Christine brukar, helt utan faktiska bevis, kalla sig Sveriges största Daredevil-fan. Hon bloggar sedan 2007 på The Other Murdock Papers som är tillägnad just serievärldens mest kända blinda superhjälte och bidrar även sedan februari 2010 regelbundet till The Weekly Crisis. Serier kom hon först i kontakt med som liten då det, förutom självklara val som Bamse och Kalle Anka, även blev en del Superman och Spider-Man. I vuxen ålder återvände intresset och Christine bär idag nördstämpeln med stolthet.
De flesta av oss har våra självklara favoriter bland serieskaparna. Det är ju en särskild ton, känsla och bilduttryck man är ute efter och en bra författare kan göra underverk med nästan vilken bortglömd och skamfilad karaktär som helst på samma sätt som fel person på fel bok kan skapa en närmast oläsbar soppa av ett grundkoncept som verkade stabilt. Sedan har vi ju de serieläsare som kan svälja de mesta bara det är vackert att se på. Jag har förstås mina egna favoriter men jag tillhör även den, kanske något mindre, skara som så helt kärat ner mig i en karaktär att tanken på att överge honom inte finns på kartan. Jag kommer förmodligen att läsa Daredevil tills jag dör eller tills serien inte längre ges ut.
Samtidigt vill man ju så gärna kunna köpa en serie med glädje snarare än av lojalitetsskäl och därför kändes det minst sagt nervöst när Ed Brubaker och Michael Lark drog sig tillbaka efter drygt tre års trogen och högkvalitativ tjänst hos ”mannen utan fruktan”. Deras sista nummer blev jubileumsnummret 500 och de lyckades verkligen höja sig ett snäpp lagom tills det var dags att lämna över stafettpinnen till Andy Diggle och Roberto de la Torre. Nu har det nya teamet avslutat sitt första kapitel och det är dags att se tillbaka på hur de tagit sig an uppgiften och vart huvudpersonen är på väg.
Snabbspola igen fram till 2009. Brubaker och Lark lämnar serien i och med #500 (som egentligen är #120 av Daredevil vol 2 – den omstartade titeln som började 1998 efter att serien varit nedlagd i ett par år – men eftersom #500 är ett bra och runt nummer så återgick man till ursprungsnumreringen) och från och med #501 är det britten 
Det är hög tid att jag återstiftade bekantskapen med Daredevil. Förutom det avskyvärda spektaklet till långfilm så var det säkert 15 år sedan jag spenderade någon tid med Hell’s Kitchens blinda beskyddare (både i rollen som röd trikåkille och blind advokat), vilket innebär att jag har väldigt dålig koll på vad som hänt med Daredevil på senare år. Utifrån den premissen stormade jag helt sonika in i min lokala seriebutik och roffade åt mig precis inkomna trade paperbacken Cruel and Unusual som samlar nummer 106-110, skrivna av Ed Brubaker och Greg Rucka. Eller ja, det blev inte så mycket stormande och roffande egentligen, i och med att jag hade (och fortfarande har) feber med tillhörande förkylning, så det gick rätt lugnt till.
