Arkiv för kategorin ‘1’

Recensioner

William Gibson’s Archangel

fredag 29 december, kl 01:14 av 0 kommentarer

Året är 2016 men vi befinner oss i en annan alternativ värld. En värld där Pax Americana rått sedan slutet på Andra världskriget, styrd av president Henderson och hans son som vicepresident, men det är en värld som sakta men säkert håller på att gå under till följd av massivt radioaktivt nedfall efter att ett idiotsäkert system av fjärrstyrda kärnvapenmissiler inte visat sig vara speciellt idiotsäkert. Far och son Henderson har dock en lösning på problemet: med hjälp av tidsmaskinen ”The Splitter” tänker vicepresidenten, plastikopererad att likna sin farfar i hans bästa år, resa till vår tidslinje och ändra historien så att den passar Hendersons korrumperade och maktfullkomliga syften. Major Guadalupe Torres är dock fast besluten om att inte låta dem förstöra världen en gång till och skickar två marinsoldater efter dem tillbaka i tiden för att stoppa dem. Tillbaka i tiden till augusti 1945 i ett sönderbombat Berlin som kontrolleras av de allierade i begynnelsen av det Kalla kriget och där ingen går säker.

Fortsätt läsa William Gibson’s Archangel

Manus: William Gibson, Michael St. John Smith
Illustration: Butch Guice, Alejandro Barrionuevo, Wagner Reis
Tusch: Tom Palmer, Butch Guice
Färgläggning: Diego Rodriguez, Wez Dzioba
Förlag: IDW
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Totally Awesome Hulk, Vol. 3: Big Apple Showdown

söndag 26 november, kl 00:49 av 0 kommentarer

Brooklyn Jets superstjärna Jeremy Lin och Amadeus Cho, a.k.a. The Totally Awesome Hulk, tvingas avbryta en välgörenhetsmatch i basket när en robotdrake kidnappar en av spelarna och spåren leder till den artificiella intelligensen QUASI/MO/DO! Efter detta lilla äventyr samlas Amadeus, Ms. Marvel, Shang-Chi, Silk, Jimmy Woo och Jake Oh på ett event för att uppmärksamma benmärgsdonation för personer av asiatisk härkomst och gruppen blir snabbt bästa vänner och roar sig i New York Citys Koreatown med både BBQ och karaoke…när de plötsligt attackeras av det kejserliga gardet från planeten Seknarf Seven på jakt efter föda och som tar teamet och en bit av Manhattan som gisslan. Hulk och hans nya vänner, som nu grundar teamet Protectors, tänker dock inte ge sig utan en fight.

Fortsätt läsa The Totally Awesome Hulk, Vol. 3: Big Apple Showdown

Manus: Greg Pak
Illustration: German Peralta, Mahmud Asrar
Färgläggning: Jay David Ramos, Dono Sanchez Almara, Nolan Woodard
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Devolution #1-5

tisdag 12 juli, kl 23:51 av 0 kommentarer

TNDevolution02CovALeeEn grupp vetenskapsmän kommer på den briljanta lösningen för att stoppa alla krig, nämligen att genom ett serum ta bort den funktionen i hjärnan som får oss att dyrka gudar. Naturligtvis går allt fel och hela världen, både flora och fauna, regredierar till någon sorts urtid. Raja är en av de få överlevande människorna som viruset inte har någon effekt på och hon är också dotter till ledaren för vetenskapsteamet som slungade mänskligheten in i apokalypsen. Hon vet att det finns ett botemedel i ett labb i San Francisco men blir tillfångatagen av något som är värre än alla förhistoriska bestar: människor. Alla är dock inte lika onda som lägrets sadistiske och skjutglade ledare Gil och efter en våldsam fight lyckas Raja fly i en helikopter med en brokig skara människor som ännu inte gett upp hoppet om att rädda världen.

Fortsätt läsa Devolution #1-5

Manus: Rick Remender
Illustration: Jonathan Wayshak
Färgläggning: Jordan Boyd
Förlag: Dynamite Entertainment
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Big Man Plans #1-4

torsdag 27 augusti, kl 20:08 av 0 kommentarer

BigManPlans_04-1_362_557_s_c1Big Man är en kortväxt man vars liv varit ett helvete. Efter att hans mor lämnat familjen dog hans far i en olycka, systern adopterades bort och själv hamnade Big Man på barnhem eftersom hans själviska faster och elaka kusin inte ville veta av dem. Efter att ha tillbringat, och överlevt, hela sin tonårstid på barnhemmet, eftersom ingen ville adoptera en kortväxt, beslutade han sig för att ta värvning men de enda som ville ha honom var en hemlig militär underavdelning som tog bort den sista resten av hans mänsklighet. Under Vietnamkriget var hans uppdrag att rensa vietcongs tunnlar från soldater och väl hemma i staterna igen tillbringade han sin vardag med att slåss, dricka och knulla. Ända tills han får ett brev från den enda personen, förutom hans far, som visat honom vänlighet: hans stora kärlek Holly. Detta brev förvandlar honom åter till en mördarmaskin med ett enda mål i sikte: hämnd.

