Albumförlaget har trevligt nog för första gången beviljats stöd av Kulturrådet och det för Christoffer Saars debutalbum Mitt namn var Ozymandias. Jag skulle vilja påstå, med risk för att avslöja grunda kunskaper om de senaste decenniernas svenska serier, att Saars debut är av det ovanligare slaget eftersom det är en filosofisk serie. Inledningsvis är det väldigt oklart vad Saars serie handlar om och vad han vill ha sagt med den. Däremot står det tidigt klart att Saar är en bra tecknare med ett bildspråk som påminner en hel del om Moebius även om en teckningsstilen är en annan så är fantasifullheten stor. Serien är också genomgående skickligt upplagd, spana in några sidor hos Albumförlaget. Huvudperson är Saar själv som besöker sitt inre. Om det här låter pretto och så gott som oläsbart så var det så jag själv kände när jag började läsa efter att albumet legat oläst ett bra tag. Men albumet är vare sig pretto eller oläsbart. Ett tydligt och ur min synvinkel oerhört sympatiskt budskap framträder. Det är inget budskap som trycks i ansiktet som i vissa svenska plakatserier utan det just framträder. Saar ifrågasätter alla ideologier och framförallt att blint följa en ideologi och de följder det ger. Det budskapet är tydligt utan att man blir skriven på näsan, så inget plakat 🙂 Man kan tolka olika delar av serien olika beroende på preferens. T.ex. den höjda handen av människor som höjer som försöker ta sig in till de upphöjda lugna husen från sina konflikter, är det människor som vill in i Europa eller Sverige och är de två gubbarna Europa och Sverige som inte vill låta andra störa lugnet eller vara en del av en större värld. Men det är upp till betraktaren. Mitt namn var Ozymandias är ett relativt kort album (36 sidor) som har desto mer att säga. Läs det och unna dig en tankeställare.