Dagens klipp: Om du befinner dig i närheten av Gamla Stan i Stockholm så bör du ta dig till Comics Heaven. Där kan du nämligen inhandla en inbunden version av Neil Gaimans och John Romita Jr:s The Eternals för ringa 149 kronor. Typ halva priset för riktigt bra läsning. The Eternals är enligt mig köpvärt även för 300 kr, så det är bara att inhandla.
149:- ger dig The Eternals, hardcover ed.
The Red Circle av JMS
I helgen bläddrade jag lite i DC-delen av Previews #249. Att återuppliva gamla Golden och Silver Age-hjältar verkar vara rätt populärt i den amerikanska seriebranschen just nu. Kanske går det hand i hand med våg av remakes, reboots och ripoffs som kommer från Hollywood. Om det beror på en vilja att lyfta fram gamla personliga favoriter från skaparnas sida eller om det är ren lättja och lathet vet jag inte. Hur som helst så har jag haft det lite svårt för den här trenden. Både Project Superpower från Dynamite och Agent of Atlas från Marvel var två stora hängläppar om ni frågar mig. Kanske lyckas DC bättre med sin kommande The Red Circle. J. Michael Straczynski kommer att skriva fyra stycken one-shots med fyra gamla superhjältar som ursprungligen gavs ut på gamla Archie Comics på 40-talet. The Hangman, Inferno, The Web och The Shield släpps alla under augusti och kommer vara tecknade av olika illustratörer. En intervju med JMS om projektet finns dessutom att läsa på Newsarama.
Gängkrig 145
Innan jag haft tid att läsa Jens Lapidus och Peter Bergtings nyligen utgivna serie Gängkrig 145 så satt jag och Ferdinand någonstans på Södermalm här i Stockholm och drack några öl. Vi pratade bland annat kring hur problematiskt det kan vara ibland när man ska tycka till om något som man verkligen inte vill tycka något negativt om. Vi blev dock avbrutna av att en blond tjej bajsade på toagolvet och tappade liksom lite fokus efter det, men poängen kvarstår: Det kan vara svårt att skriva helt ärligt om något du rent spontant känner att du borde lyfta fram. Gängkrig 145 är ett lysande exempel på det här. Sveriges största och mest ambitiösa serieprojekt som lanseras på bred front över hela landet måste naturligtvis premieras, särskilt av mig som serieälskare med förhoppningar om större publik spridning av just den här nichen av fulkultur. Oavsett om serien skulle vara fullständigt fantastisk eller ett totalt slöseri med liv så känner jag att jag har ett personligt intresse av att det ska gå bra för Gängkrig 145. För första gången på väldigt lång tid så har det öppnats en dörr som skulle kunna leda till en relativt stor tillströmning av nya serieläsare.
Så, på grund av dessa funderingar var jag nästan på gränsen till orolig när jag nu under helgen lade mig tillrätta med Gängkrig 145. Lite som grädde på orosmoset vet jag även att jag kan vara väldigt kräsen när det kommer till det rent visuella, och att jag allt som oftast föredrar serier med superkrafter, robotar, explosioner och storslagna intriger på galaktisk skala framför verklighetsskildringar. Särskilt svenska sådana. Många potentiella risker i en och samma bok med andra ord.
Det första orosmolnet skingrades turligt nog rätt så omgående. Peter Bergting gör ett smått strålande jobb med att visualisera Jens Lapidus tappning av Stockholms mindre smickrande baksida. Lapidus Stockholm Noir är, förutom ett fränt namn på en cool idé, med sin mörka och tyngre version av dagens Stockholm väldigt passande för den här typen av grafisk novell (eller vad vi nu kallar det). Bergtings grova men ändå skarpa stil mixat med de genomgående mörka färgerna skapar en bra atmosfär till problemen i söderort, och det är väldigt bra bildflyt genom hela berättelsen. Visst, om vi nu verkligen ska gå in på detaljnivå så kanske jag kan tycka att hunden mot slutet kan ha sett lite off ut i en del rutor, men det är bara en petitess. Peter, hatten av för din leverans. Internationell klass utan tvekan, och väldigt kul att se.
När det kommer till berättandet så har jag själv ingen tidigare erfarenhet av Jens Lapidus tidigare böcker, Snabba Cash och Aldrig Fucka Upp, och hade tack vare det inga egentliga preferenser eller högt ställda förväntningar på Gängkrig 145. Kort sammanfattat så kretsar storyn kring en våldtäkt utförd av två män med kriminella kopplingar på en rivals syrra. Allt tar såklart hus i helvete på nolltid och det dröjer inte länge förrän Hasse Aro och Leif G.W. Persson sitter i Efterlyst och pratar om det pågående gängkriget. Spännade och snyggt berättat om du frågar mig. Rent karaktärsmässigt så är snuten Hägerström kanske lite väl klyschig och bekant ibland (frånskild arbetsnarkoman gör saker på sitt sätt, dövar sina problem med mer jobb och har svårt för relationer), men överlag så är alla karaktärer och relationerna dem emellan riktigt bra. Storyn tycker jag funkar fint från början till slut, och jag måste säga att jag faktiskt är smått positivt överraskad. Lär vara ännu bättre för de som läst böckerna innan och har lite mer koll på alla som är med.
