Att det pågår en crossover som heter Messiah War just nu har säkert en hel del av er läsare redan snappat upp. Crossovern är en fortsättning på crossovern med det liknande namnet Messiah Complex från några år tillbaka. Det har inget med Jesus Kristus att göra utan messias syftar på Hope, det förstfödda mutantbarnet sedan M-day då majoriteten av jordens alla mutanter blev med sina krafter. Och allt sedan dess har Bishop, mutanten från framtiden, klandrat det lilla flickebarnet för den dystopiska framtid han kommer ifrån. Så mycket att han flera gånger försökt mörda henne. Bishop, tidigare en fullvärdig medlem av X-men, har den senaste tiden målats upp som en fullblodig psykopatisk mördare. Miniserien X-Men: The Times & Life of Lucas Bishop ger dock en annorlunda bild av Bishops beteende.
Arkiv för maj 2009
X-Men: The Times & Life of Lucas Bishop #3
Gängkrig 145
Mediebevakningen av Jens Lapidus och Peter Bergtings serieroman Gängkrig 145 har varit enorm. Det är jäkligt kul eftersom det betyder att flera som aldrig läst serier förut, eller i alla fall inte sedan barndomens dagar, nu kanske blir intresserade och förhoppningsvis fortsätter att läsa mer serier. Men är Gängkrig 145 verkligen så bra som det verkar? Frågar du mig så är svaret på den frågan JA!
SUPERGOD
Warren Ellis, nu aktuell med både (smått mästerliga) No Hero och (kanske inte fullt så mästerliga) Ignition City, ska enligt egen utsago komma med en ny superhjältetolkning i höst. Utöver att den sägs gå under namnet SUPERGOD så bjuder han på nedan manusanteckningar för seriens andra nummer. För min del så måste alla serier som innehåller termer som Megareactor Buddha’s Spine vara mer eller mindre fantastiska. Jag höjer en peppflagga i väntan på mer info.
China began designing their own superhuman soon after, but didn’t have the tech for Megareactor Buddha’s Spine until 1990. Nominally, PRC is atheist, but the old religions never went away, and a surprising number of Chinese state scientists still think in terms of qi. The superhuman Maitreya was a subject enveloped by scanning tunnelling microscopes wired into his visual cortex, forced to meditate upon his own atomic structure until he could perceive the quantum foam of every particle of his being birthing and annihilating under the uncertainty principle. His emergence into superhumanity was heralded by the impossible light of zero point energy accessed from the spaces between virtual particles. The Chinese filled a warehouse with political prisoners and told Maitreya to kill them, to demonstrate his power over spacetime and matter. He instead fashioned them into a vast musical instrument of entrancingly beautiful tone. Then configured all the assembled soldiers and scientists into a self-supporting worm-like structure and fired them into space with/through the musical instrument, where they journeyed as a biological probe of brains linked in parallel that reported information about the solar system back to Maitreya via quantum entanglement until the structure, starting to break up, was identified as comet Shoemaker-Levy and eventually smacked into the surface of Jupiter.
Tom Hiddleston = Loki
Läste precis att teaterskådisen Tom Hiddleston är castad för att spela Loki i kommande Thor-filmen. Blir säkert bra. Lite kort om filmen:
This epic adventure spans the Marvel Universe; from present day Earth to the realm of Asgard. At the center of the story is The Mighty Thor, a powerful but arrogant warrior whose reckless actions reignite an ancient war. Thor is cast down to Earth and forced to live among humans as punishment. Once here, Thor learns what it takes to be a true hero when the most dangerous villain of his world sends the darkest forces of Asgard to invade Earth.
Kan ju bli precis hur bra eller hur kalasdåligt som helst det där. Vi ses i biografen 2011. Mer info hos Comic Book Resources.
Flash: Rebirth #2
Sista sidan i Flash Rebirth #2-är skitcool och sidorna innan är inte fy skam de heller. Första numret var kanske inte något som huvudet exploderade av direkt, men nu har det tagit sig ordentligt. Klassisk superhjälteintrig, javisst, men det är skickligt uppbyggt och riktigt snyggt att titta på. Johns och van Sciver levererar helt enkelt en riktigt bra serietidning med andra numret av Flash: Rebirth. Fräscht!
Manus: Geoff Johns
Illustration och tusch: Ethan Van Sciver
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Silver Surfer: Requiem
Jag gillar J. Michael Straczynski. Babylon 5 skiter jag visserligen fullständigt i. Inte för att det är dåligt, men science fiction på TV har aldrig riktigt varit min grej. Hans superhjälteserie och DC-pastisch Supreme Power är däremot king, och likaså den nya Thor. Illustratören Esad Ribic fick jag upp ögonen för efter att ha läst Sub-Mariner: The Depths. Och sedan tonåren har jag alltid haft ett kärleksförhållande med Silver Surfer. En kombination av alla tre borde ju så klart vara en given succé? Men det förstår ni antagligen redan att det inte är. Straczynski försöker vara existentiell men det blir mest långsamt, händelsefattigt och sentimentalt.
