Recensioner

Tintins äventyr: Faraos Cigarrer & Blå Lotus

torsdag 9 april, kl 12:37 av 0 kommentarer

Bamse, Lucky Luke, Smurfarna, Asterix & Obelix samt Linda och Valentins äventyr är alla serier som fanns nära till hands under min uppväxt men den serie som kom att prägla min omättliga aptit på seriekonsten – och som dessutom älskades av hela familjen – var Tintins äventyr av Hergé. Min mor såg till att jag tidigt fick prenumerera på Bamse och min bokhylla dignade av låneböcker av olika fransk-belgiska serier men när det gällde Tintin var det en annan femma. Min far och äldre bror såg gemensamt till att skaffa alla albumen från Carlsen och ett av min barndoms starkaste minnen var när pappa läste högt ur något av alla dessa fantastiska äventyr – där han också visade prov på en dold talang när det gällde att gestalta det myllrande persongalleriet – medan jag och min bror andlöst tittade på bilderna.

Förutom själva albumen så införskaffades även de flesta av de svenska talskivorna eller kassetterna – med Tomas Bolme som Tintin och Bert-Åke Varg som kapten Haddock – och jag kan konstatera att det inte gick en dag under min formativa period som ung då jag inte inmundigade Tintins äventyr i någon form. I och med superhjälteseriernas intåg ändrades min dagliga kost av serier radikalt och sträcker sig idag till i stort sett alla genrer och format men som inkörsport till mitt läsande och kärlek till seriekonsten håller jag fortfarande Tintins äventyr som ansvarig och Hergés skapelse kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Det är många i Sverige som älskar Tintin och håller hans fana högt men jag vill passa på att hylla en alldeles särskild person som verkligen brinner för Hergés skapelse, nämligen Björn Wahlberg. Förutom att han grundade den svenska Tintinföreningen Generation T (2007) så är han sedan 2004 ansvarig för nyöversättningen av Tintins äventyr, ett uppdrag som han genomfört med imponerande noggrannhet och mycket kärlek. Wahlbergs härliga översättningar har tagit serien till nya höjder och nu kan man även njuta av dessa i de efterlängtade retroutgåvorna av Tintins äventyr som nu kommer ut på svenska för första gången på Cobolt Förlag.

Andra världskriget och den tyska ockupationen av Belgien satte inte stopp för Hergés arbete med Tintins äventyr men ransoneringen av papper gjorde att utgåvorna fick krympa i sidantal men i gengäld blev det möjligt att trycka upplagorna i färg. Detta faktum sporrade Hergé som nu började redigera, teckna om och färglägga åtta av de nio album som getts ut innan kriget (undantaget blev första äventyret: Tintin i Sovjet) och det är dessa utgåvor som sedan dess varit en del av utgivningen.

Det fjärde och femte albumet i serien – Faraos cigarrer och Blå Lotus – gavs ursprungligen ut 1934 respektive 1936 och innehåller drygt 100 sidor i svartvitt (jämfört med färgversionernas 64 sidor) med större bildrutor än vad vi är vana vid och gavs sedan ut på nytt 1938 respektive 1939 med fyra helsidesplanscher i färg tillfogade och det är den versionen som ligger till grund för de härliga svenska retroutgåvorna från Cobolt Förlag som nu, april 2020, finns ute i handeln.

Förutom första mötet med Tchang dyker i Faraos cigarrer även några andra klassiska karaktärer från Tintins värld upp för första gången. Dupondtarna (som här kallas för sina täcknamn ”X33” och ”X33b”), den skrupelfrie krösusen Rastapopoulos, den portugisiske nasaren Oliveira da Figueira och säkert några till som jag missat.

Faraos cigarrer och Blå Lotus är två fristående album men hålls samman av den övergripande handlingen om en mystisk internationell narkotikaliga som hamnar under den undersökande och outtröttlige unge journalisten Tintins lupp när han råkar komma i deras väg. Äventyren för oss från Egypten till Indien och i Blå Lotus vidare till Kina och framförallt då den myllrande storstaden Shanghai och alla är präglade av den koloniala kontexten som rådde under 1930-talet. Faraos cigarrer är mer ett kul äventyr med mycket slapstick, ologiska sammanträffanden och underhållning för stunden men i Blå Lotus märks det att Hergé inte bara hittat en renare teckningsstil utan dessutom lagt ner grundlig research vilket resulterar i en sympatisk och mångbottnad skildring av den kinesiska befolkningen och dess historia. Här får man också ta i sitt sammanhang att Blå Lotus ursprungligen gjordes innan Japan attackerade Kina 1937 vilket nästan känns profetiskt med tanke på att Japan i albumet utnyttjar ett järnvägsattentat som en förevändning att ockupera Shanghai för att skydda sina egna intressen.

I ett oförglömligt samtal mellan de nyblivna vännerna Tintin och Tchang skrattar de åt hur européerna ser på Kina och att alla vita inte är elaka. Kontentan är att vi känner varandra för dåligt, vilket känns som ett mycket modernt, sunt och till och med vågat perspektiv med tanke på att albumet ursprungligen gavs ut 1934-35 i den katolska och konservativa tidningen Le Petit Vingtième. Hergé missar heller aldrig en chans att göra narr av japaner eller för den delen britter som styr den internationella koncessionen i Shanghai och Blå Lotus är verkligen ett av de bästa albumen i serien om Tintins äventyr.

Manus: Hergé
Illustration: Hergé
Förlag: Cobolt Förlag

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...