Författar arkiv

Recensioner

Great Lakes Avengers: Misassembled

lördag 22 augusti, kl 13:08 av 2 kommentarer

GLASamlingen Misassembled med Great Lakes Avengers är en serie som jag stått och fingrat på i flera månader när jag browsat runt i serielådorna på Comcis Heaven i Gamla stan. Huvudanledningen till att jag den här gången köpte den istället för att stoppa tillbaka den i lådan var att jag upptäckte att det är (nya favoriten) Paul Pelletier från bland annat Guardians of The Galaxy som tecknat serien. Pelletiers stil påminner mig om en modernare variant av Alan Davis, som du som läste svenska Marvel-serier under slutet av 80-talet säkert känner igen från bland annat New Mutants och Excalibur. Så, utöver ett rent visuellt pepp så hade jag inga egentliga förväntningar på Great Lakes Avengers. Rätt bra utgångsläge alltså.

GLA

Apropå Excalibur så kanske du också minns att det var en serie som (iallafall jag tyckte) lyckades varva humor med allvarligare teman, och det är lite så även med GLA, även om den här serien kanske lutar lite mer åt det vridna än åt det allvarliga hållet. Tidsmässigt så utspelar sig den här volymen innan Marvels Civil War men efter Avengers Disassembled, som ledde till att flera Avengers-medlemmar dog och att hela teamet upplöstes. Ur askan och sorgen efter Avengers så reser sig en ny samling hjältar – från Milwaukee – som ser det som sin uppgift att fylla det tomrum som Avengers lämnat efter sig. Problemet är bara att Wisconsin inte har någon större nytta av superhjältar, och temat blir sittandes mer eller mindre sysslolösa i sitt högkvarter (en vanlig lägenhet). Tills superkurken Maelstrom dyker upp det vill säga, med en plan som baserar sig på principen att alla ondsinta försök att ta över världen hittills falerat på grund av att de oftast utspelar sig i stora städer där det finns många suoerhjältar. Maelstrom däremot bygger upp sin ny bas och sätter sin plan i verket mitt i Wisconsin. Väldigt lägligt för GLA som bara väntat på ett sådant här tillfälle såklart. Det minst sagt brokiga teamet, som alltså enats om namnet Great Lakes Avengers, består i den här volymen av:

Mr. Immortal – Odödlig ledare (som dör mest hela tiden)
Flatman – Lite som Mr Fantastic, fast kan bara vara platt.
Doorman – Teleporterare som i praktiken är ett portabelt dörrhål.
Big Bertha – Megafet tjej som är superstark och skottsäker.
Dinah Soar – Rosa flygande dinosauriehybrid.
Squirrel Girl – Hälften ekorre, hälften människa, med stor svans.
Monkey Joe – Intelligent(?) ekorre.
Tippy-Toe – En annan intelligent(?) ekorre.
Grasshopper – Kille med hoppande stridsrustning.

Jag blev väldigt positivt överraskad av GLA. Pelletiers illustrationer är som förväntat snygga och passande till den här typen av serie, och författaren Dan Slott lyckas balansera mixen mellan humor, action och allvar på ett väldigt bra sätt. Slutresultatet blir en färgsprakande, rolig och dramatisk teamserie med minnesvärda karaktärer som bjuder på skratt och faktiskt ett helt gäng (mer eller mindre) tragiska dödsfall. Great Lakes Avengers är helt enkelt en serie som är väldigt KUL att läsa. Rekommenderas både till gamla och helt nya Marvel-läsare.

Manus: Dan Slott
Illustration: Paul Pelletier
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #8

måndag 17 augusti, kl 11:12 av 3 kommentarer

War_Machine_8Prisa gudarna, Leonardo Manco är äntligen tillbaka som tecknare i det här åttonde numret av War Machine, och plötsligt så är det här en riktigt bra serie igen. Jakten på mördarmaskineriet Ultimo fortsätter här och James Rhodes drar sig inte för att göra sig ovän med vare sig amerikansk militär eller de föredetta kollegorna i West Coast Avengers. Gästspel här alltså av Wonder Man, Tigra, Ronin (aka Hawkeye) och Mockingbird, som inte är alls är glada över att War Machine flyger runt och pangar sönder hemliga amerikanska baser och liknande grejer. I och med denna inte helt glädjefyllda reunion och med saker som exploderar åt höger och vänster så hinns det inte med några flashbacks eller något introvert funderande från War Machine i det här numret. Flera andra recensenter verkar tycka att detta är något negativt, men för min del så är det rätt skönt med ett 100% actionorienterat nummer.

