Hallowe’en in a Suburb
av H.P. Lovecraft
The steeples are white in the wild moonlight,
And the trees have a silver glare;
Past the chimneys high see the vampires fly,
And the harpies of upper air,
That flutter and laugh and stare.
For the village dead to the moon outspread
Never shone in the sunset’s gleam,
But grew out of the deep that the dead years keep
Where the rivers of madness stream
Down the gulfs to a pit of dream.
Läs hela dikten här!
Lovecrafts poem har för mig blivit något av en traditionell inledning på denna kusliga helgdag. Och på väg att bli en tradition är också tipsen på skräckserier jag brukar publicera runt den här tiden på året. Då Halloween infaller i afton är det verkligen hög tid att få ut dessa i etern.
Creepy presents Alex Toth (Dark Horse Comics)
Min fascination för det gudabenådade geniet Toth växer med varje ny serie jag får tag i. De senaste åren har mängden tillgängliga verk ökat markant tack vare fina insatser från förlag som IDW och Dark Horse Comics. De förras tredelade serie Genius: Illustrated/Isolated/Animated torde vara den mest omfattande genomgången av mannens liv och verk som någonsin gjorts. Dark Horse Comics samling med alla serier han gjorde för Warrens svartvita skräckmagasin på sjuttiotalet är ett likaledes välkommet tillskott. Här hittar vi några av Toths mest genomarbetade och innovativa verk. Som ”The Phantom of Pleasure Island” där hans filminspiration och virtuosa teknik ger fantastiska resultat. Eller “Jacque Cocteau’s Circus of the Bizarre” där han tuschar likaledes legendariske Carmine Infantinos teckningar och slutresultatet blir en sällsam kombination av deras distinkta stilar. Jag skulle kunna gå igenom detta från pärm till pärm men nöjer mig med konstaterandet att detta är något som hör hemma i hyllan hos alla som uppskattar seriekonst av yppersta märke.
Nameless (Image)
Grant Morrison är verkligen på hemtam mark med den här historien som kombinerar storskalig science fiction med Mayansk mytologi, ockultism, konspirationsteorier och riktigt köttig skräck. Tecknaren Chris Burnham och färgläggaren Nathan Fairbarn ger allt i varje nummer och gör att såväl episka rymdsekvenser som kladdigt våld fyller läsaren med lika delar förundran och avsky. Att redogöra för den mångfacetterade intrigen känns som en alltför vördnadsbjudande uppgift, och med tanke på utvecklingen i de senaste numren ska det beredvilligt erkännas att jag i det här läget inte är riktigt säker på vad som är verklighet respektive inbillning/hallucinationer. Hur man ska lyckas sammanfoga de disparata delarna i sjätte och ännu ej utgivna sista numret är nästan det största mysteriet.
Rat God (Dark Horse Comics)
Richard Corben är en av de främsta skräckserieskaparna och med det här kraftigt Lovecraftinfluerade verket når han nya höjder. I protagonisten Clark Elwood har vi en övertygande stand in för Providenceförfattaren såväl utseende- som ideologimässigt. Corben konfronterar effektivt läsaren med de mer kontroversiella delarna av Lovecrafts författarskap där rasistiska åsikter emellanåt dyker upp. Samtidigt rullar han ut en såväl våldsam som sexig och monstruös historia under Elwoods färd till utmarker och ruttna småstäder som kommer tyckas välbekanta för de som tidigare läst endera författare. Vad som gör detta så bra är dock att Corben inte nöjer sig med att enbart upprepa mer eller mindre nötta stildrag. Han vrider och vänder på begreppen och klichéerna, använder dem samtidigt som han underminerar vad de tidigare stått för och laddar trötta inslag med ny kraft. Precis som Lovecraft före honom så får Elwood också anledning att ifrågasätta sina hävdvunna positioner under berättelsens gång. Slutresultatet är mycket intressant.
Ghosts and Girls of Fiction House (Yoe Books/IDW)
Den här samlingen av skräckserier levererades precis under det att jag skrivit texterna ovan. Så något slutgiltigt omdöme är det för tidigt att ge. Men dess uttalade fokus ligger mig förstås extra varmt om hjärtat och känns som en naturlig fortsättning på Corbenboken ovan. Hör bara hur baksidestexten låter så förstår ni varför: ”The publisher Fiction House was infamous for what anti-comics crusader Dr. Fredric Wertham called ”headlight comics”, i.e. comics featuring the ample female bosom,” Och en snabb genombläddring ger vid handen att den är lika genomarbetad som Yoes böcker brukar vara med mängder av fascinerande historisk och biografisk information runt tecknare och förlaget Fiction House utöver de i snygg faksimil återgivna serierna. Återkommer med en mer fullödig recension inom kort.
Happy Haunting!