Efter rekommendation från Ferdinand bestämde jag mig för att läsa första numret av Secret Warriors. Secret Warriors #1, med undertiteln Nick Fury: Agent Of Nothing, är (turligt nog, både för mig och Ferdinand) en väldigt trevlig avkomma sprungen ur skrullhärvan Secret Invasion. Första gången jag träffade på Secret Warriors var faktiskt rätt nyligen, närmare bestämt när jag läste Secret Invasion TPB på flyget hem från Vegas. Kan inte påstå att de gjorde ett särskilt stort intryck på mig då, men det var å andra sidan inte heller mycket annat som gjorde det då. Här i sin egen dedikerade titel fungerar de dock desto bättre. Snabbt sammanfattat känns det som en snygg högteknologisk spion- och konspirationshistoria blandat med superhjälteaction. Skön mix.
Det jag gillar mest med Secret Warriors, förutom att den är väldigt snyggt tecknad och färglagd, är hur den på ett trovärdigt och effektivt vis mixar en välkänd och etablerad karaktär – Nick Fury – med en samling nykomlingar. De nybildade hemliga krigarna består av ett gäng relativt oerfarna individer med superkrafter, kallade ”caterpillars”, som endast Nick Fury känner till via filer han snodde med sig innan han gick under jorden (i arcen Secret War från 2004). Gillar att kunna följa nya karaktärer som inte behöver släpa på en massa bagage från förr, och just det här teamet känns för mig rätt lovande. Lineupen ser ut som följer:
– Quake: Jordbävningskrafter i händerna, dotter till skurken Mister Hyde.
– Phobos: Ares 12-årige son. God of Fear (och God of Xbox).
– The Druid: Knubbig magiker.
– Slingshot: Stavsvingande speedster.
– Hellfire: Smått osympatisk pyrokinetiker med brinnande kätting.
– Stonewall: Stor och stark i bar överkropp.
Handlingsmässigt så introduceras Secret Warriors som ett av få rebellteam som är fullt medvetna om hur i princip alla säkerhetsorganisationer och styrande organ på en global skala är korrumperade eller smyginfiltrerade av den kriminella organisationen Hydra. De är också medvetna om att de är extrema underdogs i jämförelse nya tungviktaren Norman Osborn, som i och med Dark Reign nu styr över Avengers, Thunderbolts och superorganisationen H.A.M.M.E.R. (som ersatt det nedlagda S.H.I.E.L.D.). Visst, det kanske inte är det lättaste att sätta sig in som nytillkommen Marvel-läsare, men jag tycker ändå att de lyckas summera bakgrunden ganska tydligt i det här numret utan att behöva skriva folk på näsan. En positiv överraskning skulle jag vilja kalla det. Tack och bock.
Manus: Brian Michael Bendis, Jonathan Hickman
Illustration: Stefano Caselli
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Inhumans är ordentligt uppretade efter att deras kung, Blackagar Boltagon a.k.a. Black Bolt, kidnappats och ersatts med en imitatör av de invaderande skrullerna i Secret Invasion. Väl tillbaka vid rodret tar Black Bolt, tillsammans med sin lätt psykotiska och maktgiriga bror Maximus, en betydligt mer offensiv roll som Inhumans ledare, och inleder något av ett kosmiskt korståg genom galaxen, där de inledningsvis förintar den flyende Skrull-styrkan i ett nafs. Black Bolt och co vrålar sig sedan vidare in i Kree-imperiet och kör av bara farten rakt igenom ett par av Emperor Vulcans Shi’ar-skepp på vägen. I all korthet, Secret Invasion: War of Kings öppnar för en hel massa lovande kosmiska konflikter, och War of Kings som helhet ser ut att kunna bli något utöver det vanliga. Känns lite som Star wars och Battlestar Galactica mixat med superhjältar.