Apropå action så är det här numret nog det ösigaste hittills. I princip hela numret och fighten med West Coast Avengers utspelar sig på eller runt omkring en jumbojet ovan molnen, och det hela slutar med fritt fallande superhjältar och vrakdelar överallt. Har du sett Transformers 2? Du vet den där scenen i slutet när Optimus Prime assimilerar en hel massa andra delar och biffar upp sig till en flygande krigsmaskin? Så beter sig War Machine rätt ofta nu för tiden, och för en mecha-fanboy som jag så är det här en ren fröjd för sinnena. Magna-locks engaging!

WARMACH008002scol_B

Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Söndag = Seriegatan (i Stockholm city)

lördag 15 augusti, kl 23:17 av 4 kommentarer

Direkt saxat från Seriefrämjandet:

Den 16 augusti avslutas Kulturveckan med folkfesten Världens längsta bokbord. Läsesalongen med Serieteket anordnar även i år den populära Seriegatan på Drottninggatan, alldeles i anslutning till Kulturhuset, i samarbete med Sveriges största serieföreningar. På det här sättet vill Läsesalongen med Serieteket samla den stockholmska seriemiljön till ett trivsamt möte i seriekonstens tecken.

Läs hela artikeln här. Kanske tar en sväng förbi om jag ändå är inne i stan.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

&@#$! Blastaar?!

fredag 14 augusti, kl 10:35 av 2 kommentarer

Paul Pelletier är en av huvudanledningarna till att Guardians of The Galaxy är så sjukt bra, och om du undrar varför jag som ändå äger och har läst hardcoverutgåvorna av de första två samlingsvolymerna flera gånger fortfarande inte fått tummen ur och skrivit någon sorts recension om varför allt nu är guld och gröna skogar med just den här serien så har jag inget bra svar att ge. Håll ut. Kolla på den här bilden så länge istället.

Edit: Hade glömt min egen recension av volym 1. Den finns visst här.

Guardians of the Galaxy 7-4
Klicka för giganormous bild.

Skriv en kommentar
Recensioner

House of Mystery: Room and Boredom

torsdag 13 augusti, kl 10:34 av 0 kommentarer

roomandboredomHar haft första volymen av House of Mystery liggandes oläst i min sängbordslåda i säkert ett par månader, men igår kväll kändes det som ett bra läge att äntligen ta fram och läsa den. Vet inte riktigt varför jag inte kommit mig för att läsa den förrän nu, men jag antar att jag helt enkelt inte känt något direkt pepp inför den här serien. Jag impulsköpte House of Mystery: Room and Boredom på Comics Heaven när de hade den inne för kampanjpris, och det kan säkert vara därför den hamnade lite utanför min annars så ivriga läsrutin. Nu är den hur som helst läst, och jag kan så här i efterhand konstatera att första volymen av House of Mystery för min del faktiskt var något av en positiv överraskning (kanske tack vare lågt ställda förväntningar, men ändå).

Room and Boredom samlar nummer 1-5 av House of Mystery, är skrivet av Fables-killarna Bill Willingham och Matthew Sturges med huvudillustrationer av Luca Rossi (som jag gillar skarpt). Att jag använder begreppet huvudillustrationer beror på att varje nummer av House of Mystery innehåller en fristående kortare story som berättas av någon av invånarna i mysteriehuset, och dessa tecknas av olika tecknare varje gång. Kul koncept som funkar riktigt bra som ett komplement till huvudberättelsen. Angående storyn så finns det ett par olika spå, men vi får huvudsakligen följa arkitekten Bethany ”Fig” Keeler som efter att ha flytt från sitt brinnande hus och ett par väldigt obehagligt svävande och handhållande agenter råkar hamna ett mystiskt hus någonstans mittemellan dröm och verklighet. Ingen (förutom ett väldigt fåtal speciellt utvalda) verkar få lämna huset, och folk betalar sin barnota genom att dela med sig av sina egna (mer eller mindre bisarra) historier. Fig själv verkar dock ha en mer personlig relation till huset, och den här första volymen öppnar för en hel del spännande grejer i fortsättningen. Gillar du spänning, mystik och lite skruvat berättande à la Fables så kan jag rekommendera House of Mystery: Room and Boredom, och för min del blir det nog att inhandla volym 2 inom en snar framtid.

houseofmystery02

Lite kuriosa: Den här versionen av House of Mystery är en modernisering och relaunch av en äldre DC-titel med samma namn som gick från 1951 till och med 1983.

