Doctor Strange besöker några högteknologiska munkar i Tibet som behöver den gode doktorns hjälp. Efter att munkarna släppt lös en fasansfull demon av misstag parasiterar nu detta vederstyggliga väsen i en stackars oskyldig ung prinsessas kropp och de är oskiljaktiga. Allt verkar hopplöst men i Doctor Strange värld är inget omöjligt om man bara är beredd att betala priset och själv har han nog betalat det högsta.

New Avengers Annual #1 ägnas uteslutande åt att utforska Doctor Strange nya roll som mästare över all magi – både god och ond – som vi tidigare kunnat läsa om i Jonathan Hickmans New Avengers. Hotet från de ständiga kollisionerna med andra världar och Reed Richards ödesmättade profetia om att allt dör gör att The Doctor bestämmer sig för att ta i med hårdhandskarna. Han vägrar nämligen tro att något är omöjligt – det handlar bara om att betala rätt pris. I Doctor Stranges fall – hans egen själ.

Det var väldigt länge sedan vi fick se Doctor Strange i ett eget nummer, det närmaste var i Matt Fractions nedlagda Defenders. Istället har han vandrat runt i olika Avengers-titlar, förlorat sin titel, letat efter en ny mästare och slutligen återbördats som Sorcerer Supreme. Med ständiga rykten om en kommande film med honom själv i huvudrollen är det på tiden att han får stå själv i rampljuset och det här är verkligen en bra början.

Frank Barbiere, som bland annat författar det mycket trevliga äventyret Five Ghosts hos Image Comics, lyckas leverera en av de bästa Doctor Strange-historierna jag läst på mycket länge. Det är ett storskaligt drama kryddat med mörk diabolisk magi i den högre skolan och dessutom får vi även följa en händelse i doktorns tidigare liv som briljant, men självgod, kirurg som lärde honom att allt har ett pris. En kvinnlig kollega instruerar sina AT-läkare att ibland räcker inte den medicinska vetenskapen till utan man måste helt enkelt låta naturen ha sin gång då Stephen Strange stövlar in och däremot kaxigt hävdar att det är nonsens. Ingenting är omöjligt och ingen patient har dött på hans operationsbord. När han sedan får träffa en släkting till den kvinnliga doktorn som har en elakartad hjärntumör som inte går att operera bestämmer han sig följaktligen högmodigt för att göra just detta – vilket blir en hård läxa för den gode doktorn.

Förutom en bra berättelse på två plan med bra karaktärer och magiska fighter levererar tecknaren Marco Rudy sällsynt mystiska och underbart psykedeliska bilder som inte är av denna världen, precis som det ska vara i en serie om magi. Bilderna böljar fram över sidorna med ett härligt flöde fritt från bildrutor och varje liten bild är ett litet mästerverk, allt i från så skilda saker som en kärleksfull kyss på pannan till när doktorn använder sin astrala gestalt.

Även om handlingen innehåller en del förutsägbara moment måste jag ändå säga att Barbiere och Rudys äventyr är något av det bästa jag läst med Doctor Strange. Du behöver inte ha läst något innan och inte heller plocka upp något efteråt utan denna fristående berättelse klarar sig helt på egna ben. Du behöver inte ens gilla magi eller för delen Doctor Strange som karaktär för att njuta av den här otroligt väl genomförda berättelsen. Själv hoppas jag på en fortsättning med dessa herrar vid rodret och ser fram emot San Diego Comic-Con nästa vecka då jag hoppas att detta blir verklighet. Rekommenderas varmt.

Trackback-adress