Fortsätt läsa Big Man Plans #1-4

Manus: Eric Powell & Tim Wiesch
Illustration: Eric Powell
Förlag: Image Comics
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Chrononauts #1-4

torsdag 2 juli, kl 23:51 av 1 kommentar

11045343_404769119696915_6496240978901424961_o-600x922Doktor Corbin Quinn och doktor Danny Reilly har byggt en tidsmaskin och inför världens TV-kameror ska de nu låta oss få vara med vid Columbus upptäckt av Nya världen 1492 men något går fel. Quinn hamnar ur kurs och landar istället i Samarkand år 1504 och när Reilly följer efter hamnar han mitt på slagfältet. Döm om hans förvåning när de medeltida krigarna plötsligt beskjuts från motståndarsidan som är utrustade med moderna skjutvapen, bilar, bombflyg och helikoptrar. Det visar sig att Quinn har det hur bra som helst och dessutom är kung i Samarkand. Han har insett att han inte har något som väntar på honom i vår nutid efter att hans far dött av alkoholism och hans fru lämnat honom för en annan. Han använder istället sin chronodräkt för att leva livets glada dagar i alla tidsåldrar som finns och nu vill han att hans bäste vän Reilly ska hänga med på hans resa genom tid och rymd. Man lever bara en gång och detta måste ju vara roligare än att vinna nobelpris i fysik.

Fortsätt läsa Chrononauts #1-4

Manus: Mark Millar
Illustration: Sean Murphy
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Image Comics
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Rule Britannia] Solid State Tank Girl

torsdag 19 december, kl 21:53 av 0 kommentarer

tankgrilJag hade inte koll på Tank Girl sedan tidigare utöver ett vykort från Afghanistan och att det kom en film på 90-talet som jag inte sett. Så för mig var det inte karaktärerna utan tecknaren Warwick Cadwell Johnson (WCJ) som drog. Jag har väntat på hans Gungle som jag skrev om i en årskrönika för ett par år sedan länge och det verkar dröja ett tag till. Alan C. Martin som skrivit manus är medskapare till Tank Girl. Handlingen då? Ja… Vad ska jag säga. Tank Girl, Jet Girl, Barney och Booga (som är en hund fast typ människa) är på besök i sin favvoradioaffär för att få en radio lagad. Booga får en stöt som riskerar att döda honom om inte Tank Girl och gänget stiger in i en raket som affärens ägare byggt och som kan krympas och injiceras i Boogas kropp. Det är är början på en synnerligen sjuk och skruvad resa som faktiskt slutar än mer absurt. Jag skulle kunna förklarat den mer men den här texten är lika mycket en varningstext som en recension.

Så iaf handlingen, den… suger faktiskt rätt hårt. Serien försöker nog vara rolig både här och där men kul är det inte, oftare är det bara plumpt och lite småunket sexistiskt, en bedrift med tre kvinnliga karaktärer som inte är några typiska pin up-karaktärer. Dialogen är då därefter. Martin har antagligen ingen fan service i tankarna men man hamnar lite där och det hade antagligen varit mer uppenbart med en tecknare med en mer vanlig stil är WCJ (även om han inte är oskyldig om man ser till penisgeväret på omslaget). Om man gillar skruvade handlingar så kanske man eventuellt kan få ut något av serien, själv tycker jag bara att den är flåshurtig och krystad. Om möjligt så blir faktiskt handlingen sämre i andra halvan av serien. WCJs teckningar liknar inget annat jag sett, han har en väldigt säregen stil med de väldigt långa och inte alltid anatomiskt korrekta karaktärerna. Men jag gillar hans stil trots de brister som finns. Den är helt enkelt skön i brist på bättre beskrivningar. Men WCJ kan inte rädda upp den här soppan, teckningarna är inte så bra att de förmår lyfta serien. Solid State Tank Girl är faktiskt den sämsta serie jag läst i år. Så inte så mycket Rule Britannia här, det här är mer som engelska fotbollslandslaget. Överskattat.

Manus: Alan C. Martin
Illustration: Warwick Cadwell Johnson
Förlag: Titan Books
Betyg: 1+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Catwoman #1

måndag 26 september, kl 08:09 av 7 kommentarer

catwoman1Av veckans del av New 52 fastnade jag för Catwoman av Judd Winick och Guillem March. Jag kan inte minnas att jag läst någon serie där Catwoman varit med, mitt Bat-läsande inskränker sig till Frank Millers och Paul Popes versioner. Min relation till Catwoman bygger helt på den bästa trikåfilmen jag sett, Tim Burtons snygga Batman Returns där Michelle Pfeiffer, som jag hade ett långvarigt crush på spelade Selena Kyle. Om filmens version av Catwomans origin ligger nära seriens vet jag inte så det är med mycket knappa kunskaper jag tar mig an Catwoman.