Författare: Matthew Sturges, Bill Willingham
Illustratörer: Luca Rossi, Ross Campbell med flera
Förlag: DC Vertigo
Betyg: 4-/5

Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Första intryck av Iron Man 2

onsdag 12 augusti, kl 14:19 av 5 kommentarer

Den 5 minuter långa trailer för Iron Man 2 som nyligen visades på Chicago Comic-Con har varit ute och cirkulerat på nätet en stund, och Paramount Pictures verkar nu jobba rätt så frenetiskt för att få bort den överallt. Jag själv sprang på den idag på en random googling och kunde naturligtvis inte låta bli att kolla, trots mobilkamerakvalitet och ruttet ljud. Väljer dock att inte publicera den här. Kan dock summera några av trailerns höjdpunkter:

– Tony Stark (Robert Downey Jr) sitter iklädd Iron Man-rustningen och fikar med Nick Fury (Samuel L. Jackson) på en helt vanlig diner.
– En snygg rödtott aka Black Widow (Scarlett Johansson) gör fräcka fightmoves iklädd svart spandex.
– En uppenbarligen ondsint Mickey Rourke viftar runt med ett par väldigt otäcka och energisprakande laserströmpiskor.
– En ny rustning liknande Iron Mans fast med en tillkommande vapenarsenal sprutar kulor åt precis alla håll.

Kan bli något det här. Filmen lär ha svensk premiär den 28 april 2010.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Snyggt vs. osnyggt

tisdag 11 augusti, kl 15:02 av 4 kommentarer

Alla är nog överens om att snygga omslag säljer fler tidningar. I vissa fall är omslagen lika viktiga som innehållet i tidningen, och ibland så är omslagsillustratören till och med mer hypad. Typ som med James Jean, som säkert gjort sig en stadig hacka på enbart göra omslagen till Fables, eller varför inte med Alex Ross som plockas in av både DC och Marvel så fort någon typ av jubileum ska firas. Hur som helst, jag är själv rätt petig när det kommer till omslag, och kan tänka mig att jag säkert missat flera bra serier på grund av att jag inte gillat omslaget. Med detta i åtanke så tänkte jag helt enkelt presentera två olika omslag nedan: Ett som hade fått mig att köpa tidningen och ett som hade avskräckt mig. Så, hur viktigt är omslaget egentligen, och vilka är dina favoriter och/eller hatobjekt?

Snyggt: Rent, stilistiskt, effektivt. Säga vad man vill om 80-talet, men snygga serieomslag fanns det iallafall.
spectacular101

Osnyggt: Det finns väldigt mycket att säga om 90-talets omslag, och i princip inget av det är positivt.
x-force_29

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Jonas rekommenderar: Kraven’s Last Hunt

måndag 10 augusti, kl 15:39 av 1 kommentar

kravenslasthuntKanske sparkar in öppna dörrar här, men utifall att någon där ute faktiskt missat det här mästerverket så vill jag fira den här kvalmiga måndagen med att skriva lite om Kraven’s Last Hunt, aka Spidermans kanske allra bästa story någonsin alla kategorier™.

Kraven’s Last Hunt såg dagsljuset för första gången 1987 då den gick som en miniserie i sex delar genom de tre separata Spiderman-titlarna Web of Spider-Man (#31-32), Amazing Spider-Man (#293-294) och Spectacular Spider-Man (#131-132). Det här bör med andra ord vara på den tiden då Peter Parker gjort sig av med den svarta symbiotkostymen (det vill säga blivande Venom), men fortfarande svingar runt i en vanlig svart dräkt (som utan tvekan fortfarande är den snyggaste spindeldräkten om du frågar mig). Vad han har för färg på tightsen är dock här rätt irrelevant. Det som är viktigt är vad den klassiska men allt som oftast rätt lama spindelfienden Kraven The Hunter sitter och grunnar på i sitt troféfyllda hus.

J.M. DeMatteis målar tillsammans med tecknaren Mike Zeck upp en väldigt mörk, dramatisk och obehaglig historia rätt så långt ifrån klassiska spindeläventyr med en massa nätsvingande och taskiga oneliners. Storjägaren Kraven, eller Sergei Kravinoff som han egentligen heter, är här extremt förbittrad över sina ständiga misslyckanden att besegra det ultimata bytet (Spiderman), och har i sin blomstrande galenskap kommit på den slutgiltiga planen. Kraven ska inte bara oskadliggöra Spiderman, han ska ta hans plats och visa sin överlägsenhet genom att besegra en fiende som Spiderman själv aldrig besegrat. Sagt och gjort, Kraven sätter sin plan i verket och bjuder den besegrade och drogade Spiderman på en extremt obehaglig Texas Funeral. Med detta avklarat ger sig Kraven sedan iklädd Spidermans dräkt (efter att naken ha mosat i sig en massa levande spindlar) ut i natten i jakt på brottslighet och en fiende som Spiderman själv aldrig lyckats få bukt med: Råttvarelsen Vermin.

