Ordbilder har tidigare gett ut manga som riktar sig till barn men då lite äldre. Johanna Gustafssons debut Stora Björn och Lilla Björn är den första serien som riktar sig till de yngsta barnen. Johanna Gustafsson har gått på Serieskolan i Malmö, jag kan inte dra mig till minnes att jag läst någon kortare serie av henne i något sammanhang men så har också mitt inköp av fanzin liksom skolantologier varit så gott som obefintligt de senaste åren.

Stora Björn och Lilla Björn handlar om Maia som älskar astronomi och ofta tittar på stjärnorna innan hon går och lägger sig. En kväll märker hon att det inte ser ut som det brukar. Hon har inte mer än gått och lagt sig innan något krafsar på rutan. Det visar sig vara stjärnbilden Stora Björn som kommit till jorden för att leta efter stjärnbilden Lilla Björn som försvunnit och måste hittas innan ett dygn gått annars blir Lilla Björn fast på jorden. Maia följer med Stora Björn ut i natten för att leta.

Det är en trevlig debut som Gustafsson begått, teckningarna med tjocka tuschdrag är tydliga och hon har ett bra gehör för minspel och känslor hos Maia. Stora Björn är verkligen en stor björn och för att visa att det inte är en vanlig björn har den ett blått och orange öga, det räcker gott för att den ska framstå som speciell. En liten detalj som gör väldigt mycket. Maia liksom pappan som skymtar förbi har en lite konstig näsa, röd och rätt stor som man kan haka upp sig på vilket både jag och dottern gjorde. Annars är som sagt teckningarna bra av såväl Maia som björnarna och övriga djur de stöter på. Dialogen hålls också på en bra nivå, den är skriven för barn och blir följaktligen inte högtravande men är vid något tillfälle. Stora Björn och Lilla Björn är en bra barnserie med både lite fantasi och spänning, lagom för de mindre barnen som kan hänga med i en serie. Dotterns omdöme var ganska bra men hon kanske är något år för stor nu. 4-6 år skulle jag tro passar bäst och det finns inte direkt något överflöd av serier för den åldersgruppen.

Trackback-adress