Obs! Spoilers ahead. Selena Kyle har här en synnerligen välsvarvad kropp som exponeras på olika sätt på de 21 sidorna. Det hela börjar med en closeup på henne när hon drar på sig catdräkten över sina stora bröst och sin röda behå när ett gäng busar med dödskallemasker bryter sig in i hennes lägenhet, hon lyckas dock fly genom att kasta sig ut, halvt påklädd, genom ett fönster. Hon snackar därefter lite med en polare som varit showgirl, iofs numera åldrad, om att hon behöver någonstans att bo. Därefter hänger hon som bartender på en fest som ryska maffian har med massor av lättklädda tjejer. Hon ser då en man, Renald, varpå hon får en flashback till barndomen då han har ihjäl någon till henne närstående, ev. hennes mamma. Hon följer efter honom in på toaletten, för locka honom, han är 55+, så har hon knäppt upp sin bartenderblus och blottar sin lila behå och sina stora bröst. Dessutom är hennes byxor lite uppknäppta i sidan så man ser en väldigt smal troskant som indikerar att hon har string på sig. Hon spöar därefter skiter ur honom innan hon inser att de antaligen hittat bartendern hon ersatt och därför slår hon sin väg ut ur den ryska festen. För sakens skull ska det noteras att hon här lyckats knäppa sin dräkt. Därefter sitter hon ensam i sitt lånade penthouse omgiven av sina katter och känner sig lite tom. Därpå följer en av de skummaste och definitivt den mest krystade sexscen jag sett i en serie när Catwoman och Batman knullar. The End.

Att DC i nådens år 2011 släpper igenom sån här grumlig skit är ofattbart. Vad tänkte dom? Vad tänkte Winick? Winicks förklaring att Catwoman är en kvinna av idag känns… sådär. Winick gör en stark, om än trasig, kvinnlig karaktär till ett rent objekt genom en krystad handling och massor av omotiverat avklätt . Men visst är fjuniga tonåringar DCs huvudsakliga målgrupp så kanske det kan funka i nåt nummer. Sen borde även de trötta på de andra bristerna i Catwoman som t.ex. den kackiga handlingen och Catwomans trista inre dialog. Hamnar Catwoman på en rysk gangterfest bara för att få med ännu mer halvnaket? Hur hänger det samma med de som jagar henne? Det enda som är bra i Catwoman #1 är Guillem March teckningar som hade förtjänat ett bättre manus. Således faller all skugga på Winick och redaktörerna. Det som hade kunnat bli ett bra förstanummer för att introducera karaktärer Catwoman blir istället dålig mjukporr. För er som har läst skiten och vill gotta er i befogade reaktioner har Robot 6 gjort en sammanställning som även gäller Red Hood and the Outlaws som tydligen ska vara ännu värre. En bedrift i sig.

Manus: Judd Winick
Illustration: Guillem March
Färgläggning: Tomeu Morey
Förlag: DC Comics
Betyg: 1+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers 3 #1-6

måndag 5 september, kl 08:22 av 1 kommentar

ua3Den 5 maj 2011 påbörjade jag det här inlägget. Jag skrev en titel, fixade lite taggar och lade in en bild, och efter det så körde jag fast och visste inte riktigt hur jag skulla tackla Ultimate Comics: Avengers 3. Nu har det gått fyra månader, och jag har inte mycket mer att säga än att det här är en dålig serie. Det är återigen Mark Millar som ansvarar för Ultimate Avengers, och när han lanserade den första delen för drygt två år sedan så var det utan tvekan en riktig kanonserie (Ferdinand och jag drog till med 4++ i våra recensioner av #1 och #2). Ultimate Avengers 2 var dock sämre än 1:an (#4-6 inkl. sammanfattning här), så det var väl med viss skepsis som jag prenumererade vidare även på 3:an, men jag höll tummarna för att Millar skulle hitta tillbaka till formen från 1:an, eller kanske till och med från hans fantastiska original, The Ultimates. Tyvärr så blev det inte alls så. I och med att jag inte har särskilt mycket positivt att komma med den här gången så kör jag en ny typ av recension och listar helt sonika ett gäng anledningar till varför Ultimate Comics: Avengers 3 inte är en bra serie.

– Millar försöker rida på någon sorts ihållande vampyrtrend här, men det finns ingen tvist som gör det hela intressant. Vampyrerna är onda och gillar att bitas, och det är i princip allt. Det ser inte ens coola ut, vilket leder mig direkt till nästa punkt:

– Jag tycker Steve Dillon ritar fult. Alla karaktärer känns stela och ser ut exakt som manliga skyltdockor. Vampyrerna ser ut som grå skyltdockor med huggtänder. Riktigt trist. Omslagen av Leinil Francis Yu är dock helt ok, men låter er inte luras av dem.

