För 150 år sedan, 1 juli 1873, föddes fransyskan Alice Guy, en av filmhistoriens första och mest betydande pionjärer, men samtidigt sorgligt nog en av de mest förbisedda, där hennes betydande insatser för filmkonsten helt glömts bort eller tillskrivits någon vid den tiden mer namnkunnig manlig kollega i filmindustrins barndom. ”Jag är inte glömd”, som Alice lite vemodigt konstaterar i slutet på seriebiografin Alice Guy – First Lady of Film. ”Det är bara det att i den franska filmindustrins ögon så har jag aldrig existerat.”
1896, ett år efter att bröderna Lumière premiärvisat Arbetarna lämnar Lumières fabrik i Lyon, som anses vara den första filmen som visades på en duk, producerade hon sina första filmer på filmbolaget Gaumont. Fram till år 1920 skulle det bli närmare 1000 filmer av olika längd och förutom att hon både producerade, regisserade och skrev manus så startade hon även en egen framgångsrik filmstudio i New York 1910. I slutet på 1910-talet, när den amerikanska filmindustrin flyttade till Hollywood dog även hennes egen filmkarriär. Hon skilde sig från maken och kollegan Herbert Blaché 1917, sålde studion 1920 och flyttade tillbaka till Frankrike 1922. Hon tilldelades slutligen Hederslegionen 1953 för sina insatser inom filmen, flyttade tillbaka till USA 1964, avled nästan 95 år gammal 1968 och 1976 publicerades postumt hennes memoarer som hon skrivit ner under 1940-talet.
Fortsätt läsa Alice Guy – First Lady of Film
Manus: José-Louis Bocquet
Illustration: Catel Muller
Förlag: SelfMadeHero
Betyg: 4/5
Klara Wikstens tidigare serieböcker – Dagarna (2012) och Hjärnan darrar (2016) – är bägge två självbiografiska medan hennes senaste verk – Mors dag – är rakt igenom en fiktiv berättelse men som ändå lyfter ett högst personligt ämne, nämligen sorgen över att förlora sin mamma i unga år. Klara förlorade själv sin mamma när hon var sex år gammal och det är helt förståeligt att hon väljer att skildra ett öppet sår som aldrig riktigt vill läka genom flera påhittade personers ögon och tankar men Mors dag är lika mycket en bok om att finna styrka i sorgen istället för att begrava den inom sig med tomma ord och pillerburkar.
