DC har alltid tagit sig själva på lite större allvar än konkurrenten Marvel. Marvel har t ex under många år drivit med sig själva under rubriken What the…?! (en etikett som omfattat både en oregelbundet utgiven serie och en räcka kortare skämtserier och -teckningar som gått som utfyllnadsmaterial i andra Marveltidningar). What the…?!-tidningen samlade dessutom några av Marvels bästa kreatörer, som där kunde ta ut svängarna och parodiera sina egna skapelser – bland manusförfattarna genom åren märks t ex Stan Lee själv, John Byrne, Kurt Busiek, Peter David, Erik Larsen och Joe Quesada, för att bara nämna några. Något liknande har aldrig funnits hos DC (möjligen med undantag för Fred Hembecks små skämtstrippar som publicerades i diverse DC-tidningar i slutet av 70-talet – men så blev också Hembeck raskt överköpt till Marvel).
Kanske var det en insikt om denna brist på humor och självdistansom låg bakom skapandet av albumet Bizarro Comics 2001 (albumet vann både en Eisner och en Harvey för Best Anthology 2002), där DC bjöd in en rad av USAs främsta indie-serieskapare (sådana som normalt inte skulle ta i superhjältar med tång) att presentera sina versioner av förlagets figurer, kända såväl som okända. Skaparlistan på albumets baksida är lika lång som imponerande: Jessica Abel, Kyle Baker, Eddie Campbell, Evan Dorkin, Sarah Dyer, Hunt Emerson, Matt Groening, Gilbert Hernandez, James Kochalka, Tony Millionaire, Paul Pope, Jeff Smith, Jill Thompson… och det är ändå bara en bråkdel av de talangfulla författare och illustratörer som hörsammade DC:s upprop. Resultatet blev en samling som verkligen förtjänar att kallas en modern klassiker.
Fortsätt läsa Moderna klassiker: Bizarro Comics
Illustration: Stephen DeStefano, Hunt Emerson, Tony Millionaire, Jessica Abel, Ariel Bordeaux, Jill Thompson, Dylan Horrocks, Dean Haspiel, Craig Thompson
Färgläggning: Lee Loughridge, Matt Hollingsworth, Matt Madden, Marie Severin
Förlag: DC
Betyg: 5/5
Inte helt oväntat har många amerikanska serieskapare i indiesvängen ett passionerat förhållande till superhjälteserier. Marvel har i antologin Strange Tales gett några ur den skaran helt fria händer att ge sin egen tolkning av förlagets figurer. I vanlig ordning har titeln 
ex när jag vid senaste besöket hos min lokala seriebutik upptäcker en Peter Bagge-teckning stirra ned på mig från hyllan – va? En Peter Bagge-grej jag missat? Hur är det möjligt? En snabb bläddring ger vid handen att jag inte bara missat Bagge utan mycket annat – Strange Tales är en antologisamling om tre nummer (nu inne på #2, hoppas verkligen att jag kan hitta #1 som baknummer…) där Marvel bjudit in ett gäng indie/alternativserieskapare att göra sina egna versioner (oftast parodier, men ibland mer substantiellt än så) av Marvels hjältar – det är helt enkelt fråga om att det äääntligen blivit dags för en Marvel-version av DC:s Bizarro Comics och World’s Funniest (har ni inte läst dem så spring och köp genast – båda två innehåller f ö flera serier av shazam.se-favoriten Evan Dorkin). Och detta har alltså gått mig helt förbi, så jag har missat #1. Typiskt.