– Millar sjabblar totalt bort möjligheten med en ny Ultimate Daredevil. Han introducerar honom för att direkt efteråt låta honom bli vampyrmat och därefter en biroll utan någon sorts funktion överhuvudtaget. Varför ens ha med honom då?

– Storyn är seg och alla karaktärer är tråkiga. Vampyrernas motivation känns trist och obefintlig, och Ultimate Avengers själva får inget utrymme. Millar kan ju skriva bra karaktärsdrivna serier, men här är det bara någon sorts utdragen konflikt mellan vampyrer och superhjältar. Återigen, trist.

Jag kan faktiskt inte komma på någon bra anledning till varför du borde läsa Ultimate Comics: Avengers 3, så jag avslutar helt enkelt med att säga att du inte ska läsa den här serien. Gillar du Ultimates, Avengers eller vampyrer så finns det väldigt många bra mycket bättre serier än den här där ute.

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve Dillon
Tusch: Andy Lanning
Förlag: Marvel
Betyg: 1+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Skullkickers: 1000 Opas and a Dead Body

tisdag 5 april, kl 22:10 av 0 kommentarer

SkullkickersVol1Ibland, bara ibland läser man en serie som är så usel att man känner sig rånad på tiden det tagit att läsa den. Skullkickers av teamet Jim Zub, Edwin Huang och Misty Coats (ok, namnet är iaf tufft) är en sådan serie. Jag har läst om den på diverse amerikanska seriebloggar och den har överlag fått positiva omdömen. Varför kan man verkligen fråga sig. Skullkickers är en fantasyserie som utspelar sig i något som påminner om sen medeltid och handlar om två legoknektar som bevittnar mordet på en högt uppsatt person. De får i uppdrag att hämta ut kroppen från det bårhus där den hålls inlåst men hindras av ett gäng gravplundrare som visar sig hänga med en snubbe som väckt de döda och de får ett h-e att återföra kroppen. De problemen är å andra sidan bara början. Men beväpnade med pistol och yxa köttar de sig mot belöningen.

Jag vet inte varför Skullkickers gillats på andra sidan Atlanten, min gissning är att jänkarna är svältfödda på fantasy av det här slaget medan liknande serier som Skullkickers (fast betydligt bättre) finns i överflöd på den här sidan Atlanten (Frankrike). Teckningarna är särdeles själlösa med undantag av ett fåtal okej bilder. Huvudpersonerna är löjligt breda men det fanns kanske en tanke eftersom bakgrundsmiljöerna är så trista, de döljer ofta dem bra. Story och dialog är om möjligt ännu sämre. Serien lyckas inte vara rolig, fantasyelementen är trötta klichéer och våldet är inte ens snyggt. Att den ändå får ett plus efter siffran beror enbart på de två korta historier som tidigare varit med i Images Popgun-antologier, Chris Stevens står för de teckningarna som är ljusår bättre. På framsidan finns ett citat från Ain´t It Cool News ”Everyone who loves comics should buy Skullkickers”, det borde varit ”Everyone who loves comics should stay the hell away from Shitkickers”.

Manus: Jim Zub
Illustration: Edwin Huang
Färgläggning: Misty Coats
Förlag: Image
Betyg: 1+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Steel #1

måndag 10 januari, kl 08:00 av 1 kommentar

steel1Låt mig börja med att säga att jag totalt har missat all info om crossovern Reign of Doomsday som nu tydligen kickar igång med denna one-shot. Men om detta är vad vi har att vänta oss så lär Reign of Doomsday inte vara värt besväret att följa, för Steel #1 är en riktigt dålig serie. Av flera skäl!

I Steel #1 har Doomsday mystiskt nog dykt upp i Metropolis och ställer till med stor skadegörelse, och John Henry Irons, mer känd som Steel, tar i Supermans frånvaro på sig att försöka stoppa denna best. Här börjar problemen hopa sig för denna serie. Vi börjar med det mest uppenbara. Här har vi Doomsday, besten som tog död på Superman när det begav sig för några år sen, som slåss mot… Steel, en hjälte som till och med på sin bästa dag skulle vara flera nivåer under Superman i fråga om styrka i en nästan jämn fight. Jag har aldrig klagat på något sånt här i serie tidigare men det här är så urbota dumt att jag faktiskt blir arg. Steve Lyons! Skäms på dig!

Fortsätt läsa Steel #1

Manus: Steve Lyons
Illustration: Ed Benes
Tusch: Ed Benes
Färgläggning: Blond
Förlag: DC Comics
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...