Så, sammanfattningsvis så var ju det här inte alls så farligt som jag först fasade för. Hade såklart varit asjobbigt om jag inte hade gillat Bergtings och Lapidus insats, så jag är glad, både för deras och skull och för min egen, att jag slapp göra en sågning. Jag hoppas nu verkligen att Gängkrig 145 blir en rungande succé över hela landet – eller varför inte hela världen – och att den leder både till en stor tillströmning av nya läsare och i ett uppsving för svenskt serieskapande. Det hade ju varit så sjukt nice. Tack och bock.
Manus: Jens Lapidus
Illustration, tusch och färg: Peter Bergting
Förlag: Wahlström & Widstrand
Betyg: 3+/5
Origins of The Dark Knight
Några serienyheter
Så här på fredagseftermiddagen så rapporterar Shazam.se om några serienyheter.
Först ut blir Captain America #600 : Enligt Comic Book Resources så ska numret få en något tidigare release än vad som är vanligt. Serier i USA släpps normalt på onsdagar, men Captain America #600 kommer att släppas måndagen den 15 juni. Det spekuleras just nu i att anledningen till detta är att Marvel har någon särskild nyhet som kommer att släppas i och med serien. Läs mer om detta här.
En annan nyhet från Comic Book Resources är att DC Comics sparkat Dwayne McDuffie från Justice Leauge of America. Enligt McDuffie så har DC:s beslutet inget att göra med kvalitén på hans arbete med Justice Leauge, utan mer med samarbetssvårigheter eller McDuffies frustration över att inte kunna använda DC:s storkanoner (Superman, Batman och Wonder Woman) i serien. Tills DC hittar en ny reguljär författare till titeln så kommer Len Wein att författa de kommande numren. Mer om detta hittar du här.
En trevlig nyhet från filmens värld är att vi i Europa kommer att få se Steven Spielbergs filmadaption av Tintin hela en och en halv månad innan jänkarna. Kul! Det brukar ju vara tvärtom (men kanske inte så länge mellan premiärerna). Något svensk premiärdatum är ännu inte satt för Tintin, men filmen kommer att ha europeisk premiär i slutet av oktober eller i början av november 2011.
Roligaste serierutan någonsin
BE A STAR!
God kväll mina bloggtörstande surfmissbrukare. Tänkte att jag utan vidare knussel helt enkelt skulle bjuda er och era närmaste vänner på ett serieomslag jag tycker är väldigt fint/fränt. Från Nova #22. Vad tycks?
The Marvels Project
Bläddrade i purfärska Marvel Previews igår och såg att det fanns en del information om Brubakers kommande The Marvels Project. Framförallt gillade jag variant-omslaget av Gerald Parel. Särskilt Hulk. Skönt vattenkammad och med snorbroms. Mer om serien efter klicket.
Punisher #5
Det här är sista numret i den inledande arcen Living in Darkness i Marvels nylansering av Punisher i det normala Marvel-universumet. Och jag har verkligen gillat den här arcen. Den har funkat extremt bra i Dark Reign. Även om slutet kanske kändes lite rumphuggen. Eller snarare så kändes det inte riktigt som ett ordentligt avslut, mer som att den fortsättande arcen Dead End, som börjar i #6, bara flyter på utan att stanna upp och ta paus. Kort sagt så handlar Living in Darkness i sin helhet om hur Frank Castle efter ett misslyckat lönnmord på Norman Osborne får Osbornes allierade The Hood på halsen. Till sin hjälp har Castle den unge hackern Henry, en form av hipp och cool version av den gamle vapendragaren Microchip. Antagligen är det så här Punisher kommer funka under Dark Reign, som en finne i röven på The Cabal. Me like.
Tyvärr verkar detta vara det sista numret med Jerome Opena som illustratör. Opena som varit den stor överraskningen i med denna serie. Hans skitiga och grova stil funkar utmärkt till en antihjälte som Punisher. Undrar vad han kommer att få teckna näst? Jag kommer garanterat läsa det. Hoppas att han får någon större titel att ta tag i. Jag tror att han skulle kunna passa bra till någon av Marvels lite mer hårdkokta karaktärer. Kanske Moon Knight?
Manus: Rick Remender
Illustration: Jerome Opena
Tusch: Jerome Opena
Färg: Dan Brown
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5
Hulk à la svensk 3D
Alltid kul med svenska talanger. Jag är imponerad av (och smått avundsjuk på) Jonas Thörnqvists 3D-version av Hulk. Kolla in hans galleri HÄR.













