Recensioner

Catwoman #1

måndag 26 september, kl 08:09 av 7 kommentarer

catwoman1Av veckans del av New 52 fastnade jag för Catwoman av Judd Winick och Guillem March. Jag kan inte minnas att jag läst någon serie där Catwoman varit med, mitt Bat-läsande inskränker sig till Frank Millers och Paul Popes versioner. Min relation till Catwoman bygger helt på den bästa trikåfilmen jag sett, Tim Burtons snygga Batman Returns där Michelle Pfeiffer, som jag hade ett långvarigt crush på spelade Selena Kyle. Om filmens version av Catwomans origin ligger nära seriens vet jag inte så det är med mycket knappa kunskaper jag tar mig an Catwoman.

Obs! Spoilers ahead. Selena Kyle har här en synnerligen välsvarvad kropp som exponeras på olika sätt på de 21 sidorna. Det hela börjar med en closeup på henne när hon drar på sig catdräkten över sina stora bröst och sin röda behå när ett gäng busar med dödskallemasker bryter sig in i hennes lägenhet, hon lyckas dock fly genom att kasta sig ut, halvt påklädd, genom ett fönster. Hon snackar därefter lite med en polare som varit showgirl, iofs numera åldrad, om att hon behöver någonstans att bo. Därefter hänger hon som bartender på en fest som ryska maffian har med massor av lättklädda tjejer. Hon ser då en man, Renald, varpå hon får en flashback till barndomen då han har ihjäl någon till henne närstående, ev. hennes mamma. Hon följer efter honom in på toaletten, för locka honom, han är 55+, så har hon knäppt upp sin bartenderblus och blottar sin lila behå och sina stora bröst. Dessutom är hennes byxor lite uppknäppta i sidan så man ser en väldigt smal troskant som indikerar att hon har string på sig. Hon spöar därefter skiter ur honom innan hon inser att de antaligen hittat bartendern hon ersatt och därför slår hon sin väg ut ur den ryska festen. För sakens skull ska det noteras att hon här lyckats knäppa sin dräkt. Därefter sitter hon ensam i sitt lånade penthouse omgiven av sina katter och känner sig lite tom. Därpå följer en av de skummaste och definitivt den mest krystade sexscen jag sett i en serie när Catwoman och Batman knullar. The End.

Att DC i nådens år 2011 släpper igenom sån här grumlig skit är ofattbart. Vad tänkte dom? Vad tänkte Winick? Winicks förklaring att Catwoman är en kvinna av idag känns… sådär. Winick gör en stark, om än trasig, kvinnlig karaktär till ett rent objekt genom en krystad handling och massor av omotiverat avklätt . Men visst är fjuniga tonåringar DCs huvudsakliga målgrupp så kanske det kan funka i nåt nummer. Sen borde även de trötta på de andra bristerna i Catwoman som t.ex. den kackiga handlingen och Catwomans trista inre dialog. Hamnar Catwoman på en rysk gangterfest bara för att få med ännu mer halvnaket? Hur hänger det samma med de som jagar henne? Det enda som är bra i Catwoman #1 är Guillem March teckningar som hade förtjänat ett bättre manus. Således faller all skugga på Winick och redaktörerna. Det som hade kunnat bli ett bra förstanummer för att introducera karaktärer Catwoman blir istället dålig mjukporr. För er som har läst skiten och vill gotta er i befogade reaktioner har Robot 6 gjort en sammanställning som även gäller Red Hood and the Outlaws som tydligen ska vara ännu värre. En bedrift i sig.

Manus: Judd Winick
Illustration: Guillem March
Färgläggning: Tomeu Morey
Förlag: DC Comics
Betyg: 1+/5

Kommentarer

  1. Anders says:

    Jag plågade mig igenom eländet igår kväll med resultatet att jag inte kunde sova efteråt i ren irritation. Vilken monumental dynga. Det var nästan så jag inte vågade läsa din recension för hade du gillat den så hade jag varit tvungen att bojkotta shazam.

  2. Henrik Ö says:

    I jämförelse framstår plötsligt Frankenstein, Agent of S.H.A.D.E. som 10-talets Watchmen…

  3. obin says:

    När kommer Batman #1 recensionen då? 🙁

  4. Momiji says:

    Tack för recensionen! Jag är så glad att jag hoppade över denna smörja. Var jättenära att beställa numret, innan jag såg omslaget och jag har tackat mitt ”sjätte sinne för undvikande av trams” om och om igen under de senaste dagarna. Red Hood and the Outlaws tänkte jag däremot låna av en vän för att se scenerna i sitt sammanhang.

    Att döma av vad man sett i bloggar och i diskussionsforum under veckan är det enda bra resultatet av de här två serierna att DCs kvinnosyn nu verkligen diskuteras överallt. I kombination med förlagets walk of shame på SDCC kanske det äntligen kan leda till lite förbättring? Om inte annat så kan ju alla se med egna ögon hur ihåligt deras påstående om att de visst tar kvinnliga läsare (eller för den sakens skull alla manliga läsare som också bryr sig om kvinnosynen i serierna) på allvar visade sig vara.

  5. […] « Catwoman #1 […]

  6. Anders Lundgren says:

    Hade högläsning av den här tidningen med min fru under kvällen. Svårt att veta om man skulle skratta eller gnissla tänder. Rikard, du har i din text verkligen lyckats fånga hur totalt djävla absurd den här tidningen är. Särskilt hämndpartiet och den efterföljande flyktsekvensen genom klubben är ett underverk av bisarra porrvinklar. Det känns extremt penibelt att DC nylanserar en av sina i rätt händer coolaste figurer med en serie som får postapokalypsporrisen ”Axa” att framstå som en kvinnlig karaktärsstudie värdig John Cassavetes.

    För en läsvärd diskussion av Catwoman # 1 och andra konstigheter i DCs New 52 följ länken:
    http://www.comicsalliance.com/2011/09/22/starfire-catwoman-sex-superheroine/

  7. […] som torgförs i flera av titlarna har inte varit nådiga. Läs Rikards recension av Catwoman # 1 här och en bredare genomgång av Laura Hudson på Comics Alliance här. Och det är inte utan anledning […]

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...