Qaedas done come to Craw” ”You don’t calm down? I will jihad all over your lilywhite ass”) medan Latours illustrationer är kantigare och yxigare än någonsin. En av orsakerna till att fjärde volymen dragit ut på tiden är att Latours pappa nyligen gick bort och jag tänker därför inte vara så hård i min kritik av hans alster, tvärtom är en av seriens höjdpunkter Latours varma och gripande hyllningstal till fadern…men den tillhör efterordet och gör tyvärr inte själva volymen bättre.
Som jag nämnt tidigare var jag övertygad om att fjärde volymen var seriens sista, vilket det också kändes som enda fram till volymens märkliga och ologiska slut. Underrubriken till Southern Bastards Vol. 5: Rebs lyder ”coming sooner or later…” och jag bryr mig föga om jag får vänta…bara den är bättre än denna soppa.
Illustration: Jason Latour
Förlag: Image Comics
Betyg: 2/5