Om det nu är så att det finns de som inte läst den här storyn så ska jag inte spoila mer av handlingen här, utan nöjer mig med att konstatera att det här är bland det mest nervpirrande och obehagliga jag någonsin läst av Marvel, och att Kraven’s Last Hunt fortfarande ligger väldigt högt upp på min favoritserielista. En spindelklassiker som inte bör missas av någon helt enkelt. Det finns även ett par uppföljare till den här storyn, men jag har inte läst dem och har svårt att se att de skulle kunna leva upp till originalet. För övrigt så skulle det här om jag fick bestämma vara det självklara filmmanuset för Spiderman 4. Tack, och hej.

kraven

Skriv en kommentar
Recensioner

Skrull Kill Krew #3

söndag 9 augusti, kl 12:03 av 0 kommentarer

skrull_kill_krew_3Kommer du ihåg inlägget Om spretigt tecknande och Skrull Kill Krew #2? Om ja: Applicera exakt samma sak på tredje numret av Skrull Kill Krew och spring ut och lek i solen. Om nej: Fortsätt läsa.

Skrull Kill Krew #3 är tyvärr fortfarande tecknat av två olika tecknare, där Mark Robinson gör ett helt perfekt jobb och Rob Campanella mest bara sabbar den känsla som Robinson skapat. Inte för att Campanella är direkt värdelös, men skillnaden blir så påtaglig när man kan jämföra dem så här sida vid sida. Känns lite trist. När det kommer till storyn så är det här fortfarande en serie som inte tar sig själv på alltför stort allvar, och det är mer roligt än spännande och engagerande. Om det här hade varit en ongoing serie så hade jag nog ärligt talat inte hängt kvar mycket längre, men i och med att det faktiskt bara är en miniserie på fem nummer så kör vi återstående två nummer också.

Manus: Adam Felber
Illustration: Mark Robinson & Rob Campanella
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5

Skriv en kommentar
Allmänt

Shazam växer: Henk!

lördag 8 augusti, kl 17:16 av 4 kommentarer

Hej Henrik (om det nu är det riktiga namn)! Du är ju vårt senaste tillskott här på Shazam. Vi öppnar väl med en öppenhjärtig intervju här för att introducera dig för våra läsare.

Red: Du lyckades ju med konststycket att bli headhuntad till Shazam. Känns det ok?

H: Det känns grymt. En ära att få vara med i Shazam-crewet. Ska göra mitt bästa för att bidra med lite rolig läsning.

SHAZAM!1Red: Det ryktas att du ska åka till Amerika och teckna serier på heltid. Berätta lite.

H: Jo, så här ligger det till. Jag har kommit in på The Joe Kubert School Of Cartoon & Graphic Art och flyttar till Dover, New Jersey, 8:e september. Skolan har förklarats som bootcamp för serietecknare. Lärarna är proffs och en hel del kända namn har kommit därifrån som bröderna Kubert, Lee Weeks, Stephen R. Bissette, Shane Davis och Scott Kolins med flera. Förhoppningsvis kan jag bli en av dem en vacker dag. Kommer bli mycket slit och stress men jag är peppad.

Red: Vad kan vi förvänta oss att få läsa av dig här på Shazam?

H: Hade tänkt vara Shazams insider-kille i landet i väst. Mycket vardagsbetraktelser om hur det är att kämpa som framtida serietecknare. Även lite reflektioner på nördlivet i staterna och seriesnack i allmänhet. Men serietecknandet kommer bli mitt huvudsakliga samtalsämne och jag kommer dela med mig av det projekt jag håller på med och prata om de intressanta personer jag hoppas träffa och lära mig av.

Red: Teckna Spiderman för Marvel, Superman för DC eller något helt nytt för ett mindre förlag?

H: Mannen med luggen och de röda fillingarna är ju ingen personlig favorit men hade varit stort att teckna honom. Målet är ju att komma in på något mindre förlag och där bevisa mig som tecknare, men först och främst kommer jag satsa på att bygga upp mina skills. Har lite idéer på egna karaktärer jag drömmer om att få göra något med. Får se vad det blir av det.

Red: Om du fick välja att teckna ett helt nummer av valfri serie, vilken skulle du välja då, och varför?

H: Hmm, det blir tufft. Det hade nog varit Uncanny X-Men när jag tänker efter. Förutom Batman var Marvel Mutanter bland det första jag läste. Har följt mutanterna troget sedan dess. Den är full av grymma karaktärer. Det skulle vara en utmaning att göra dem rättvisa. Bara att ha varit med och gjort sin grej med något folk associerar med tecknare som Jim Lee och John Byrne är stort.

Red: Välj valfri superkraft! (OBS: Väljer du ”flyga” så får du sparken)

H: Nä, superkraft kan kvitta. Jag hade köpt en one-way ticket till Tibet. Levt i bergen med ninjamästare och munkar för att bygga min kropp och mitt psyke till perfektion. Sedan hade jag kommit tillbaka efter flera år av hård träning. Utan några krafter, men totalt ägt alla i alla fall. Batman-style!

Red: Ok, tack och välkommen då Henk, det här kommer att bli så jävla bra!

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer