Jag har väl ingen egentlig speciell relation till Watchmen, iallafall inte mer än jag har till andra serier. Jag läste ett par nummer som jag fick av mina föräldrar när serien först gavs ut i Sverige, vilket alltså bör ha varit 1987. Som nioåring kan vi väl konstatera att jag inte riktigt var redo att ta till mig Alan Moores rätt så samhällskritiska superhjältedekonstruering. Jag minns att jag gillade numret som fokuserade på Dr Manhattans ursprung och roll i serien, och Rorschachs mask var ju rätt frän, men utöver det så var jag nog måttligt intresserad. På grund av detta dröjde det ytterligare 20 år innan jag för första gången tog mig igenom alla tolv nummer av Watchmen.
Utan att snöa in alltför mycket på detaljer, för det går det ju verkligen att göra när det kommer till den här serien, så kan vi väl nöja oss med att kalla Watchmen för en väldigt snygg, spännande och välkomponerad historia med betydligt mer djup och utrymme för tolkningar än vad de flesta andra serier ens varit i närheten av. Grafisk novell, modern klassiker etc, gillar du att läsa bra saker så ska du kort och gott läsa Watchmen, och allt det här har du ju läst eller hört förut. Det du inte läst eller hört förut är mitt utlåtande av Zack Snyders filmatisering. Det kommer här.