War Machine #5
Femte numret av hitech-action-serien War Machine är den avslutande delen i den här seriens första storyarc, och i det stora hela tycker jag att det har varit en rätt angenäm resa. I det här numret får vi följa upplösningen av intrigen med det raskt eskalerande maskinviruset Ultimo (som av någon okänd anledning förvandlar sina offer till cyberzombies med laserögon), och utan att gå in på för mycket detaljer så innehåller den här finalen som sig bör lagom stora doser självuppoffring och spektakulära högteknologiska våldsamheter. Det är även ett riktigt bra avslut som öppnar för nytt och ännu större doser trubbel i kommande nummer, så jag är riktigt peppad på att följa den här serien även fortsättningsvis. Det jag hoppas att den här serien kan förbättra i kommande nummer är framtoningen av War Machine som huvudkaraktär. Visst, det är rätt fräckt att han deklarerat krig mot alla typer av organiserad brottslighet på en global skala, men han kan kännas lite väl ambivalent när han samtidigt försöker leva upp till sina egna superhjälteideal. Rätt intressant konflikt där i och för sig, men i de här första numren så tycker jag faktiskt att sidokaraktären Ares, krigsguden inkarnerad, varit något intressantare än War Machine själv. Inte för att det gör så mycket egentligen.
Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Superman: World of New Krypton #3
Som bekant så har ju DC gjort en del rokader bland Superman-serierna och Superman huserar för tillfället i World of New Krypton som nu kommit till sitt tredje nummer. Säga vad man vill om detta så går det inte att undkomma att James Robinson och Greg Rucka hittills har leverarat en väldigt bra serie där den drivande motorn är motsättningarna mellan Superman och general Zod.
Fortsätt läsa Superman: World of New Krypton #3
Secret Invasion TPB
Hade en förhoppning om att kunna köpa på mig rätt mycket serier när jag var i USA för några dagar sedan, men jag tog mig tyvärr aldrig tid att leta mig fram till någon comic book store. Kom dock inte helt hem tomhänt. Flygplatsen i Las Vegas hade (tursamt nog) ett litet utbud av serier, så jag passade på att inhandla Ms. Marvel vol. 2: Civil War och samlingen Secret Invasion. Betade av båda volymerna på flighten hem, men vi börjar med att tycka till lite om den senare.
Secret Invasion i all korthet: Skrullerna bestämmer sig efter rymdslakten Annihilation för att jorden är deras rättmätiga hem, och för att nästla sig in och i det långa loppet överta jorden börjar de systematiskt att kidnappa flera av jordens mäktigaste superhjältar för att ersätta dem med identiska skrullinfiltratörer. För att infiltreringen ska fungera 
är merparten av kopiorna sleeper agents som hjärntvättats till att tro att de verkligen är den hjälte de imiterar, vilket såklart får en hel del komplikationer när invasionen inleds och agenternas riktiga personligheter aktiveras. Komplikationer blir det även när misstron kring vem som egentligen är en skrull eller inte börjar spridas bland mänskliga hjältar och skurkar, och paranoia är ett genomgående tema i hela volymen. Cool idé. Skrivandet står Brian Michael Bendis för, vilket innebär att det blir rätt dialogdrivet (på ett bra sätt om du frågar mig), och för ritandet ansvarar Leinil Francis Yu med sin rätt personliga stil (som jag gillat skarpt i exempelvis Ultimate Wolverine vs. Hulk men som jag inte är säker passar riktigt här). Bra team, men levererar de?
Zorn & Dirna #1 Valsverken
På SPX nyligen passade jag på att skaffa en del typ av serier som jag vanligtvis inte brukar köpa. Bland annat det senaste albumet från det svenska independentförlaget Albumförlaget. Albumförlaget fokuserar på franska albumserier och drivs av Jonas Andersson, en otroligt trevlig kille som gör det helt och hållet på sin fritid. Sånt är givetvis beundransvärt och ska uppmuntras.
Ett av de album jag köpte, Zorn & Dirna, är ett klassiskt fantasyäventyr tecknat i vad jag har förstått vara typisk fransk stil. Det hela handlar om en värld där döden fångats i en spegel och inte längre kan skörda själar. Men det innebär inte att allt är happy dory och att alla går runt och är odödliga och glada. Nej de åldras som vanligt och ruttnar slutligen sönder. För att världen inte ska överbefolkas av stinkande zombies skickas gamlingarna till valsverken för att halshuggas. På så sätt frigörs deras själar och tar besittning den bödel som utför halshuggningen. Jo, det är precis så krystat som det låter. Lite som något gammalt Drakar och Demoner-äventyr från ungdomen. Men det här är ju fantasy så på något sätt kommer Zorn & Dirna undan med det. I den här världen växer syskonen Zorn och Dirna upp. De två barnen har den unika förmågan att när de tillsammans rör vid en levande varelse och koncentrerar sig så kan de med sin beröring döda varelsen på riktigt och fria själen från bandet till jordelivet. Två nyttiga små rackare i en värld där själva döden är död.
